Emellanåt lyckas jag klämma in lite nöjesläsning också, för tillfället "Från exilen" av Edward Said. Ibland är han vansinnigt teoretisk och man förstår i ärlighetens namn inte särskilt mycket, vilket kanske säger mest om mig, men det är åtminstone aldrig ointressant. Essäerna handlar om allt från pianospel till Palestinafrågan. Förutom alla underhållande (och rättfärdiga) tirader av hat som riktas mot Reagan är Kairo ett genomgående tema, och den staden har nog kvalat in bland de fem jag helst vill besöka inom en snar framtid. Annars, ett småkul smakprov ur en utläggning om Tarzan-filmatiseringar:
Tarzans djungelvärld med sin ytligt utopiska atmosfär som Marx kallar "primitiv kommunism" håller inte heller för en granskning. Han exploaterar alla - svarta, djur, kvinnor - och förutom det gör han så litet som möjligt. Att hänga i träden är inte detsamma som produktivt arbete.
1 kommentar:
Mm, jag tänker aldrig läsa den iaf.
haha,den är rätt bisarr och jag tvekade rätt länge. Det är kanske inte jättelockande att festa med massa barnfamiljer. Samtidigt kan det bli riktigt kul med fylla,bad, tysklandstripp och annat..1200 spänn,sugen?:)
Skicka en kommentar