Man är inte direkt avundsjuk på de brittiska fackförbunden, som tvingas dras med en konservativ/liberal koalitionsregering vars huvudsakliga åtgärder för att få bukt med landets stagnerade ekonomi utgörs av urvattnad arbetslagstiftning, försämrade pensioner och massiva offentliga nedskärningar - alldeles oavsett vad forskning och beprövad erfarenhet (framförd av t ex OECD, IMF eller vilken idiot som helst med rudimentära kunskaper i nationalekonomi) föreskriver. Men stridsviljan verkar det inte råda någon akut brist på. Paul Kenny, generalsekreterare för GMB (med 600 000 medlemmar), utlovade idag "the biggest campaign of civil disobedience their tiny minds could ever imagine" om inte regeringen omprövade sina förslag. Heja Paul.
Själv tillbringar jag eftermiddagen i rutiga pyjamasbyxor, läsandes artiklar om institutionell design, dechiffrerandes obegripliga flödesscheman över policyförslags resor i komplexa flernivåsystem. Heja Oscar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar