När svensk media rapporterar om kriserna i Grekland och Italien, och de nya tillfälliga regeringskonstellationer som verkar stå i begrepp att ta över, framhäver man till leda deras tekniska expertis och apolitiska karaktär - Mario Monti, påpekade Ekot igår, "är inte politiker utan ekonom". För det första är hela tanken att man lätt och ledigt kan dra en tydlig gräns mellan politik och ekonomi såklart kvalificerat skitsnack. Alla verkar ha gått i Anders Borg-fällan: föreställningen om att det finns en objektiv, sann och icke-ideologisk väg framåt, i korthet Överskott och Balans och, såklart, Ansvar.
Men det kanske underligaste är att många verkar så rörande överens om att politiskt obefläckade ekonomer är precis vad Grekland och Italien behöver just nu. I Financial Times påpekas däremot att "if ever modern Europe needed brave, charismatic leaders to carry their nation through turbulent times, it would seem to be now". Paul Krugman bygger (på sin blogg, som jag följer lite mer slaviskt än vad som kanske är lämpligt) vidare på resonemanget genom att konstatera att det är just den här sortens tjänstemän och räknenissar som måste åläggas en stor del av ansvaret för hela eurozonens problem. Och om de (pga ideologiska skygglappar) felkonstruerade hela bygget från början, varför skulle vi tro att de är rätt personer att rädda projektet nu?
Åh, sakerna jag tillåter irritera mig. Helger utan ligafotboll som ger alldeles för mycket tid åt att veva upp sig över sånt här.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar