Körig kväll på terminalen. Sleven är i Turkiet (tror att han överlevde bomben), så hela Poståkeriet faller samman och imploderar under sin egen tyngd, inte helt olikt det Osmanska riket efter Krimkriget. En koloss på lerfötter. Nu har jag sporadisk hjälp inne i min bur av Leif Nilsson, en pensionsmässig gammal gubbe med tveksamma värderingar och ovårdat språk. Men han verkar ha funnit sin plats i vår relation och kallar mig undantagslöst "chefen". Känns bra.
Som sagt, körigt var det. Svettigt. Jobbade över två timmar, men det är ok FÖR PÅ TORSDAG SLUTAR JAG. Tack för jobbet Lina, för utan dig och dina kontakter hade jag aldrig klarat sommaren (och jag ska betala tillbaka, om än symboliskt), men fy fan vad skönt det ska bli att börja plugga igen. Nu kommer jag inte kunna ta ett riktigt jobb på minst två år. Helt utbränd. Fyra timmar om dagen, det leker man inte bort.
På torsdag flyttar Kristina till Göteborg. Det är klart. Borde jag ju ha räknat ut, att allt bara gick liiite för bra just nu.
Ikväll ska jag definitivt inte missa "Det amerikanska imperiets fall" klockan 22.30 på tvåan. Pratig fransk film med intellektuella kanadensare som diskuterar sex. På tal om det så fick jag precis ett sms från Albin. Han har migrän. Poor thing.
2 kommentarer:
Vad hade han snubben för tveksamma värderingar? Var han emot islamska friskolor eller?;)
Varsågod herr Rauer, det gjorde jag så gärna så. Mina kontakter bör trots allt inte enbart utnyttjas av mig... inte alltid iaf:)
Skicka en kommentar