Taking the moral high ground

Är det någon som hört en nyhetsinslag om helikopterrånet som inte använt ordet "spektakulärt"? Det var tröttsamt efter en eftermiddags rapportering. Få saker kan förresten tråka ut mig som brottslighet, eller snarare den undantagslöst sensationalistiska journalistisk som försöker beskriva den. "38-åringen", osv. Inte intressant. Definitivt inte spektakulärt.

Jag har ju haft lite förkylningsbekymmer den senaste månaden, till och från liksom, och det har blivit lite fler vilodagar än vad som hade varit opti. Säsongens sista formtopp ska i alla fall fixas till Kyrkloppet den 17/10. Ungefär såhär ska det gå till:

1/10: Intervaller, 6x4 min med 2 min joggvila
2/10: Distans, 45 min
4/10: Långpass, 100 min
6/10: Distans, 55 min
8/10: Distans, 50 min
10/10: Intervaller, 8x4 min med 2 min joggvila
11/10: Distans, 55 min
13/10: Distans, 50 min
14/10: Distans, 35 min + stegringslopp och annat kul
16/10: Distans, 35 min

Kände att jag behövde få det åskådliggjort och strukturera upp mig en smula. Har inte kommit igång med att föra träningsdagbok igen efter sommaren. Borde nog det.

Vallfart

Idag hann vi ha föreläsning i ungefär tolv minuter, sen började ilskna lampor blinka och sirener drog igång och alla skulle tvunget brandöva. Extremt lam övning i mina ögon. Man kunde kanske tro att nån skulle gå runt med en lång lista och pricka av alla som var vid liv, eller att vi åtminstone skulle bli tillsagda vart vi skulle ta vägen, men icke. Helt jävla ad hoc hela spektaklet. Kallt var det också, och blåsigt (som alltid i den här stan).

Men det har ändå varit en bra dag:

• Halsen är bra
• Brev från Försäkringskassan: 1100 pix i bostadsbidrag! Long live the welfare state, jag ska aldrig mer fundera på att flytta till kontinenten.
• Skrev klart artikeln till Polmagasinet
• Sprang en mil och undan gick det
  

Som aviserat

Snart är det bara två veckor kvar innan anmälan till vårens kurser. För min del innebär det att jag ska välja inriktning på programmet, och även om jag så gott som bestämt mig för att läsa mer statskunskap hade det inte suttit fel med lite mer information, något man tydligen förväntas klara sig utan. Ifjol hölls ett fläskigt infomöte vid den här tiden, det är jag säker på. Aja. Tanken på att få diskutera rättviseteorier, välfärdsstatens framtid, genusperspektiv på internationella relationer osv är i alla fall det som håller mig vid liv genom dessa oändliga statistikföreläsningar. Bara en månad till nu... Dessvärre även en tenta, men det ska nog gå vägen.

Vaknade med halsont igår, genomsyrad av en allmän känsla av vekhet, så jag ställde in det planerade långpasset och nöjde mig med promenaden från Centralen ut till Eriksdalshallen. Den alkoholiserade speakern hade förärat Albin ett nytt smeknamn, "Vallen". Åt glass, såg Bajen slå Skövde med 36-26 och hade sen tänkt stanna och laga lite mat åt Vallen, men kände mig trött och krasslig och åkte hem istället. Smörstekte ett lass morötter och kollade på Sportspegeln.

Nu lyssnar jag på Bill Evans. "Conversations with myself".

Fem famnar djup

Under min research om tyska politikers matvanor stöter jag på en hel del spännande kuriosa. Som att Angela Merkel blivit krönt till Kohlkoenigin, kåldrottning, under den årliga surkålsfestivalen i hemstaden Oldenburg. Eller att Hitler beordrade Bormann att bygga honom ett spatiöst växthus i anslutning till Örnnästet, för att han alltid skulle ha tillgång till färsk frukt och grönsaker. Eller att Helmut Kohls absoluta favoriträtt är fylld suggmage.

Utter inepitude

Jag sökte länge men förgäves efter någon kanal som visade Barca-Atlético med brittiska och sansade kommentatorer. Fick istället hålla tillgodo med Fox Sports, som fåfängt försöker legitimera sina sändningar med hjälp av en skotsk "expert" som oavbrutet sitter och gastar jämte den ordinarie kommentatorn. Mannen är fullständigt bindgalen. Tror att jag nämnt honom förut, det är han som envisas med att bara använda spelares förnamn. Och regelmässigt bryter ut i tirader som: "He faces the hammers of hell, and he wilts in front of them!" (om Atléticos målvakt efter Alves frispark).

Nu står det en medelålders man med tjänstemannabuk och stretchar mot en lyktstolpe alldeles nedanför mitt fönster. Utan tröja, dvs. Anständigheten har för länge sedan seglat mot världens ände och fortsatt över kanten.

Rotfrukterna börjar äntligen bli såväl fina som billiga (vägrar, på ren trots, använda "i säsong") och igår kokade jag ihop en underbar linsgryta med bl a kålrot, potatis och morötter i. Kokosmjölk, en purjolök, lite inlagd pumpa från mormor, en torkad chili från Mexico (privatimport); det urartade till un vrai skafferitömning. Med lyckat resultat och fin brytning mellan sött och starkt.

