Vidderna, de kallar mig

Egentligen hade jag inte tänkt skriva mer i år, men så såg jag att detta inlägget skulle bli det 600:e, och kände hur det började klia i fingrarna... Så, egentligen inget att säga. Just nu sitter jag i pyjamasbyxor och lyssnar på västkustpop och dricker campari med clementinjuice. Sommar! Lyckades få ur Albin att det blir kött till huvudrätt ikväll, så igår var jag på Systemet halv sju och norpade en halvflaska côtes du rhône (kryddigt, bärigt osv) - hade hoppats kunna köra bubbel genomgående men nån ordning får det ju vara.

Bonne année på er.

Stormhatt

Efter en snabb vända på rean i Malmö konstaterar jag att fler butiker borde följa Weekdays exempel och utan omsvep sätta ner jeans från 600 till 100 kronor; 30 % rabatt är en förolämpning, i de flesta fall en (för att tala med min morfar) piss i Nilen. För egen del blev det alltså ett par jeans och dessutom en mjuk tjock blå kofta på H&M. Möcke nöjd. Viktor köpte en dator.

Året, och även årtiondet, går mot sitt slut - dags då för återblickar. Spontant framstår 2009 som lite av ett mellanår. Jag har egentligen svårt att peka på vad som var bättre 2008, men den övergripande känslan är att det gångna året varit ett av de första på länge som inte inneburit en förbättring jämfört med det förra. Kan givetvis också vara ren inbillning. I vilket fall så väljer jag att se det som en anomali, ett tillfälligt hack; ett litet steg tillbaka för att kunna ta ett par mycket större framåt under kommande år.

Björket i fredags? Ja. Till alla er som hade oturen att bevittna mina frånstötande försök till bugg ber jag uppriktigt om ursäkt.

Vo2 max

Jul igår med pappas släktsida, hos farbror Bertil i Önnestad, med sex kusinbarn mellan 0 och 6 år - precis lika fridfullt som det låter. Vi hann fram till scenen där Piff & Puff retar Pluto till att välta hela granen innan två små tomtar rusade in i rummet och började slita upp klappar ur kassarna och vråla ut namn. Sen fortsatte kvällen i ungefär det tempot. Klockan nio kändes det som om hon var ett, och elva körde vi hem, köttbullsstinna och dåsiga. Jag fick en ugnstermometer.

Mina kusiners morfar Kurt hade av någon anledning fått för sig att jag var intresserad av hans lumparminnen, snusprisernas utveckling från 1951 och framåt, bidragsberoendets utbredning i Tyringe, hur det är att plocka potatis 70 timmar i veckan när man är elva år, och en del annan omistlig kuriosa. Tror aldrig att jag sagt mer än mitt namn till honom innan. Han ser femton år äldre ut än han är; sitter mest i en soffa och undrar när han ska få åka hem igen, mumlar ohörbart till sina barnbarns barn att han vill ha en skumtomte. Har ett, eh, invecklat förhållande till alkohol varför allt starkare än folköl kommer upp på bordet först när han lämnat. Luktar dävet, gubbigt.

Zest

Jag har fört en alldeles för behagligt sävlig tillvaro sen jag kom hem för att orka skriva här. Julefrid i kubik; klappinslagning, skinkgriljering, kålkok, vörtbak, granhuggning. Löprunda i snön när tillfälle ges. Igår skulle jag egentligen följt med Viktor till Malmö men så blev han krasslig och vi sköt på det till mellandagarna. Åkte med mamma och köpte klösbräda till katten istället...

Fick en tidig julklapp av föräldrarna: slapp betala den flaska tioårig Laphroaig jag beställt när pappa var på spritresa till Tyskland.

Men jag har varit lite duktig också och färdigställt två grupparbeten, vilket innebär att förvaltningsrätten är klappad och klar. Satt uppe ganska länge igår och jämförde olika upplagor av sekretesslagen. Det har ändå varit en ganska trevlig kurs, lite lagom slö och med underhållande (om än väl långa) föreläsningar. Men till våren: statskunskap! Och en liten liten uppsats på slutet! Hoppas den inte krockar med Siesta.

Das Unheimliche

Comme ça, ännu en liten tenta till handlingarna. Eller, den ska ju såklart rättas först, men det är ren formalia; om jag inte blir godkänd lovar jag att... tja, att inte dricka kaffe på hela nästa år. Säker på min sak, med andra ord.

Vad som nu återstår är att packa. Tre veckor hemma är en smula knivigt: man har tvättmaskin (och personal som bemannar den), och på så sätt kan man hålla klädmängden nere, men samtidigt är det ju trevligt att kunna variera sig i rimlig utsträckning. Annars är det datorn, lite lektyr (mest för resan; hoppas på en del böcker från tomten) och så julklappar med tillhörande rim som ska stuvas ner.

Jag har inte lyssnat särskilt mycket på (ny) musik det gångna året, undantaget en del hiphop. Jag har heller inte läst Sonic sen typ gymnasiet. Däremot hörde jag ryktesvägen att av de 25 plattorna på deras lista över 2009 års bästa var två (2!) av svarta artister. Nej, det har naturligtvis inget egenvärde. Nej, Sonic har aldrig varit sådär hemskt nere med kontemporär svart musik. Men för helvete, två? Det låter ju helt osannolikt. Vad jag kommer ihåg så brukade de åtminstone ha med en handfull av de mest uppenbara hiphop/r'n'b-albumen (och alltid Outkasts nya!), visserligen på ett ganska pliktskyldigt inkvoterat vis men ändå. Har de slutat skämmas? Vi vet alla vad Bert skulle säga om det.

Le temps des émeutes

Alltid är det någon som vill en illa. Givetvis slår vädret om och blir verkligt smällkallt precis när jag dragit på mig en ganska massiv förkylning; hela helgen har jag gått inne och tryckt i mig piller och druckit, hör och häpna, te. Jag berömmer ofta mig själv med att uppskatta det subtila, det milda, det som inte skriver mig på näsan osv, inte minst vad mat och dryck anbelangar. Te borde vara min kopp... te. Men allt det lämnar är en djup otillfredsställelse och en sunkig känsla av att vara Dalai Lama. Den smurfen.

Två bra saker har jag åstadkommit. Familjens julklappar har försetts med (habila) rim, och så har vinet till nyår säkrats. Man vet aldrig, inköparna på Systemet i Hässleholm kan slarva/underskatta efterfrågan/agera allmänt inkompetent. Hemma står två bubbliga godingar och väntar: Crémant de Bourgogne Geisweiler (7685) och Cono Sur Brut (6894). Det sistnämnda är från Australien, som ju är ett hittepåland, men hade fått så bra recensioner att jag kände mig tvungen.

Ordet blev till kött(mos)

Bakom dagens lucka i min kalender gömde sig en liten chokladstövel. Glufs glufs. Det där som låg i halsen och lurpassade kom i full dager igår kväll, och jag kände mig ganska ynklig och uttråkad och längtade efter mammas lussekatter (och kanske lite efter henne själv); läste lite Jane Austen; lyssnade på Adolf Fredriks Ungdomskörs julskiva. Somnade, och vaknade med än svullnare hals. Lätt apati.

Oh, divine redeemer!

Det bor något märkligt i min hals sedan två dagar tillbaka, något som liksom lurpassar och smyger utan att bryta ut, men irriterar i vilket fall. Känner mig hyfsat kurant i öfvrigt, så det blev sju lugna kilometer igår och tio lite snabbare idag. Solen sken i säkert tjugo minuter nu på förmiddagen. Mötte en häst i skogen men den höll sig lugn.

Dagens ackord består i att sammanfatta hundra sidor utredning (om sekretess och folkbokföring) till en endaste, och sen kanske börja planera plugget inför tentan på torsdag. Ljuset börjar skönjas där i slutet av tunneln; 09.21 fredag morgon kånkar jag ombord mina många väskor på tåget söderut från Stockholm. Men innan dess: två skriftliga pm och ett muntligt, tenta, lite mer julklappar och så ska kylen ätas ur - det sista avgjort mest angenämt av mina måsten.

