måndag, november 28, 2011

A toothsome quality

Mitt bloggande verkar knutet till hur tidskrävande mina studier är för tillfället, fast inte på det sätt man först tänker sig. Snarare skriver jag mindre ju mindre vi har att göra i Lund. Just nu är det kav lugnt, närmast generande slappt, och följdaktligen bloggas det dåligt. Vad jag gör istället? I lördags var jag i ett regnigt Hässleholm för att se Killer Zeus på Markan. Jag och i runda slängar femton andra, visade det sig - varav tio var medlemmar ur de andra två banden som skulle spela, och tre jobbade i kassan. Två tappra själar och jag betalade inträdet på 20 kr och fick en sorglig stämpel över handryggen. Men KZ var professionella; de stod för en kompetent insats som lovade gott inför kommande helgers gig i Lund och Malmö.

Och så har jag skrivit mitt livs första politiska motion, om statsbidrag till höjda lärarlöner. På s-studenters veckomöte imorgon kväll ska den förhoppningsvis antas av föreningen och sen skickas vidare, upp i sossehierarkin. Andra motioner som ska debatteras: handelsbojkott mot Iran, byggande av nya kolonilotter i Malmö stad, individualiserad föräldraförsäkring, framtagandet av en handlingsplan för att bekämpa "konsumtionskulturen", och mycket, mycket annat. Känner mig faktiskt lite upprymd.

"Anno 1790", förresten. Herregud. Ingen kan väl rimligtvis ha pratat sådär, någonsin? Som en Beck-film i stormaktskostym.

måndag, november 21, 2011

Generiska genmälen

Förstår inte för mitt liv varför vår huvudlärare på den här kursen envisas med att lägga föreläsningar mellan åtta och tio på morgonen. Man blir liksom helt seg och konstig hela resten av dagen. Idag hade vi gruppredovisningar av betydelsefulla fall inom EU-rätten; jag och mina kosovanska kamrater (Jeton och Valmir, spexiga namn!) blev dock avbrutna mitt i vår presentation och ska återuppta den på torsdag. Klockan åtta, såklart. Morgonens höjdpunkt var annars fallet där en fransk ölproducent nekades exportmöjligheter p g a "German purity laws" - nån borde liksom sagt stopp långt, långt innan man stiftade några såna igen.

Imorgon ska jag springa från Lund till Malmö igen, sitta på stadsbiblioteket och nöjesläsa hela eftermiddagen och sen gå på möte med s-studenter. Sån är planen i alla fall. Löpvädret är lite svårt för tillfället; väl kyligt för shorts när vinden tar i (vilket den ju har en tendens att göra det i den här staden), men samtidigt för varmt för långa tights annat än den första kvarten. Det, mina vänner, är ett riktigt i-landsproblem. Det och att mitt närmsta Systembolag drabbats av massiva fuktskador och stängt ner för en obestämd framtid.

På Carlings i Lund har de utförsäljning av "skjorter". Passa på.

onsdag, november 16, 2011

Demeter

All denna juridik (och det allmänt låga tempot på kursen) lämnar mig politiskt understimulerad, så igår trotsade jag kylan och gick på s-studenters veckomöte på Café Tellus vid Möllan. De hade bjudit in ett vänsterpartistiskt kommunalråd som höll föredrag om kommunens jämställdhetsarbete. Det var intressant, och man fick kaffe, men folk var i allmänhet lite väl frågvisa och det var med nöd och näppe jag hann hem i tid för avspark Sverige-England. Ordföranden Hanna går som av en händelse i min klass i Lund. Trevlig typ. Förvirrande skratt. Överlag gav mötet ett uppmuntrande första intryck, så det blir nog ett återbesök nästa vecka.

När jag korsade Möllan, hastandes mot bussen, passerade jag en grupp om 20-30 män som sjöng, dansade vilt runt, runt och tutade med sina bilar, som de hade parkerat i en stor ring mitt på torget. Iranska flaggor överallt. Enligt en initierad källa inne på mötet (de körde, energiskt tutandes, förbi möteslokalen med jämna mellanrum) hade de slagit Jordanien i fotboll. Och jag som trodde att de lyckats komma över en kärnvapenmissil eller två.

måndag, november 14, 2011

Jordfel

När svensk media rapporterar om kriserna i Grekland och Italien, och de nya tillfälliga regeringskonstellationer som verkar stå i begrepp att ta över, framhäver man till leda deras tekniska expertis och apolitiska karaktär - Mario Monti, påpekade Ekot igår, "är inte politiker utan ekonom". För det första är hela tanken att man lätt och ledigt kan dra en tydlig gräns mellan politik och ekonomi såklart kvalificerat skitsnack. Alla verkar ha gått i Anders Borg-fällan: föreställningen om att det finns en objektiv, sann och icke-ideologisk väg framåt, i korthet Överskott och Balans och, såklart, Ansvar.