Strävsopp, rimskivling, mandelriska

Min föreläsare igår på gruppövningen i deskriptiv statistik var en sällsam uppenbarelse. Eller, rättare sagt, hans skjorta var det; en påskliljegul i linne från Ralph Lauren, som till råga på allt bars utanpå jeansen, så att effekten blev den att han såg ut att ha vadat genom ett rapsfält iförd en dopsärk.

Nåväl.

Hör i detta nu på P1 att Obama kallat Kanye för "jackass". Svårt att säga emot.

Annars verkar det bli så att jag kandiderar till Polmagasinets styrelse (som enkel ledamot, inget annat) på lördag, när Uppsala Politices Studerande hyser fyllnadsval. Tänkte att jag kunde behöva lite föreningsvana, lite mötesrutin osv, och att det kanske ser bra ut i cv:t.

Sockerkullen

Visst är jag oförskämt nöjd med 1.37.20 i lördags, men själva genomförandet, taktiken, var nästan det bästa av allt. Särskilt som jag inte hade någon taktik. Förberedelserna bestod av att hämta nummerlappen i Kungsan, sen strosa lite upp mot Stureplan och kolla höstnyheter på Solo, sen ringa Albin och möta upp med honom och Jens (handbollsspelaren). Köpte en vaniljcroissant en timme före start. Tjugo minuter innan utförde jag lite pliktskyldig uppvärmning och avslutade med några stegringslopp.

Starten var inte utan viss trängsel, men till skillnad från i Göteborg behövde man inte ägna de första 12 åt energikrävande slalomåkning, för även om det var trångt så sprang i princip alla lika fort. Vilket torde tyda på att arrangörerna har skött seedningen bra. Hur som helst gick jag ut i lugnt och kontrollerat tempo och koncentrerade mig på att hitta ett bra flyt. Egentligen kändes det bara bättre och bättre ju längre jag sprang, åtminstone fram till Zinkensdamm knappa halvmilen innan målgång, när det tuffa tempot längs Söder Mälarstrand började göra sig påmint. Och så hade jag skav, och så kom den där jävla Götgatspuckeln.

Men det där genomförandet som jag var så nöjd med då:
0-5 km: 24.16
5-10 km: 23.38
10-15 km: 22.52
15-20 km: 21.55

Blir en ganska vacker kurva. Sista 1,1 km, längs Skeppsbron under slottets skugga, gick på 4.38.

Zampone

Statsministern släntrade förbi Universitetshusets aula igår och höll ett litet föredrag (med efterföljande frågestund) om ordförandeskapet. Tjockt med folk. Bredvid mig slog sig en extremt mysko kille ner: från det att Reinfeldt öppnade munnen tills dess att han stängde den igen, ungefär en halvtimme senare, slutade människan aldrig att nicka. Ibland hummade han dessutom gillande. Konstant samma djupt koncentrerade, begrundande ansiktsuttryck, ungefär som man kan tänka sig att Moses såg ut på Sinai. Han ville liksom inte missa en stavelse.

När anförandet var över applåderade han med oöverträffad frenesi och längre än alla andra, och för en sekund var jag övertygad om att han skulle brista i gråt, men han lyckades samla sig.

Fredde själv var nästan obehagligt stabil och påläst. Inget verkade kunna rubba honom, inte ens en duktigt luddig fråga på knagglig engelska från en kinesisk utbytesstudent - han bara körde på. Visst, alla år som yrkespolitiker måste ge viss rutin, men jag blev ändå ganska imponerad. Har liksom en känsla av att Sahlin inte skulle ge samma säkra intryck. Och det är såklart problematiskt, eftersom hon dessutom är kvinna och knappast får något gratis i förtroendefrågor... Ska bli gött när valrörelsen drar igång på allvar i alla fall.

Omkväde, det betyder refräng

Minnesgoda läsare kanske kommer ihåg att jag ifjol bidrog till vår programtidning Polmagasinet. Av olika anledningar blev det en engångsgrej, men nu är jag tillbaka som ett stående inslag på obestämd tid, som författare till "Husliga spalten". Filar på en serie om sambandet mellan politisk kultur och politikernas matvanor i olika länder, där varje spalt avslutas med ett par relaterade recept. Kan bli bra. Först ut är Tyskland. Helmut Kohls smörfrosserier har en given plats, precis som Hitlers omtvistade vegetarianism, men vad åt egentligen Bismarck?

Enligt Wikipedia skrattade förresten Otto von Bismarck bara två gånger under hela sitt liv: när hans svärmor dog, och när han såg Vaxholms fästning.

Själv skrattade jag högt senast i förmiddags. Min föreläsare smällde upp en matematisk formel (för att räkna ut produktmomentkorrelationskoefficienten, fanskapet heter så, det är inget jag hittat på) på projektorn och det var liksom så löjligt att jag inte kunde hålla mig. Annars har jag:

• köpt och ätit lammhjärtan (kommer på Fb)
• börjat se fram emot årets Blossaglögg (clementin)
• fått min första gifta kusin
  

Pingu

På långpass i Hågadalen mötte jag: en skock thailändska bärplockare. De såg glada ut, liksom oanande. Annars har jag fortfarande inget internet i lägenheten. Hatar Blixtvik. Pratar med deras jävla kundtjänst varenda jävla dag och allt man får är en snubbe som heter Glenn och försäkrar att "teknikerna" jobbar på det för fullt och om det inte kommer igång idag så kommer det imorgon, blablabla, osv, etc. Så jag svävar i ovisshet, avskärmad, bortkopplad, isolerad.