Omvänt rekvisit

Johan Croneman (DN) har gått mig på nerverna en längre tid. Han skriver ett par krönikor i veckan, en om tv och en om sport i tv, plus en del filmrecensioner och annat krafs. Har man tur förstår man inte ett ord av det som står, oftast eftersom texterna är så erbarmligt osammanhängande och röriga. Men det är inte bara strukturen som brister; enkelt uttryckt skriver karln i mina ögon riktigt illa. Liksom slafsigt, och inte sällan i en obehaglig, raljerande ton. Och allra värst blir det såklart när man faktiskt lyckas uttyda ett eventuellt budskap, som när han idag påstod att Henrik Larsson inte platsade på hans lista över Sveriges 25 (!) bästa fotbollsspelare genom tiderna.

När jag inte skriver meningslösa, gnälliga tirader om folk vars jobb jag egentligen vill ha händer det att jag springer en runda. Idag hade vi en liten klubbtävling längs Fyrisån. 5 km var kontrollmätt och en glad tjock tant tog tid på oss. För den som inte prövat kan jag meddela att 5 km är Helvetesdistansen (tm), riktigt jävla grisigt och jobbigt precis hela tiden. Jag lyckades hålla farten hyfsat in i mål, och räddade manligheten genom att precis undvika bästa kvinna som flåsade mig i nacken. Blodsmak deluxe. Inte säker men tyckte att tidtagerskan sa 20.14, vilket är helt ok för att vara off season ju.