Det är inte många stenar som förblivit ovända under den senaste veckans jakt på nya vinklar i "rosornas krig/kris/konvulsioner"; borgerliga ledarskribenter ger goda råd i all välmening, partitoppar positionerar sig, Östros (denna skamlösa charlatan!) skriver en jobbansökan på DN Debatt adresserad till Anders Borg. Då och då betonar någon naiv stackare vikten av enighet och faran med ökad polarisering inom partiet. För egen del ser jag gärna mer snarare än mindre ideologisk debatt, men det bör ske i ett sansat tonläge. Visst finns det många frågor som inte enkelt kan inordnas på höger-vänsterskalan. I mina ögon är det ändå i den ekonomiska politiken man måste börja, eftersom det är där de största ideologiska avstegen (från en socialdemokratisk politik i någon substantiell mening) gjorts de senaste 20 åren. Och det är dessa avsteg, denna räddhågsenhet, denna förvirrade jakt på den heliga mittenväljaren - vars preferenser antas fixerade strax höger om mitten - detta uppgivna avhändande av problemformuleringsprivilegiet som ligger till grund för krisen. Här och i resten av Europa.
Det har som sagt redan formulerats bättre annorstädes, t ex av Lena Sommestad, och jag vill inte trötta någon med mina egna halvfärdiga huskurer. Men socialdemokratin måste våga betona det sociala igen. Är det ett steg till vänster? Då kör vi på det.
Just idag får reformerna vänta, för jag ska se på handboll med Daniel (Danne).
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar