Jag skyller på att det har varit en (med mina mått mätt) hektisk vecka; igår hade vi seminarieövning om statssuveränitet och texterna vi fått i uppgift att förbereda var de sjukaste ever. Så det har blivit en del pluggande, och inte så mycket Proust som önskat.Fast sedan tillkännagivandet om Lessing i torsdags vet jag inte om jag kan fortsätta läsa Proust. Det är alltid en balansgång för mig, eftersom jag lätt får dåligt samvete när jag ägnar tid åt (t ex) franska förmodernister och samtidigt vet att det finns en hel värld av böcker därute som faktiskt behandlar vår samtid. Genus, postkolonialism och sånt. Och samtidigt får jag lika dåligt samvete när jag läser nyare böcker istället för att koncentrera mig på odödliga klassiker. Det går inte ihop, det gör bara inte det.
Men som jag älskar Horace. Han är så pedagogisk.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar