Broderskap

När jag var ute och gick med Enzo i eftermiddags försökte jag bena ut var i världen jag helst skulle vilja tillbringa var och en av årets månader. Det visade sig ganska klurigt. Givet var att september skulle förläggas till USA:s nordöstra kust (New Hampshire, Connecticut, Vermont etc) på grund av de vansinnigt vackra höstfärgerna och den stormande Atlanten. November har jag hört är en bra månad för Buenos Aires, och jul har jag alltid velat fira i New York (åka skridskor i Central Park), trots att det tydligen ska vara förbannat kallt. Sen kan jag tänka mig resten av vintern i något behagligt asiatiskt land. Vår sedan runt Medelhavet; Toscana, Andalusien, franska rivieran. Och sen är ju den svenska sommaren helt ok.

Fick ut tentan idag. Den ska vara inlämnad på fredag klockan tre. Frågorna känns överkomliga men jag har slarvat med läsningen och har en del att ta igen, så idag har jag legat med huvudet i "The history of human rights". Blir så seg.

På fredag åker även mes parents till Beijing och lämnar huset i mitt (och Almas) förvar. Det ska bli trevligt att laga mycket mat och känna att man rår sig själv, men samtidigt jobbigt att gå ut med hunden vareviga morgon och eftermiddag och kväll och dessutom, i den mån det är nödvändigt, se till att min omyndiga syster äter sin gröt och håller sig i skinnet. Det är den vite mannens börda.

Gabon

Förra inlägget var det 333:e i ordningen. Halvvägs till the number of the beast, således. Skönt att fortfarande ha en morot här i livet.

Inför dagens seminarieövning hade jag intensiv mailkontakt med Astrid, den danska jättekvinnan i min grupp. Det var spännande. Mycket "hvordan forstår du vores spørgsmål?" och sånt. Sen blev en annan i gruppen sjuk och (som en följd av den andres frånfälle) en tredje väldigt nervös och dyster, men jag la mig ovanpå alltihop som ett tungt, lugnande lock och kvävde all oro. Slutet gott.

På tåget till och från Lund igår kväll luktade det väldigt mycket. På ditvägen luktade det Björket: cider, cigaretter, en viss parfym (nåt med musk tror jag), taskig DJ med finskklingande namn och en gnutta allmän desperation. Det sistnämnda stod jag nog själv för. Vet inte om det var hela tåget som luktade eller bara tjejen som satt bredvid mig och tryckte ihärdigt på sin mobil, men jag kunde inte sluta tänka på Björket. I alla fall gick den sista franskaföreläsningen bra (verbes réfléchis och annat matnyttigt) och sen luktade det korv med mos på hemvägen.

L’Algérie

Idag är det det FN-dagen och i Lund firade man det med att stänga av vattnet i den stora fontänen utanför AF-borgen. Eller, det kanske har varit avstängt flera dagar. Jag har ju varit bortrest och försummat mina studier... Dagens föreläsning handlade i alla fall om avkolonialiseringen och var jättebra. Rouzbeh, en av våra lärare på delkursen, är en fantastisk retoriker, något man inte kan säga om Lina (hon med den gälla rösten).

Ni som tålmodigt väntar på att jag ska kommentera Expressens så kallade "klassikersatsning" här på Immanuel kan gärna fortsätta med det. Det sägs att den som väntar på något gott aldrig väntar för länge, men detta kan mycket väl bli ett undantag från den regeln. Inga löften kommer således att avges. Dock kan jag säga så mycket som att de titlar jag hittills själv sett på Pressbyrån och Maxi har varit provocerande tråkiga. Bra, men konventionella. Är det något fel med det då, undrar du; någonstans måste man ju börja. Fair enough. Men urvalet hade blivit bättre om de rådfrågat mig, det är allt jag säger.

Chelsea - Schalke ikväll på TV6, så det lutar åt att jag fortsätter på den inslagna vägen och försummar studierna ett tag till. Bästa låten just nu heter "I did yo boyfriend (radio edit)" med Melody och näst bäst är "Dom Perignon" med Little Shawn.

Förgänglighet

Det vankas fest, verkar det som. Alltid välkommet.

När jag öppnade mitt nyinköpta ex av Jaheims "Ghetto love" såg jag till min odelade irritation att spånet i kassan på Bengans hade lagt i fel skiva. Så nu har jag uppföljaren "Ghetto classics" istället. Ska maila och se om det kan lösas på ngt sätt.

Ready, willing and able

Lund kan vänta, idag måste jag ladda om batterierna. Helgen i sammandrag:

Torsdag
Anlände till ett vindpinat Stockholm strax innan fem och mötte en nygymmad Albin utanför Åhlens på Drottninggatan. På tunnelbana ut till baslägret i Stureby stod jag två meter från Lars Ohly mellan ett par stationer. Han hade en Liverpool FC-jacka på sig. Sen lagade vi mat och kollade på Per Moberg.

Fredag
Albin steg upp tidigt och stack till sitt glidarjobb i city. Jag låg kvar en timme till innan jag åkte in och började flanera. Drack lite kaffe på Kungliga Biblioteket, förlorade mig på Östermalm (kvinnor i hatt som pratade högt om sina skräddare) och mötte Abbe på Stureplan för lunch. Sen styrde jag kosan mot Söder och botaniserade i alla underbara second hand-butiker på Götgatan. Gick, gick och gick. Mina fötter... jag ångrade så mycket att jag inte tagit med mig ett par extra skor att byta med. Väl hemma igen svängde vi ihop en välsignad lammfärsragu och somnade gott.

Lördag
Albin hade träningsledigt så vi tänkte ta en ordentlig shoppingdag, men den riktiga köpmanin ville inte riktigt infinna sig. Vi gick till Folkets Kebab och jag åt Världens Största Falafeltallrik. Mark Levengood var också där och glufsade i sig. Kändisspottingen fortsatte på Bengans där vi shoppade lite skivor och möttes av en skivsignerande Staffan Hellstrand. Tjock var han och allmänt ofräsch. På kvällen gick vi på bio och såg "Sicko", som hade sina poänger.

Söndag
Matchday. Vi hann med en runda till i innerstaden innan Albin skulle på samling klockan två. Jag dödade ett par timmar på NK och Weekday och tog t-banan mot Skanstull. Eriksdalshallen var knappt halvfull. Köpte ett äpple och en Staffan-tröja i shoppen. Matchen slutade 44-22 till Hammarby, så det var inte direkt rafflande. Den lilla klacken sjöng "Ojämna lag, dela om!". Kul dock att Albin fick spela så mycket, även om han hade en del problem med skyttet ("Neeej, ärtbössa!" som gubben bakom mig uttryckte det).

Tågresan hem var hemsk. Länge verkade det som att jag skulle få ha hela kupén för mig själv och jag såg fram emot sex timmar av välbehövlig sömn. Sömn? Fem minuter innan avgång invaderades resten av bäddarna av ohyggligt uppspelta och fnittriga turkiskor. De var på väg till Lund och kunde ingen svenska, så jag antar att de var utbytesstudenter eller nåt. Hålla låda kunde de i alla fall. Så det räckte och blev över.

Shoppingfacit

• Frank Sinatra - At the Sands (with Count Basie)
• Jaheim - Ghetto love
• Thelonious Monk - It's Monk's time
• Halsduk, beige/brun/svart-rutig från MQ
• Halsduk, vinröd från NK Herrekipering
• Vetemjöl, 1,25 kilo från Saltå Kvarn
• Manchesterbyxor, blå från Stockholms Stadsmission

Jag skulle ju ha köpt vinterjacka också, men alla var antingen väldigt fula eller kostade en rejäl månadslön.

White line fever

Mina tips gick ju åt helvete, men det är väl i sin ordning. Jag brukar vara värdelös på sånt. Nu drar jag till Stockholm. Hemma klockan fem måndag morgon.

En näve grovsalt

Så står jag då där med två nygräddade bröd och upptäcker till min förskräckelse att vi har slut på stora fryspåsar (de på fem liter). Nu ligger limporna istället i en småsunkig ÖB-kasse och svettas. Inte optimalt.

(nu slog jag upp blicken på hyllan ovanför min dator och såg Emil Reimer-bilden som Jens rev ut till mig, den från förskolan, och jag blev med ens väldigt lycklig)

Om tjugo minuter kommer Viktor hit och så ska vi se Ryssland-England. Till Sveriges match ansluter även Simon. Den första matchen slutar 0-1 och den andra 3-1. Nu ska jag fortsätta att packa.

