We'll sleep out the ashes in the morning

Nu har jag varit ute och promenerat och samlat kraft för att slutföra rapporten från gårdagens eskapader.

Vi var alltså hos Åkerberg, ute på hans veranda eller vad man ska kalla det, och stämningen var god. Vi dansade limbo. Jag vann. Daniel körde sin egenkomponerade dans och föll ihop i en hög på stenplattorna; oklart om det berodde på förlamningar i balanssinet eller fysisk utmattning... Jens höll sig däremot på benen. Mot alla odds. Vi begav oss upp till Statoil där jag i vanlig ordning inte drog mig för att skämma ut mig för ytterligare en expedit, och köpte en massa potatismos med bostongurka. Vi sjöng afrikanska ramsor på HTS:s parkering. Vi sprang, vrålade, hoppade och ramlade. Vissa tyckte att det var en bra idé att dricka ur fontänen utanför kommunhuset, och gjorde så.

Inte långt ifrån slutdestinationen hanns vi upp av Albin och Love, som kom från biografen. Albin tog priset som kvällens mest utspökade/väldressade (välj själv), med skepparkavaj och vit näsduk och vita hängslen och andra excesser. Efter många kramar gick vi åter skilda vägar och en kort stunds köande senare var vi inne på Björket.

Fattar mig kort om tiden innanför grindarna: det var bra.

Mycket folk. Varmt (svettigt!) så man inte blev förkyld eller annat tråkigt, många barer öppna (och visst, det blev uppenbarligen en drink för mycket), folk man inte träffat på länge. Och en hel massa väldigt gamla människor. För gamla. Jens trivdes som fisken i vattnet med alla buggvilliga fyrtioåringar, men vi andra tyckte nog mest att det var lite besvärande. Kul var att träffa Cassandra Carlsson, att Sofie var helt speedad, att Timo var lika urlöjlig som vanligt och att jag kunde nästan hela "Summer of 69". Och att träffa Kristina, för det händer lite för sällan nuförtiden (förmodligen mest mitt fel) och hon ska ju snart flytta till Göteborg. Kommer inte att klara mig länge.

Efteråt gick vi upp till Fred&Co och åt och samlade våra tankar. Jens var pratsam i kön.

Den här dagen har mest varit dryg och småjobbig. Allt går i slow motion, känns det som, och jag har inte varit särskilt sugen på nåt alls. Har suttit lite på MSN, lyssnat väldigt mycket på Monica Zetterlund (riktigt, riktigt bra skiva), och efter lunch följde jag med upp till Hästveda en vända. Mest för att skingra tankarna och spela fotboll. Skönt. Får verkligen inte missa min tid hos optikern imorgon.