Visst är jag oförskämt nöjd med 1.37.20 i lördags, men själva genomförandet, taktiken, var nästan det bästa av allt. Särskilt som jag inte hade någon taktik. Förberedelserna bestod av att hämta nummerlappen i Kungsan, sen strosa lite upp mot Stureplan och kolla höstnyheter på Solo, sen ringa Albin och möta upp med honom och Jens (handbollsspelaren). Köpte en vaniljcroissant en timme före start. Tjugo minuter innan utförde jag lite pliktskyldig uppvärmning och avslutade med några stegringslopp.
Starten var inte utan viss trängsel, men till skillnad från i Göteborg behövde man inte ägna de första 12 åt energikrävande slalomåkning, för även om det var trångt så sprang i princip alla lika fort. Vilket torde tyda på att arrangörerna har skött seedningen bra. Hur som helst gick jag ut i lugnt och kontrollerat tempo och koncentrerade mig på att hitta ett bra flyt. Egentligen kändes det bara bättre och bättre ju längre jag sprang, åtminstone fram till Zinkensdamm knappa halvmilen innan målgång, när det tuffa tempot längs Söder Mälarstrand började göra sig påmint. Och så hade jag skav, och så kom den där jävla Götgatspuckeln.
Men det där genomförandet som jag var så nöjd med då:
0-5 km: 24.16
5-10 km: 23.38
10-15 km: 22.52
15-20 km: 21.55
Blir en ganska vacker kurva. Sista 1,1 km, längs Skeppsbron under slottets skugga, gick på 4.38.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar