Jag ville bara befolka jorden

Jag cyklade ner till stationen strax efter åtta i morse och träffade Jakob på stationen (the pleasure of Läredafolk) och vi slog sedan följe på resan. Tåget tog 35 minuter. Det visade sig att jag var ute i löjligt god tid, medans Jakob började en halvtimme tidigare (09.30) och hade bättre timing. Jag drev runt lite.

Lärarna var lite sena, men en stund efter tio påbörjades introduktionen. Mina kurskamrater? De flesta var ganska unga. Nästan dubbelt så många kvinnor som män, kändes det som i alla fall. En salig röra. Uppseendeväckande många var ganska fula, och nästan alla hade dåligt sittande jeans. Kunde inte låta bli att lägga märke till det. Sen hade lärarna (sju till antalet) genomgång av sina respektive delkurser, och vi fick ut scheman etc. Hela spektaklet varade i ungefär en och en halv timme.

Måste säga att kursvalet känns mer rätt än nånsin tidigare; mycket fokus på FN, förhandlingar, diplomati osv. Är väldigt förväntansfull. Lärarna verkade skärpta men samtidigt småmysiga. Efter introduktionen gick jag bort till aulan (eller vad den kallas, en uråldrig sal som vi var lite i på studiebesöket) för att lyssna på rektorns välkomsttal. En bisarr tillställning. Först kom jag in lite sent, så folk vänder sig om och stirrar. Jag hittar en plats allra längst bak, bredvid en kille som såg ut precis som den rullstolsbundne i "Little Britain". Framme vid podiet står en gigantisk orkester och spelar pampig klassisk musik. När de tystnar kommer rektorn fram ur skuggorna bakom ett tiotal män i kostym som håller fram stora flaggor. Han bär ett tokigt stort halssmycke av guld, ett sånt där som hittas i hövdingagravar från tidig vikingatid. Talet var sedan ganska ordinärt, men efteråt börjar orkestern spela nån slags storslagen sorgemusik, och alla tågar ut ut salen i procession med rektorn och fanbärarna i spetsen. Galet.

I Akademiska Föreningens lokaler anordnades under eftermiddagen det stora Hälsningsgillet, som för oss studenter i korthet gick ut på att roffa åt sig så mycket gratisprylar som möjligt. Se min bilddagbok för ätbara exempel. Alla nationerna var där och informerade, men jag är fortfarande inte helt hundra på vilken jag ska välja. Extremt tjockt med folk var det, och jag svettades som jag förtjänade. Trots ett stadigt intag av Loka under dagen var huvudvärken oundviklig. Efter en timme i kaoset i och utanför gillet (dansare, violinister, hästar, folk i karatedräkt osv) tröttnade jag och tillbringade resten av eftermiddagen med att flanera nere i centrum. Tog en baguette och en latte, gick lite i affärer, gick lite vilse, hittade stationen och åkte hem.

Trööött.