Vanity fair

Hastigt och lustigt blev allt så mycket lättare. Tydligen hade pappa vaknat på sin mer medkännande sida idag, och tyckt synd om mig och min sambo som tvingas sköta allt slit med flyttandet helt själva, som vore vi vuxna eller nåt, och samtidigt förväntas studera och äta näringsriktigt och undvika frestelser och hålla oss till den smala vägen. Så: mina föräldrar kommer upp på fredag och lånar oss några handtag. Min tacksamhet vet såklart inga gränser - jag andas redan åtskilligt lättare och huvudvärken börjar släppa. Dessutom får Alma huset för sig själv under Siesta, vilket hon säkert inte har något emot.

Efter att ha legat inne precis hela dagen igår och pluggat förhatlig handelsteori belönade jag mig med lite intervaller. Precis innan jag gav mig ut sprack molnen upp. Värmde en kvart, körde 6x800m med en och en halv minuts gåvila mellan och joggade sen ner en kvart på hemvägen. Siktar ju på ett par 10k-lopp nu i sommar så farten behöver piskas upp en smula.