Things fall apart

"Europas historia 1780-1920: Ett genusperspektiv" är hittills en väldigt fascinerande bok. Jag hade ingen aning om att Rousseau var en sån veritabel kvinnohatare. Underhållande, upplysande och på sina håll inte så lite skrämmande. Något att sätta sig med på tåget till Stockholm imorgon.

Stockholm!

Annars knäcker jag cirkus 40 sidor Proust om dagen på väg till och från Lund. Det är ingen handlingsroman direkt (understatement), men ibland bränner det till och man undrar hur man har kunnat kasta bort så mycket av sitt tidigare liv på medelmåttor och halvmesyrer. "På spaning..." är som... Versailles. Eller Sixtinska kapellet. Varje mening inger samma känsla av noga utmejslad perfektion, av att inget har lämnats åt slumpen. Som när berättarens mamma läser en godnattsaga.

Hon mildrade hårdheten i verbens böjning, skänkte åt imparfait och passé défini godhetens ljuvhet och ömhetens melankoli; hon ledde slutet av varje mening mot början av nästa och påskyndade eller drog ut på stavelserna för att få dem att trots olikheten i kvantitet gå i samma jämna rytm; hon blåste liv i denna enkla prosa och fick den att vibrera av känsla.

Andakt

Alma ringde från Balkan i morse. Hon hade en del bisarra saker att berätta, som t ex att de var tvungna att inta varje måltid på ett slags upphöjt podium, högt ovanför de andra deltagarnas huvuden, och att de dessutom fick genomgående bättre mat än albanerna. Säga vad man vill om östeuropéer, men underordna sig kan de.

Själv har jag varit i Lund idag (fint väder även där) och lyssnat på Lina Sturfält när hon pratade om första världskriget. "Det bästa kriget", som hon slog fast. Hon är ganska sympatisk trots allt, men dras med en fruktansvärt genomträngande och gäll röst som gör det påfrestande att lyssna på henne. Tyvärr. Hon hade bl a en skön utläggning om "det våldtagna Belgien".

Sen hämtade jag ut mina bilder på Expert och märkte till min odelade förtjusning att de gett mig dubbla kopior och glömt ta betalt för det.

Ja, Concha var bra. Mot Lichtenstein. Inte Spanien, inte Danmark, inte ens Island. Ett furstendöme. Tro fan att det är lätt att visa offensiva kvaliteter mot sånt motstånd. Men det är ju bra med konkurrens om inte annat.

Berlin 1884

En fråga:

Var fan är Micke Antonsson?

Subordination

Jag skyller på att det har varit en (med mina mått mätt) hektisk vecka; igår hade vi seminarieövning om statssuveränitet och texterna vi fått i uppgift att förbereda var de sjukaste ever. Så det har blivit en del pluggande, och inte så mycket Proust som önskat.

Fast sedan tillkännagivandet om Lessing i torsdags vet jag inte om jag kan fortsätta läsa Proust. Det är alltid en balansgång för mig, eftersom jag lätt får dåligt samvete när jag ägnar tid åt (t ex) franska förmodernister och samtidigt vet att det finns en hel värld av böcker därute som faktiskt behandlar vår samtid. Genus, postkolonialism och sånt. Och samtidigt får jag lika dåligt samvete när jag läser nyare böcker istället för att koncentrera mig på odödliga klassiker. Det går inte ihop, det gör bara inte det.

Men som jag älskar Horace. Han är så pedagogisk.

Combray

I morse när jag kom ut verandan stod mamma där och gestikulerade mot en blåmes som satt alldeles blickstilla under vårt hopfällbara tvättställ. Den var helt nollställd efter att upprepade gånger ha kört huvudet i glasrutorna. Jag tog den lilla krabaten i handen, lyfte varsamt ut honom och placerade honom i gräset.

Då sket han mig i näven.

Med en sån start på dagen... vad mer kan en människa begära? Jag åt müsli och drack kaffe och läste Sydsvenskan. Sen har jag bara kollat fotboll hela dagen lång. Och kokat revben.

Sjung enkelhetens lov

Efter lunch vågade jag mig på en kvartslång runda med Enzo i det vackra höstvädret. Det gick, men efteråt var jag tvungen att ta igen mig med en timmes CNN i strikt horisontellt läge. De pratade en massa om Marion Jones och lite om Burma.

- ... and that reminds me of my time in Burma.
- Oh, you mean Myanmar?
- It will always be Burma to me.

Klassiker.

Ikväll kommer jag att kurera mig med chévre och nya numret av Offside. Kanske ett par glas rött. Mamma ska upp till Algustorp imorgon för den årliga trattkantarellskörden, och jag hoppas vara tillräckligt pigg för att hänga på.

Mina morföräldrar hade en hund, en riktig byracka vid namn Smulan, när jag var mindre. Jag var rädd för henne av anledningar vi inte behöver gå in på här. Anledningen till varför jag plötsligt tar upp hyndan (för en sån var hon ju faktiskt) är att hon alltid skulle följa med ut när vi plockade kantareller, och att jakten ofelbart utvecklades till en kamp mellan oss och henne; om hon hittade svampen innan vi gjorde det var den nämligen borta. Smulan brukade även äta upp maten för i princip alla gårdens övriga djur. Hon var fruktansvärt glupsk.

Kort om skärselden

På hyllan ovanför min dator har jag radat upp alla böcker på min "Att läsa och begrunda"-lista, och när jag nu gjort processen kort med "Heat" av Bill Buford (MAT!!!) är det dags för nästa utmaning. Ett tag funderade jag på att ha ett litet Klas Östergren-maraton och läsa alla hans romaner i kronologisk ordning. Sen kom jag fram till att nej, det får bli Strindberg istället, som uppvärming inför stundande huvudstadsbesök. Nu verkar det dock vara Proust som lite otippat dragit längsta strået. "På spaning..." känns iofs ganska somrig.

Min bakfest fortsätter med oförminskad frenesi. Igår bakade jag det långjäsande saffransbrödet en gång till, fast denna gång utan saffran och i form. Succé. Till lunch gjorde jag och Alma pizza och jag stod för degen, med utgångspunkt i ett Jamie Oliver-recept. Den blev tjock men god. Och nu på förmiddagen slängde jag ihop en bunte saftiga hålkakor med skållade gryn. Can't stop, won't stop! Nu har jag dessutom upptäckt att hälsokostaffären i stan säljer ekologiskt gryn och mjöl (biodynamiskt odlat) från Saltå Kvarn utanför Stockholm, och deras grejer ska (enligt vad jag läst till mig på obskyra brödbloggar) vara det bästa man kan lägga sina degiga nävar på... men smakar det så kostar det.

Fortsatt förkyld men på bättringsvägen. Bäst mådde jag igår kväll, när jag och mamma lagade svamprisotto och hon helt oprovocerat hällde upp ett glas rött till mig. "Man kan inte laga italienskt utan att dricka vin". Det kan jag köpa.

Palermo

Efter ett par eftermiddagars förstrött knappande på datorn kom tentan iväg. Resultatet blev väl inget jag är direkt stolt över. Torsdag kväll gick det runt i skallen på mig av alla paragrafer, artiklar och "questions on admissability"; allt jag visste var att om jag skulle behöva läsa ordet "jurisprudence" en gång till skulle mitt huvud börja rotera. Så jag knöt ihop säcken. Ett G lär jag ha gjort mig förtjänt av i alla fall.

Igår stod jag på Björkvallen i Hästveda och såg mina småkusiner slå Kristianstad med 9-6 (eller vad det nu blev, jag tappade räkningen) och därigenom vinna sin serie med minsta möjliga marginal. Det blåste snålt och planen var lerigare än Ullevi efter Monster Jam. August gjorde minst hälften av Hästvedas mål, Gustaf var på sitt allra mest kompromisslösa brytningshumör ("fäll upp dobbarna, blunda och hoppas på det bästa") och Daniels loafers såg sorgfälligt misshandlade ut i gyttjan.

Glädjeämnen och ljusspridare i det tilltagande höstmörkret:

• Mitt gudabenådade saffransbröd jag bakade i lördags. Över fem timmars jästid betalar sig!
• Jag springer igen efter två veckors frustrerande skadeuppehåll
• "Heat" av Bill Buford (bok)
• Stockholm om tre veckor!
• Det lutar åt Ryan Adams i Köpenhamn i november

Och så ska min syster prata i Kulturhuset ikväll. Det vill ni inte missa.