Flera gånger under hösten, och särskilt nu sedan det blivit så enastående kallt, har jag på min väg ner mot stan övermannats av en bekant lukt. Väldigt stark och påträngande, mitt i ett villaområde. Men varför kände jag igen den så väl? Idag, när jag cyklade långsamt långsamt för att inte vurpa (vilket jag gjorde för två veckor sedan och fortfarande är öm efter) men samtidigt en smula stressat eftersom vi skulle träffa sverigedemokraten, kom det över mig Proust-style: det luktade, bortom allt tvivel, gris. Nyslaktad gris. Det är en väldigt speciell doft. Man glömmer den inte i första taget, och när jag var mindre slaktades ibland grisar hos mina morföräldrar. Även om jag inte fick vara med i själva det kritiska ögonblicket kunde man alltid spatsera ner i källaren efteråt och beskåda styckningsproceduren. Och känna lukten.
Sverigedemokraten? Trevlig prick. Småtjock, metal-skägg, gymnasielärare i samhällskunskap och historia (ooops!). Hatade den lokala reggaefestivalen. Tyckte att det egna partiet inte var tillräckligt aktivt i miljöfrågor...
2 kommentarer:
lukten av slaktad gris?! jag mår illa nu.
Sant, vi är rätt bra jämfört med andra länder. Så problemet är väl att sporten är så pass ung, eller att det inte går att briljera. För typ 15 år sedan slog ju tennislandslaget sina jämlikar i innebandylandslaget, i innebandy!
En hel del tid numera, jag måste ha stenkoll nu när mina tips publiceras. Jag har inte så mycket annat för mig på kvällstid här ändå. Det är för kallt för att träna nu och så.
Skicka en kommentar