Puglia

Moderata samlingspartiet har som bekant "konvent" nu, där man diskuterar strategi inför 2010, och det verkar som att man kommer försöka göra ungefär som förra gången. Det vill säga: ta en klassiskt vänsterfråga, köra den genom Frihetsmaskinen och få ut något som kanske heter likadant men betyder något helt annat. Efter att ha kidnappat sysselsättningen ska man nu lägga sina våta vantar på rättvisebegreppet. För helvete Sahlin, gör nåt. Tolkningsföreträdet står dig fritt att återerövra!

Allt ska man visst behöva göra själv.

Eftersom ingen (hittills) verkar ha kommit på den självklara idén att utse mig till partisekreterare, bidar jag min tid med engelsk fotboll och hopsättning av pepparkakshus i byggsats. Legitim lösning om man saknar ugn. Igår tänkte jag köpa glögg men hann inte till Systemet, så det blev Blossa Lättglögg på ICA och en rejäl skvätt Absolut istället. Funkade bra.

(vet inte, men har en känsla av att jag inte borde lägga upp den bilden, att den är copyrightskyddad eller nåt, men wtf)

En lycklig dag i mitt liv

Handboll på P4, prinskorv i magen och nytt nummer av Runners World - bra för att vara torsdag helt enkelt. Fast Runners World är egentligen en riktig skittidning. Mest en massa osammanhängande reportage de tar från den amerikanska utgåvan och sätter nån stackars semidyslektisk praktikant att översätta. Och de egna texterna är undantagslöst horribelt illa skrivna. Roligt, dock, när Etiopiens löplandslagscoach intervjuas:

Atleter och soldater behöver lära sig diciplin och respekt. Respekt för andra, respekt för tränaren, respekt för sitt land, för dess regering. För mycket demokrati förstör bara idrottsmannen. Med demokrati följer slöhet.

Skön gubbe.

Aufhebung

Kanske borde jag ha begrundat Jens kommentar till förra inlägget, den om att det är för kallt för att träna nu, även om just kylan är inte något jätteproblem. Däremot snöar det och blåser. Det har banne mig snöat i tre dagar. Icke desto mindre gav jag mig ut på en liten löprunda i förmiddags, årets första med vantar men utan Ipod (ville inte utsätta den för vädret). De första 3-4 kilometerna var plogade och fina. Men sen kom jag ut på en mindre skogsstig där bara ett par skidåkare och en häst tagit sig fram tidigare, och vissa sträckor var rent ut sagt skrattretande; jag plumsade fram i snö som räckte en bra bit över knäna, vinden ansatte mig från norr och jag kände mig jävligt hardcore.

Men det var skönt att komma in sen och duscha varmt.

Idén är att jag ska vara duktig och löpträna kontinuerligt de närmsta fyra veckorna. Sen ska jag som bekant till New York en vecka, och till Puerto Escondido lika länge. Förhoppningsvis går det att klämma in ett par rundor i Mexico - man får ju passa på när man vistas i så gynnsamt klimat. Hur jag än lägger upp vintern lär jag vara betydligt bättre förberedd för vårens formtoppning än i fjol. Då blev nästan hela "försäsongen" förstörd av dåligt utprovade skor och allsköns krämpor. Sub-1.40 i Göteborg!

One does what one dares

Flera gånger under hösten, och särskilt nu sedan det blivit så enastående kallt, har jag på min väg ner mot stan övermannats av en bekant lukt. Väldigt stark och påträngande, mitt i ett villaområde. Men varför kände jag igen den så väl? Idag, när jag cyklade långsamt långsamt för att inte vurpa (vilket jag gjorde för två veckor sedan och fortfarande är öm efter) men samtidigt en smula stressat eftersom vi skulle träffa sverigedemokraten, kom det över mig Proust-style: det luktade, bortom allt tvivel, gris. Nyslaktad gris. Det är en väldigt speciell doft. Man glömmer den inte i första taget, och när jag var mindre slaktades ibland grisar hos mina morföräldrar. Även om jag inte fick vara med i själva det kritiska ögonblicket kunde man alltid spatsera ner i källaren efteråt och beskåda styckningsproceduren. Och känna lukten.

Sverigedemokraten? Trevlig prick. Småtjock, metal-skägg, gymnasielärare i samhällskunskap och historia (ooops!). Hatade den lokala reggaefestivalen. Tyckte att det egna partiet inte var tillräckligt aktivt i miljöfrågor...

Gränslös pragmatism

En jävla heldag såhär långt: först seminarium (som jag fick godkänt på utan att ha läst ett jota, precis så duktig är jag), sen intervju med moderat kommunalråd, sen lunch och nyss intervju med socialdemokratiskt kommunalråd. Intervjuerna för inlämningsuppgiften som vi gör i par. Sossen var pratsam, moderaten mer korrekt. Lägger ingen värdering i det.

Det går en väldigt kul trailer på TV4 just nu för en Wallander-film (be mig inte komma ihåg titeln!), där en djup röst förkunnar över dramatiska bilder: "I ett litet samhälle kan vem som helst vara mördaren" Till skillnad från i en storstad då? Men visst ja, jag glömde; i stora städer finns det en massa uteliggare och kriminella gäng och (gud bevars) invandrarkillar, och andra suspekta element som lätt kan misstänkliggöras efter humör. Mycket bekvämt. Trailerns samhälle å sin sida påminner om byn i "Morden i Midsomer", dvs vit, viktoriansk och välgödd. I den serien är våldet alltid av det kuriösa slaget - orsakat av folk som är besatta av orkidéer, gamla släktfejder osv - och saknar koppling till samhället i övrigt. Eftersom sociala problem inte existerar. Nåväl.

Visste ni att man inte får ha glasögon på sig på passfotot? Jag blev mäkta ställd. Fick obehagliga flashbacks till klassfotot i ettan när den lesbiska (återigen ingen värdering i det, men jag är bergis på att hon var flata) fotografen avtvingade mig min scarf. Med följden att jag ser riktigt jävla korkad ut på bilden. Och utan glasögon tycks mina ögon krympa, så nu har jag ett pass där jag inte heller ser riktigt klok ut. Fast håret är åtminstone inte axellångt.

Untersuchungsausschuss

Emellanåt lyckas jag klämma in lite nöjesläsning också, för tillfället "Från exilen" av Edward Said. Ibland är han vansinnigt teoretisk och man förstår i ärlighetens namn inte särskilt mycket, vilket kanske säger mest om mig, men det är åtminstone aldrig ointressant. Essäerna handlar om allt från pianospel till Palestinafrågan. Förutom alla underhållande (och rättfärdiga) tirader av hat som riktas mot Reagan är Kairo ett genomgående tema, och den staden har nog kvalat in bland de fem jag helst vill besöka inom en snar framtid. Annars, ett småkul smakprov ur en utläggning om Tarzan-filmatiseringar:

Tarzans djungelvärld med sin ytligt utopiska atmosfär som Marx kallar "primitiv kommunism" håller inte heller för en granskning. Han exploaterar alla - svarta, djur, kvinnor - och förutom det gör han så litet som möjligt. Att hänga i träden är inte detsamma som produktivt arbete.

Verbal intercourse

Eftersom Alma har lämnat mig fyller jag det uppkomna tomrummet med chili con carne enligt konstens alla regler. Exakt vilka dessa regler är verkar ingen veta, eller, rättare sagt: alla vet, men ingens regler liknar någon annans. Vilket naturligtvis är en stor del av charmen med klassiska rätter. Idag blev det:

1,5 kg högrev
2 st torkade anchochilis
En röd spansk chili
50 cl Bishop's Finger (jepp, ölen)
2 vitlöksklyftor
2 msk oxbuljong
2 msk limesaft
Spiskummin
Oregano

I skrivande stund har det småputtrat på spisen i strax över fem timmar. Under tiden har jag läst om demokratidefinitioner, sett två avsnitt av "Vita huset", sprungit en mil och käkat kvällsmat. Sen ska den få stå och mogna över natten. Lunch blir bra imorgon. Bara jag som såg Chris Rock igår och blev ganska besviken? Hade för mig att han var roligare. Dock: biten om hur han skulle sätta på Rachel Ray var kul ("och efteråt ska hon baka bullar åt mig"), och så spelade han "Duffle bag boy" med Lil' Wayne när han gick på.

På förekommen anledning

Om lite mindre än fyra timmar kommer syrran med tåget söderifrån, så eftermiddagen vigs åt städning och soptömning och allmänt iordningställande. Nu lät det som att jag lever i fullständig misär i vanliga fall. Inte sant! Men jag har skjutit upp en del städning som annars skulle gjorts för en vecka sen, så just nu är det ganska grusigt. Och mina svettiga löparkläder hänger på tork lite varstans. Fixa, dona, feja.

Lite oklart just vad vi ska göra när hon är här (ända till söndag, trevligt värre), men stan är stor och fredag verkar bli Stockholmsdag. Tror det är bra för mig att hon kommer och radikaliserar mig en gnutta. Det är så lätt att fastna i borgerliga diskurser här vid akademien---

Parodiserad periodisering

På kort tid har två av mina lärare från Lund deltagit i olika program i P1. Först pratade Rouzbeh Parsi om Saudiarabien för någon vecka sedan, och igår hade jag det tveksamma nöjet att återuppleva Lina Sturfeldts påfrestande utläggningar om första världskriget. Rouzbeh var ju dessutom min handledare i våras. Han är grym. Jäkligt skärpt, kul att lyssna på och alltid välklädd. Lite besatt av nationalism i allmänhet och iransk sådan i synnerhet.

