Jonathan Franzens "Freedom" är verkligen, såhär en tredjedel in, något i hästväg. Ljusår roligare, mer helgjuten, innerlig, sann och sorglig än föregångaren "The Corrections" som jag läste i våras och vars storhet gick mig helt förbi. Eller, den var smart och välskriven och så, men utan att beröra på något djupare plan. För första gången på säkert ett år har jag nu uppriktigt svårt att lägga en bok ifrån mig. Längtar efter varje lästillfälle, även om det bara rör sig om tio stulna sidor på bussen. Och bäst av allt: den är tokigt tjock.
Var på ett seminarium ikväll på ett litet loft nära Lilla Torg. Laura Hartman pratade om den SNS-rapport hon själv var redaktör för, "Konkurrensens konsekvenser", om avregleringen av marknaderna för olika välfärdstjänster. Det blev ju ett jäkla liv när den kom för någon månad sen, även om de mest kom fram till att det rådde stor kunskapsbrist på många fronter. Vilket i sig förstås är skrämmande. Hartman själv gav i alla fall ett väldigt kompetent intryck. Och så var Luciano Astudillo där, och jag skakade hand med honom, och han var märkligt nervös och hade en frisyr som var rent åt helvete, men snygga strumpor.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar