Tapto

(Skriver på tåget från Stockholm till Hässleholm, men publicerar när jag är hemma och har uppkoppling)

Det är första gången jag åker med det där andra bolaget, det som inte är SJ, Viol-nånting. Två ord: jävla avregleringar. Jag har hamnat i någon slags extrainsatt liggvagn. Svettas som bar jag en tätstickad lusekofta, inte minst efter att ha släpat rundor på min chockerande tunga väska halva eftermiddagen. Hur kan några skjortor och fyra-fem par skor väga så förbannat? Som ett rådjurskid.

Så tåget är av den där långsamma typen. Fem timmar. Att inte åka X2000 är lite Darjeeling Limited-charmigt i ungefär en kvart, sen sitter man mest och förbannar att man inte la till 300 spänn och fick en någorlunda behaglig resa. En luftkonditionerad resa. Men: jag tänker positiva tankar! Jag har två dussin hemmarullade köttbullar i väskan, och snart ska jag äta kvällsmat och läsa nya Offside och kanske lyssna på Lisa Nilsson.

Visst måste det vara legitimt, om än förutsägbart, att nära en svallande aversion mot allt med prefixet "taco-"? Det kan ju knappast vara tal om klasshat i någon form; tacosjukan penetrerar alla samhällsskikt, det är därför den är så påträngande och allomfattande. Det är annars en av mina större nojor, att det ska visa sig att något jag retar mig på har hög klasskorrelation och att jag på så vis ska avslöjas som aningslös. Att jag ser ner på folk. Vilket jag såklart gör, allt som oftast, men det är bara ok om det sker medvetet. Det är också en slags logik.