Bredvid dig

Lördag då alltså. Tog bussen in till stan från Hästveda, grabbade Daniel och hoppade på den som stannar i Vittsjö på väg mot Markaryd. Albin hämtade oss i sin bensinläckande Saab med "Many rivers to cross" i stereon.

Vi började med att äta, och sen tog vi oss en tur på sjön. Albin rodde ut med oss till ön där det är meningen att fester ska hållas i framtiden. Några träd ska fällas och vissa transportproblem ska lösas, sen är det fritt fram. Vi satt där ett tag och rodde sedan hem igen. En fruktansvärt äcklig och väldigt död mås låg och guppade i vattenbrynet. Vi ringde Cina och rådfrågade henne; hon förordade en ståndsmässig begravning. Så blev fallet. Daniel spelade gitarr, Albin sjöng "Blott en dag" och jag filmade hela härligheten med rödsvullna ögon. Tagna av stundens allvar (och ansatta av en massa mygg) gick vi inomhus och tittade på Daniels medhavda kung fu-film, "Shaolin and the Wu-Tang". Underbar kalkonrulle med bisarr dubbning, ännu värre textning (på engelska, som inte alls stämde med talet) och otroligt pompös och malplacerad musik.

Koka pasta, steka köttfärs och så bronsmatch på tv. Portugal var verkligen bleka. Ricardo=inte en av VM:s bästa målvakter, det kan ingen vettig tycka. Bara för att man tar ett par straffar betyder det inte att man är bäst i världen. Extremt kul när Ronaldo blir utbuad också. Efter matchen gick vi ut i garaget och skred till verket. Albin positionerade sig vid sin vackra orgel, Daniel rev och slet med gitarren så fingrarna nästan blödde och undertecknad alternerade mellan congas, munspel och ibland bara sång. Man ska, eh, hålla sig till det man behärskar. Vi körde på detta vis igenom en hel del Dylan, Beatles och en del andra pärlor. "Shelter from the storm" och "Sara" med gjorde sig bra med sättningen, och jag vågar nog påstå att våra versioner kan betecknas som de slutgiltiga.

Vid tretiden, när vi satt en makalös "Fattig bonddräng" och kände att nu kan vi bara inte ta det här längre, vi har nått konstens yttersta utposter osv, bestämde vi oss för att ta ett dopp i sjön. Sen sov vi. Igår tog jag och Daniel bussen hem vid fyra.

Finalen såg jag hos Simon, tillsammans med Dilla och Julle. Måste säga att jag var fruktansvärt besviken efteråt. Sett till hela turneringen kan man väl säga att Italien är rättvisa segrare, men igår hade de inte mycket att säga till om. Maka-Vieira bara dödade Pirlo och Totti, Toni vann inte en nickduell mot Gallas och Materazzi kändes osäker (som vanligt i de matcher jag har sett). Dessutom var Frankrike överlägsna framåt. Tur att Cannavaro är precis överallt med sina grymma brytningar. Zidane var också han riktigt bra, minns den sanslöst kyliga straffen och den vältajmade nicken senare. Sen kan man ju undra vad fan han håller på med när han skallar Materazzi. Kändes ju ganska överilat. Kan inte föreställa mig vad som fick honom att göra något så tanklöst. Frankrike fortsatte trots allt att dominera de få minuterna som var kvar efter utvisningen (utan varken Vieira eller Henry på plan, märk väl), men det kändes verkligen som att om matchen skulle gå till straffar, skulle Italien vinna. Bra straffar var det också, nästan allihop.

Bäst i VM:
¤ Cannavaro
¤ Zidane
¤ Att vi slapp ett nytt Grekland
¤ Försvarsspelet
¤ Glenn Strömberg
¤ Tysklands straffar (tyvärr)
¤ Ribéry

Sämst i VM:
¤ Brasilien
¤ Henke och Zlatan
¤ Robert Perlskog
¤ "Folkets kommentator"
¤ Pekerman och Argentinas straffar (tyvärr)
¤ Beckenbauer (alltid hjärtlös, alltid obehagligt solariebrun)