Efter att ha klämt i mig en och en halv laxfilé med pestotäcke (fråga inte) och två koppar kaffe till frukost joggade jag ner till stationen och tog 531:an till Tyringe. På plats utbytte jag några artigheter med Inger "Lillfinger" Glans - som försäkrade mig om att banan inte alls var särskilt backig - hämtade ut min nummerlapp, och körde någon slags halvhjärtad uppvärmning. Lars-Ivar Ericson (C) var på plats för 5 km-loppet, iförd en sanslöst urtvättad och formlös joggingdress med Riksdagsemblem.
Första kilometern höll jag igen, för nog fan var det backigt alltid, och den gick på cirkus 4.45. Låg bakom två andra och försökte hitta lite flyt bland alla tvära backar och knixiga svängar. Efter tvåan kände jag att det fick vara nog, gick upp i tät och pinnade på lite bättre. En släppte. Snubbe 2 var seg; jag hörde hans tunga flämtande i säkert tre ytterligare kilometer innan han äntligen gav sig. Banan var väldigt vacker men mina ben inte helt med på noterna, och för varje uppförsbacke ackumulerades ännu lite mer syra i låren. Tiden blev blygsam (just under 43 min), men marginalen ner till tvåan ganska ordentlig till slut. Första vinsten bärgad!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar