Alltid är det någon som vill en illa. Givetvis slår vädret om och blir verkligt smällkallt precis när jag dragit på mig en ganska massiv förkylning; hela helgen har jag gått inne och tryckt i mig piller och druckit, hör och häpna, te. Jag berömmer ofta mig själv med att uppskatta det subtila, det milda, det som inte skriver mig på näsan osv, inte minst vad mat och dryck anbelangar. Te borde vara min kopp... te. Men allt det lämnar är en djup otillfredsställelse och en sunkig känsla av att vara Dalai Lama. Den smurfen.Två bra saker har jag åstadkommit. Familjens julklappar har försetts med (habila) rim, och så har vinet till nyår säkrats. Man vet aldrig, inköparna på Systemet i Hässleholm kan slarva/underskatta efterfrågan/agera allmänt inkompetent. Hemma står två bubbliga godingar och väntar: Crémant de Bourgogne Geisweiler (7685) och Cono Sur Brut (6894). Det sistnämnda är från Australien, som ju är ett hittepåland, men hade fått så bra recensioner att jag kände mig tvungen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar