Efter många om och men ser kvällen ut att ordna sig riktigt fint. Jag har snofsat upp mig en smula efter eftermiddagens långpass i Tormestorp med omnejd, ätit lite grillresten från gårdagen och nyss bjöd pappa mig på lite tjeckisk fulabsint han tjackat i Riga. Mår, med andra ord, som en prins. Det var drygt ett halvår sen jag sist var på Björket. Har en bra känsla i magen. Men det kan lika gärna bero på att jag vet att Lina har en del kladdkaka över.I början på nästa vecka kommer jag att ta min tillflykt till mina föräldrars stuga i Yngsjö (den är hyrd, och billigt dessutom, så kommentarer om min faders påstådda rikedom undanbedes) där jag ska läsa Proust och tänka på döden. Kanske äter jag lite glass också, och spatserar i mina seglarskor och visslar "Jerusalem". Bara en vision jag fick nu när jag skrev; kanske är pappas absint mer äkta än den utger sig för att vara? Kanske får jag snart ett ryck och blir som Strindberg i Berlin och börjar försöka omvandla mammas ärvda bestick till guld, och genomlider en existentiell kris? Hade iofs inte inneburit något nytt eller revolutionerande.
5 kommentarer:
Att du nämner mitt namn samt Strindbergs i samma inlägg kan röra mig till tårar. Tack. Kladdkakan väntar, ny, oäten och din. Jag mår fortfarande illa av smeten.
Jag tog faktiskt för givet att du förstod att du får allt annat jag har rätt att ge bort, yo. Du måste lära dig att läsa mellan raderna!
Nu vill jag att du uppdaterar. Så det så.
jag också, allt jag har här hemma är bloggar och nudlar. och jag är inte ens hungrig.
håller med föregående talare. Nu får bloggen vakna till liv igen!
Skicka en kommentar