Hangin' in them dusty arcades

Nästan en veckas bloggfrid, och ändå så lite att rapportera. I och för sig har jag aldrig haft ambitionen att skriva med viss frekvens, eller om vissa saker, eller med ett visst tonfall; bloggen finns för min egen skull och om någon annan skulle råka intressera sig så är det en trevlig bieffekt. Därför ska man inte automatiskt tolka en händelselös blogg som att jag för tillfället framlever ett händelselöst liv i stort. Jag bara säger det. Men just den här gången korrelerar de ganska bra.

Inte händelselöst som i tråkigt, snarare som i behagligt sävligt och välgörande, lite som min egen motsvarighet till att ligga på spa i en Thomas Mann-roman. Inbillar mig att jag förtjänat det - oklart hur. Så den gångna veckan: jag stiger upp, dricker kaffe, springer en bra runda, äter lunch. Bakar kanske ett bröd, klipper kanske gräset. Kaffe igen. Sen så är det ju en faslig massa fotbollsmatcher man ska hinna se också, och hyfsat ambitiösa matlagningsprojekt som ska sjösättas och ros i hamn, och igår var jag med kusinerna i Malmö och köpte två slipsar.

Midsommar imorgon! Först Hästveda, sen Skea. Jag gör som Lasse Holm och siktar mot stjärnorna.

Die Stadt gehört dir

Sammantaget är studiopratet under VM ungefär 300 gånger bättre i SVT än i TV4, vilket man kunde räknat ut bara genom att slänga ett öga på "laguppställningarna"; liksom, Anders Andersson? Inte kungen av pregnans och insikt direkt. Jihde borde hålla sig till Idol. Och igår var Mathias Svensson inbjuden som expert - hans koppling till Grekland eller Nigeria var ju inte direkt glasklar. Så: fördel SVT, men med ett unket undantag.

Det är underligt att ingen i kolumnist eller tyckare eller debattör, såvitt jag registrerat, reagerat på hur man behandlar Johanna Frändén. Vilken är hennes funktion? Jo, att bidra med pikanta anekdoter, lättsam kuriosa, roligheter; kort sagt, hon skvallrar. Männen pratar taktik, ritar viktiga pilar och beundrar tekniska delikatesser i extrem slow motion. "Johanna, den här spelaren har du lite intressant fakta om?" - "Ja, han är tillsammans med Spaniens mest kända tv-reporter. Och så äter han middag hemma hos mamma varje söndag!". Hoho, ja si fruntimmer. Det verkligt sorgliga är ju att vid de få tillfällen hon ges (tar) plats och uttalar sig om det faktiska spelet, märker man vilket resursslöseri SVT ägnar sig åt. Då är hon också betydligt mer avslappnad och slipper läsa sina konstlade små historier innantill.

Helt vanliga förbrytelser

Vaknade 05.45, varm och utvilad och törstig. Det var inte hela världen, jag skulle ändå upp tidigt för att följa med mamma till jobbet och hjälpa henne med några datorrelaterade spörsmål, men nu känner jag hur verkligheten börjar hinna ikapp mig. Riktigt trött. Jag sprang hem från Tyringe i förmiddags. Det var ett par kilometer längre (runt 14) än jag räknat med och tog en timme och en kvart, och gårdagens mil i lätta skor satt i mer än väntat. Slitigt; stumma lår.

Som jag skrev på Fb: långpass runt Finjasjön nu på fredag, start 10.00 vid Björkviken. Alla ska med!

Vederhäftigt, vedervärdigt

Igår var det utflyttningsfest hos Mikael och Viktor i Malmö, men först fick jag uppleva ersättningsbussarnas diskreta charm eftersom de ordinarie tågen var inställda p g a banarbete. Så buss till Höör, och därifrån pågatåg, och sen buss till Nobeltorget där jag såg en indiandvärg. Då vet man liksom att det kommer bli en bra kväll. Hann precis fram till kaffe och Nigeria-Argentina. Gästerna, mest Mikaels kursare med bihang, började ansluta ungefär samtidigt som Robert Green gjorde sitt katastrofingripande mot USA. Lavalampan tändes! Min flaska rosé var lite väl kyld i början och smakade inte särskilt mycket, men tog sig eftersom. Sedvanlig kamp om Spotify.

Och det blev en bra kväll; det sista jag hörde innan jag somnade på soffan var Mikael som skällde ut en flicka för att hon antytt att det var meningslöst att rösta i höst, vilket gjorde honom väldigt upprörd. Nåt om nazism och 1933. Och ja, jag vaknade tidigt idag också, men ganska utvilad ändå. Sen har vi burit sinnessjukt tunga och otympliga skåp, rensat skafferiet, ätit avokado och lastat pojkarnas pinaler på ett släp för transport till Hästveda.

Skiss

Ok, here goes: en fullständigt ickeautentisk lammcurry med indiska influenser. Bråddjupa, komplexa smaker. A labour of love. Jag använde färs och gjorde små biffar som fick puttra med en stund; förmodligen hade det blivit ännu godare med helt kött, t ex nacke eller sadel. Servera med ris och fet yoghurt med lite mynta i.

1. Kör i matberedare till en slät massa:
¤ Två gula lökar
¤ Fyra vitlöksklyftor
¤ En näve mandlar
¤ Två matskedar tomatpuré
¤ Färsk ingefära, ungefär som en tumme
¤ Generösa mängder spiskummin, koriander och chilipulver. Salt.

2. Fräs blandningen i en neutral olja i en rejäl gryta ett par minuter. Tillsätt:
¤ En kanelstång
¤ Tre lagerblad
¤ Sex kryddnejlikor
¤ Två burkar krossade tomater
¤ Fyra matskedar mango chutney

3. Det var såsen det. Ju längre den får "simmer away" desto bättre, men ge den minst en halvtimme. I mina biffar hade jag färsk mynta, naturell yoghurt, spiskummin, limejuice, salt och peppar. Bryn och för över till grytan efterhand, låt puttra en kvart och sen är det klart. Helt kött får naturligtvis koka längre.

Crew cut

Precis som inför EM tror jag stenhårt på Frankrike, hur värdelösa de än var i kvalet och hur fel det än visade sig att jag hade förra gången. Det mesta tyder väl på att de åker i åttondelen. Skit samma, det är en pavlovsk reflex hos mig att hålla på Frankrike när det vankas mästerskap. Bortom all rationalitet. Vinner hela klabbet gör annars Brasilien. Gilardino tar skytteligan, tätt skuggad av Luis Fabiano.

Bland det bästa med att vara hemma är utan tvekan tillgången till ett stort kök och fullmatat skafferi/kyl. Jag har haft akut matlagningsabstinens de senaste veckorna, när jag kämpat för att äta undan inför sommaren och mot slutet i princip bara intagit ost och gröt och fryst spenat, som visserligen täcker det mesta av dagsbehovet men känns en smula andefattigt. Bara en sån sak som att kunna välja mellan mörk och ljus soja.

Tapto

(Skriver på tåget från Stockholm till Hässleholm, men publicerar när jag är hemma och har uppkoppling)

Det är första gången jag åker med det där andra bolaget, det som inte är SJ, Viol-nånting. Två ord: jävla avregleringar. Jag har hamnat i någon slags extrainsatt liggvagn. Svettas som bar jag en tätstickad lusekofta, inte minst efter att ha släpat rundor på min chockerande tunga väska halva eftermiddagen. Hur kan några skjortor och fyra-fem par skor väga så förbannat? Som ett rådjurskid.

Så tåget är av den där långsamma typen. Fem timmar. Att inte åka X2000 är lite Darjeeling Limited-charmigt i ungefär en kvart, sen sitter man mest och förbannar att man inte la till 300 spänn och fick en någorlunda behaglig resa. En luftkonditionerad resa. Men: jag tänker positiva tankar! Jag har två dussin hemmarullade köttbullar i väskan, och snart ska jag äta kvällsmat och läsa nya Offside och kanske lyssna på Lisa Nilsson.

Visst måste det vara legitimt, om än förutsägbart, att nära en svallande aversion mot allt med prefixet "taco-"? Det kan ju knappast vara tal om klasshat i någon form; tacosjukan penetrerar alla samhällsskikt, det är därför den är så påträngande och allomfattande. Det är annars en av mina större nojor, att det ska visa sig att något jag retar mig på har hög klasskorrelation och att jag på så vis ska avslöjas som aningslös. Att jag ser ner på folk. Vilket jag såklart gör, allt som oftast, men det är bara ok om det sker medvetet. Det är också en slags logik.

Dalerne

Mycket att stå i nu innan morgondagens hemfärd. Städa, tvätta, välja vilka skor som ska få åka med. I förmiddags var jag på Friskis och pungade ut med en hundring för att frysa mitt kort över sommaren. Under Hässleholmsvistelsen får det räcka med husmorsgymnastik och lite improviserat lyftande av saker i min närhet; min generella styrkenivå (i betydelsen vikt på stången) är ändå så pinsamt låg nu att det varken gör från eller till. Jag äger ingen våg utom den jag väger mjöl med, men tanigare än såhär har jag knappast någonsin varit. Ibland under våren har jag fått lite panik och tänkt att vafan, beach 2010, och ätit spenat och kött och grejer, men det är ett fysiologiskt faktum att långdistanslöpning är typ det sämsta man kan ägna sig åt om man vill bygga muskler, även om man äter tillräckligt. Så jag satsar på den östafrikanska estetiken. Plus lite pectoralis.

Häpnadsväckande helomvändningar

Mer om löpning. Efter Varvet har jag haft mer vadproblem; under varje pass känns det som att jag får små, små bristningar, det liksom pirrar och känns stelt, vilket gör att jag spänner mig och får ett onaturligt steg som ytterligare förvärrar det hela. Inte bra. Icke desto mindre har jag fått in en del rundor, i princip uteslutande av det långsamma sorten (fyra stycken under Siestahelgen). Rent underhållsarbete. Undan för undan känns det ändå som att det går i rätt riktning, så jag tänker köra såhär - easy, easy - en dryg vecka till och så var det väl själve fan om det inte ska gå att dra på lite sen. Men måndagens fotbollsmatch mellan lärare och nior på Tyringe skola får jag stå över.

Som sagt så är Lidingö nästa mål. Efter 2008 års antiklimax har jag revansch att utkräva på de där backarna. Den här gången ska jag vara förberedd, vilket innebär en sommar med mycket terräng och långpass på minst 25 km, helst varje helg. Fartträningen nedprioriteras. Får jag vara hyfsat kry och inte gör något dumt, typ som 4x3 km tröskel när jag är bakis med avslitna vader som följd, känns 2.30 inte orealistiskt i september. Men egentligen är jag nöjd om jag slipper tunnelseende och tårar...

The Guardian skriver att Theo Walcott är "in a state of shock" efter att ha blivit petat från Englands VM-trupp, men ärligt talat - är han inte bara en lite gulligare version av Lasse Nilsson? Å andra sidan har ju inte SWP heller rosat marknaden på sistone. Då tycker jag att Milner kunde fått åka istället, och så Dawson istället för Upson. Men jag har varken Capellos jobb eller hans imposanta panna.

Det var enkelt för båda; bara öppna en dörr

Somligt kommer ofelbart tillbaka och biter dig i svansen - nu var helgen egentligen inte särskilt slitsam, men att frysa sådär mycket tre nätter i rad är såklart inte nyttigt, och nu är jag förkyld. Visste att nåt var fel när jag nästan somnade på tåget igår. Av hävd sover jag som bekant inte mitt på dagen. Det enda jag orkade med var att klämma några avsnitt av 30 Rock och senaste Top Chef Masters, och att tugga i mig en menlös, svindyr ostmacka från bizzztron. Tåg schmåg.

Siesta: en jäkla hit, sammantaget. Tror iofs aldrig jag sett så få band när jag varit där. Dead Prez, The Hives, Anna von Hausswolff, Teddybears, Killer Zeus, lite Mew och så en handfull spelningar som lämnades efter ett par låtar. Typ Familjen. Kul i övrigt:

• Att träffa en massa människor man inte sett på år och dag
• Att jag motstod frestelsen och inte köpte till camping
• Gratis langos och gratis öl

Kommer tillbaka på söndag, på nationaldagen, med ett sånt där boskapståg. Innan dess ska jag skriva lite uppsats, städa lägenheten lite grundligare, äta upp osten - men först bli frisk då. Om den gångna helgen på något sätt blir representativ för sommaren i stort blir i alla fall jag nöjd.