Spivak

På gymmet idag: två äldre män för ett samtal precis intill mig medan jag förgäves försöker fokusera på mina knäböjar.

- Jag var på Pelle Svanslös med min utvecklingsstörda dotter igår. De var armenier, skådespelarna!
- Armenien var det första landet som blev kristnat, det minns man inte från skolan det.
- Inga hatar muslimer som armenier gör.
- Jag har alltid kommit bra överens med dem [armenierna].
- Ja, de är ett gediget folk.

Bättring utlovas

Under de 21 år jag bodde i Hässleholm fick jag inte punktering en enda gång, men idag lämnade jag in cykeln för reparation för fjärde gången på tre terminer här i Uppsala. Det är förbryllande. Ok för att jag som bekant inte lärde mig cykla förrän jag var tio, men det är ju ändå en markant ökning. Samma visa varje gång: jag kommer ut på morgonen och möts av ett ledset, platt däck. Är det månde mina politiska fiender som ligger bakom?

Har läst ut Woolfs dagböcker nu; intressant, även om drygt 700 sidor var lite i längsta laget. Får se vad som vankas härnäst. Medan jag funderar tar jag mig en novell eller två (oftast tre) av Söderberg. Måste baka ett bröd imorgon. Måste rengöra ugnen också.

Fall dem i ryggen

Sitter och plitar ner lite plattityder inför den muntliga redovisning som ska hållas om en herrans massa dagar; vår grupp (Linn, Matilda) ska prata i en kvart om en enda mening i kommunallagen, den lyder ungefär "beslut får överklagas, om det inte tillkommit i laga ordning". Så jag skummar en massa prejudicerande domar från regeringsrätten för att få ett hum om vad laga ordning egentligen betyder. Talande exempel: tillförordnad socialchef i Orust har hand om tillsättandet av ny socialchef. Det slutar med att han (tada!) själv får jobbet, men det gillar inte regeringsrätten, som säger att han var jävig. Jävligt jävig.

Nästa helg funderar jag på att gå på luciakonsert i domkyrkan. Kommer inte ihåg när jag senast deltog i någon slags kyrklig aktivitet, men när fan blir gammal osv. På tal om det så kunde jag häromdagen inte för mitt liv minnas hur gammal jag var - hade jag fyllt 22? Var tvungen att räkna efter. När jag är klar med kandidaten här är jag 24 och har pluggat utan avbrott sen jag var sex. Ringgården, Läreda, Linné, Lund, Uppsala; en enda ström, utan täta skott, utan urskiljbara vändningar eller brytpunkter; inte en dag över 16---

Hoop dreams

Helt oväntat var det klart och kallt och liksom gnistrande imorse. Eller: det gnistrade sedan solen gått upp, för när jag vaknade var det mörkt som i en säck. Skyndade att tända min älskade stake, öppnade andra luckan chokladkalendern och kröp ner igen med lite Woolf. Sen sprang jag en mil i Hågadalen - mötte inte en själ i skogen, inte ens en häst att skrämma - och försökte under tiden utarbeta någon slags plan för vinterns löpning, en försäsong eller vad man vill kalla det.

Det överordnade målet är att Göteborgsvarvet ska gå på under 1.30. I år sprang jag på 1.43, och sen Sthlm Halvmaraton på 1.37. Trenden är med andra ord på min sida. Det mesta pekar mot att jag ligger lågt med kvalitetspassen (intervaller, backträning osv) tills jag återvänder till Uppsala efter julledigheten, och dessförinnan mest fokuserar på att få så många mil i benen som möjligt. Vänja mig vid att springa oftare. Långpass varje vecka. Det är till att passa på när maten är gratis och rikhaltig, och man kanske kan få med sig en liten kusin eller två på turen...