Så om du läser i Lund, leta efter kurser där han föreläser. Vi har förresten bra lärare i Uppsala också.

Från det ena till det andra: Tottenham går ju som tåget nu, och alla hyllar Redknapp, och jag har egentligen inget att invända på det sportsliga planet. Men precis som jag skrev för en tid sedan så är Redface själva essensen av vad som är fel och oskönt med engelsk fotboll. Erik Niva (Spursfan) på Aftonbladet hade ett bra resonemang om hela soppan. När man anställer en man som Redknapp är det som att sätta upp en stor skylt med texten "Vi säljer gladeligen vår själ, våra principer och vårt samvete - vinst till varje upptänkligt pris" ovanför ingången på White Hart Lane. Det är att kapitulera för Girigheten.

Eventuellt ska jag och en annan kursare intervjua kommunfullmäktiges enda sverigedemokrat här i stan. Lär bli spännande.

Ganges

Herre min skapare. Slår på tv:n nu på morgonen, häller upp kaffe och sätter mig för att få gårdagens Champions League-mål. I SVT:s soffa sitter en svart svensk-amerikan, tydligen inbjuden för att representera och tala för varenda svart människa i USA oavsett klass eller läggning eller annat, och vi får först se ett klipp från 1964. Sen vänder sig programledaren till sin gäst och frågar något i stil med "är det klart nu?" KLART?! Hur världsfrånvänd kan en människa vara? Är Sverige ett jämlikt land för att Maud Olofsson leder bondepartiet?

Ringsignalen, vår tids klassmarkör

Jag hade verkligen tänkt kläcka ur mig nåt snitsigt och småcyniskt nu: om hur skönt det är att hela valcirkusen är över, att nu är det minsann upp till bevis efter all uppfordrande retorik, "action speaks louder" osv. Men så gick jag in på Youtube och såg hela talet, alla 16 minuter. Och jag bara satt och log, och Jesse Jackson grät, och Oprah grät, och banne mig om inte mina egna ögon blev mer än lovligt grumliga och jag fick något verkligt tjockt i halsen --- det är så jääävla stort, det är vad det är. Man kan säga det till leda men det blir inte mindre sant för det.

Yes we can

Eftersom jag har seminarium imorgon (tiiidigt) så blir det ingen valvaka för min del. Kompenserar med en liten USA-fest: ordentliga hamburgare (nötfärs och riktigt röda i mitten), senaste avsnittet av suveräna "Californication" och så lite göttigt nostalgisk hiphop. "That's how we roll '98" med Big Pun och en helgjuten barnkör som drar refrängen:

There's something I want to tell you,
there's something I think your crew should know
Big Pun is the largest, we straight outta the projects,
that's how we roll

Metropolis

Kvalificerad majoritetsröstning, gemensam inre marknad, CAP och regionalstöd; jag vill få ut min frustration men vet samtidigt att i EU kan ingen höra dig skrika, du matas med mer och mer byråkrati och kommittéer och kommissioner tills du bara kan resignera inför dess oemotståndliga blandning av bländande komplexitet och ren dumhet... Till råga på allt masade jag mig upp innan solen för att lyssna på en föreläsning om Turkiets medlemskap, ett anförande jag med facit i hand lika gärna kunnat hålla själv. Tröstshoppade köttfärs på ICA.

För att fortsätta på gnällspåret: vad är grejen med folk som går på löpband? Det finns en hel värld av frisk luft och jämna stigar därute. Att springa på band är en sak (om än lika tråkigt och enformigt), eftersom datorn ger nyttig information om hastighet och sträcka och sånt, men hur många behöver egentligen ha reda på om de promenerar i 5 eller 6 km/h? Jesus.

Ljuspunkt: demot till Football Manager 2009 har kommit, och efter en miserabel första halva av säsongen har jag äntligen hittat en bra 4-4-2 till mitt Tottenham.

Plethora

Makalöst låg bloggmoral för tillfället, någon sorts baksmälla efter mammas korta besök i veckan - jag känner bara för att springa och kolla på nerladdade avsnitt av "The Daily Show". Viss hemlängtan. Och så går man till råga på allt in på Linas och Jens bloggar och får läsa om deras lov på hemmaplan. Vi på riktiga lärosäten har som bekant inga lov. Förhoppningvis kompenseras vi av framskjutna maktpositioner i framtiden... just nu känner jag ingen vidare lust att styra och ställa, men det går i vågor som sammanfaller med mitt självförtroende i stort.

Pallar inte mer EU idag. Går och handlar. Måste tjacka en glödlampa med smal fattning.