I affekt

Först hittade jag en bit lax billigt, och när jag kom hem och bläddrade lite i mina böcker slog det mig att jag aldrig gravat (eller rimmat, osv) något i hela mitt liv. "Det är viktigt att laxen är pinfärsk" stod det. Äh. Hur som helst: först frysa biten i två dygn för att slippa obehagliga magsjukdomar. Sen tina, klappa in med 4 msk var av salt och socker plus lite peppar, lägg i plastpåse med en tyngd på i kylen. Två dygn fick den, sen var jag hungrig.

Av det jag dokumenterar i matväg kan man lätt få idén att jag lever i något slags köttopulens och att varje dag innebär äventyr med en ny konstig styckdel. I själv verket äter jag väldigt lite djur, och anledningen är egentligen ganska enkel: om man inte vill slentrianköpa fulkött för sakens skull är det dyrt. Eller: jag är ganska snål. Så det kommer sig naturligt att laga mer vegetariskt. Hörnstenarna i min kosthållning är bröd, havregryn, baljväxter, ägg och mejeriprodukter. Och kopiösa mängder kål! Kombinationen böngryta, vitkål och löpning i högt tempo låter som en magmässig katastrof, men det är i hög grad en vanesak.

Den här veckan är det emellertid extrapris på finfin högrev på ICA, så jag köpte 1,2 kilo och tänkte först göra något franskt, men i vanlig ordning blev frestelsen och chilisuget mig övermäktigt. Chili con carne är något underbart, särskilt i november. Den här gången åkte följande i:

¤ 1,2 kilo högrev (bryntes i ankfett)
¤ En gul lök och en röd
¤ Två färska chilifrukter (styrka okänd)
¤ Fyra vitlöksklyftor
¤ 3 dl oxbuljong
¤ 0,5 dl kaffe
¤ 2 msk tomatpuré
¤ Liberala mängder spiskummin, oregano och koriander
¤ Salt

I skrivande stund kom jag på att jag köpt en öl (billig mörk lager) som skulle i, det brukar göra susen, men nu får det vara så. Det luktar gott i alla fall.