Men det kanske underligaste är att många verkar så rörande överens om att politiskt obefläckade ekonomer är precis vad Grekland och Italien behöver just nu. I Financial Times påpekas däremot att "if ever modern Europe needed brave, charismatic leaders to carry their nation through turbulent times, it would seem to be now". Paul Krugman bygger (på sin blogg, som jag följer lite mer slaviskt än vad som kanske är lämpligt) vidare på resonemanget genom att konstatera att det är just den här sortens tjänstemän och räknenissar som måste åläggas en stor del av ansvaret för hela eurozonens problem. Och om de (pga ideologiska skygglappar) felkonstruerade hela bygget från början, varför skulle vi tro att de är rätt personer att rädda projektet nu?

Åh, sakerna jag tillåter irritera mig. Helger utan ligafotboll som ger alldeles för mycket tid åt att veva upp sig över sånt här.

tisdag, november 08, 2011

Flack, glatt

Tog en kvick vända på Bulltoftas korta, upplysta slinga ikväll - för det mesta springer jag på förmiddagarna men idag var det en föreläsning om juridisk metod på schemat 08.00-10.00 - med P1:s Studio Ett i lurarna. Tydligen kommer en meteorit passera mellan jorden och månen under natten. En nätt pjäs på 400 m i diameter, ungefär. De intervjuade en torr astronomiprofessor från Uppsala och frågade honom vad som skulle hända om den istället träffat jorden: "Jaaa... En yta motsvarande Estland skulle utplånats fullständigt". Opåkallat exempel.

lördag, november 05, 2011

Doppelgänger

Kan inte annat än tycka en smula synd om Göran Hägglund. Artikeln på DN Debatt häromdagen var både förvirrad och meningslös. I grova drag: först en lång, floskelfylld harang om hur skolan måste ta sitt ansvar för att utbilda goda medborgare med demokratiskt sinnelag och rätt värdegrund. I en märklig (o)logisk kullerbytta övergick detta sedan i en plädering för mer kvarsittning och fler beslagtagningar av mobiltelefoner. Artikeln var meningslös eftersom allt det som efterfrågas, i form av ökade befogenheter för lärare och "hårdare tag", redan möjliggjorts i och med den nya skollag som regeringen drev igenom ifjol. Antar att Hägglund känner sig ansatt från alla håll; utmanad internt i partiet och marginaliserad i allianssamarbetet. Det är svårt att tolka utspelet annat än som ett desperat försök att vinna billiga poäng genom att ropa efter förändringar som Björklund redan drivit i fem år och dessutom fått igenom.

Jag sprang från Lund till Malmö igår - buss till centralstationen, följde sen cykelvägen till Värnhemstorget och hamnade bara lite, lite fel ett par gånger. Det tog ungefär en och en halv timme. Joggade runt lite planlöst längs kanalen och fick till slut ihop ett bra långpass.

Hatar det här med tidningsfria dagar.

onsdag, november 02, 2011

Brukarinflytande

Jonathan Franzens "Freedom" är verkligen, såhär en tredjedel in, något i hästväg. Ljusår roligare, mer helgjuten, innerlig, sann och sorglig än föregångaren "The Corrections" som jag läste i våras och vars storhet gick mig helt förbi. Eller, den var smart och välskriven och så, men utan att beröra på något djupare plan. För första gången på säkert ett år har jag nu uppriktigt svårt att lägga en bok ifrån mig. Längtar efter varje lästillfälle, även om det bara rör sig om tio stulna sidor på bussen. Och bäst av allt: den är tokigt tjock.

Var på ett seminarium ikväll på ett litet loft nära Lilla Torg. Laura Hartman pratade om den SNS-rapport hon själv var redaktör för, "Konkurrensens konsekvenser", om avregleringen av marknaderna för olika välfärdstjänster. Det blev ju ett jäkla liv när den kom för någon månad sen, även om de mest kom fram till att det rådde stor kunskapsbrist på många fronter. Vilket i sig förstås är skrämmande. Hartman själv gav i alla fall ett väldigt kompetent intryck. Och så var Luciano Astudillo där, och jag skakade hand med honom, och han var märkligt nervös och hade en frisyr som var rent åt helvete, men snygga strumpor.