Först om litteraturpriset: nej, jag hade inte hört talas om Tamuk och ännu mindre läst honom. Men sugen blev man ju. Och det var extremt kul när Horace läste upp motiveringen på ryska, och när han på reporterns fråga om hur många böcker av Tamuk som fanns på svenska svarade "Jaaa, minst ett halvt dussin, skulle jag tro. Men jag har ju läst honom på sååå många andra språk, så lite osäker är jag". Vilken lirare.
Om en och en halv timme sitter jag på tåget till Göteborg. Känn ingen sorg för mig, Hässleholm, och så ses vi igen på söndag kväll.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar