Senmodernitet

Med tremilen igår och femmilen ikväll når OS sitt definitiva klimax, möjligtvis undantaget stafetterna. Kowalczyks nermalning av Björgen över åtta kilometer var ren uthållighetspoesi. När tävlingarna tar slut ikväll lär de lämna ett visst tomrum; antar att jag får fylla det med min nya bok "Vad bör staten göra?" av Bo Rothstein, som jag redan efter 50 sidor retar mig ganska duktigt på. Gubbe.

Mostern fick mig för några veckor sedan att, precis som hon och hennes man, börja föra (löp)träningsdagbok på jogg.se. Måste medge att det är ganska beroendeframkallande att se milen ticka in, och nu när februari ska summeras kan jag se tillbaka på 19 löppass om totalt 22 mil, vilket ger ett snitt på ungefär 11,6 km per runda. Total träningstid uppgår till 19 timmar och 22 minuter. Snittfarten under dessa har varit 5.16min/km. Jag kommer att bli A Lennart Julin.

Den signifikanta andra

Jag, jag, jag. Jag var på möte med vår allsvetande studierektor Stig igår, en slags frågestund för oss pol kand:are om utbyte, praktik och masterstudier. Mycket informativt och trevligt. Stig känner halva UD och har ett eget ex av Regeringskansliets interna telefonkatalog - med andra ord vet han vart man ska vända sig när man vill kirra en trevlig praktikplats. Först hade jag ju planer på att ta en utbytestermin redan till hösten, men vid närmare eftertanke är det bättre att vänta ett tag. Skriva uppsats här i Uppsala i lugn och ro. Planen, med stort P, som den ser ut just nu:

Ht 10: Statskunskap C
Vt 11: Praktik
---klar med kandidaten---
Ht 11: Masterprogrammet i politik och internationella studier
Vt 12: Utbyte i Paris
Ht 12: Masteruppsats
---klar med mastern---

Anledningen till varför jag kan klippa mastern på bara tre terminer är att jag kan tillgodoräkna mig nåt av det jag läst i Lund. Ser inte fel ut väl?

Wildfowl

Jag ska försöka göra mig av med några av alla mina kursböcker. Det finns en nyöppnad butik här i stan som förmedlar mot en smärre avgift; väldigt smidigt, man bara lämnar in och uppger sitt kontonummer och så får man pengarna (upp till 65 % av nypris) när de säljer. Först och främst är det litteraturen från den förhatliga statistikkursen och ett par ekonomiböcker som tynger. Dels tar de upp plats i hyllan, dels ger deras ryggar mig obehagliga flashbacks. Jag har en massa grejer från Lund också såklart, t ex en handfull böcker om folkmord, men sånt verkar man knappt läsa här uppe. Och folkmord som är så... uppfriskande.

Läste ut "Att vinna framtiden åter" av Wendy Brown igår. Lite kort kan man säga att den handlar om hur olika progressiva rörelser (vänstern, feminismen) kan formulera ett motstånd mot de maktstrukturer som de samtidigt nödvändigtvis är en del av. Hon diskuterar "politiska former bortom melankoli och brist på revolutionära horisonter". Det gjorde mig hungrig. Tur då att jag alltid ser till att ha tre-fyra kokta ägg i kylen. Boken var jättebra: vissa kapitel ganska mastiga med mycket Foucault och Nietzsche och så, mycket

På motsvarande sätt hanterar den disciplinära makten liberalismens politiska subjektivitetsbildning genom att neutralisera (återavpolitisera) identiteter med hjälp av normaliserande praktiker.

vilket kanske är en mening man får läsa ett par gånger innan den sjunker in. Tog ett ägg till.

Non sequitur

Ibland går det lätt. Igår kunde jag knappt somna efter den vanvettigt spännande dubbeljakten, men i morse vaknade jag ändå vid halv åtta och tryckte i mig lite gröt med jordnötssmör och halsade ett par muggar kaffe. Snörade på mig skorna, fyllde ett par vattenflaskor, satte på mig Almas gamla toppluva.

Det var ganska hyfsat plogat men särskilt fort gick det inte, så jag bestämde mig för att sikta på en lite längre men lugnare runda. Fantastiskt väder. Men kallt; efter en timme frös vattnet i min ena flaska. Lufsade på i 5.45-fart ytterligare nästan en timme. Efter två mil var jag ganska trött när jag kom innanför dörren, men absolut inte förbi, mest hungrig, och då ringde givetvis mormor och ville prata om hur insnöade de är i Algustorp. Nu har jag i alla fall svängt ihop en rejäl laddning potatis- och palsternacksmos med mycket parmesan.

C'est trop cher

Inför dagens tenta hade jag inte pluggat särskilt mycket. Delkursen heter "Demokratins problem" och har mest handlat om saker jag läst en massa gånger innan i andra sammanhang, både här och i Lund, så jag inbillade mig att jag kunde gå dit och skriva VG på ren vilja. Ungefär som när min morbror springer Göteborgsvarvet. Och ja, det gick nog.

Hade med mig ett hekto parmesanost och en halvliter vatten och gick med en kvart tillgodo, vilket inte är likt mig. Frågor om: kommunal demokrati, kvinnlig representation, antal mandat per valkrets, et c. Svaren var väl inte sådär våldsamt förankrade i kurslitteraturen, och en gång dribblade jag bort mig en smula med resonemang om våldtäkt som etnisk rensning och hur "krig inte är väsenskilt från annan mänsklig samvaro" (tolka det som du vill!), men sammantaget gick det som sagt bra. Oändligt skönt att ha det gjort.

Trött är jag nu.

Tykna typer

Tänkte att jag absolut borde hålla ut och inte skriva något här förrän jag hade tid att göra det ordentligt och genomtänkt, men det sket sig.

Jag kom upp hit till Uppsala igen igår vid sextiden. Märkligt vad trött man kan bli av att inte göra någonting alls, bara sitta på ett tåg i fyra timmar och sen gå femhundra meter och sen sitta på ett annat tåg i fyrtio minuter till. Egentligen hade jag behövt handla en massa; min kyl ekar deprimerande tom. Behöver morötter.

Och tenta på fredag. Till sex på kvällen. Får se om man orkar ta sig för något efter det.

Död åt det liberala subjektet

I vanlig ordning gör jag allt utom det jag ska, och nu bloggar jag alltså istället för att skriva nästa upplaga av Husliga spalten. Gjorde lite research efter lunch och kom fram till att ett diktatortema skulle funka bra. Kim Jong-Il tycker väldigt mycket om hajfenssoppa. Pinochet gillade lammgryta. Stalins middagar varade ofta fem-sex timmar, mellan tio på kvällen och fyra på morgonen; mest kött och vodka.

Och så har jag hunnit springa ungefär 18 km på en timme och 34 minuter. Enligt Daniels (vars bok "Daniels' running formula" influerat mycket av mitt upplägg) är det precis lagom "Easy"-fart för mig, men när det är så här snöigt och jävligt känns det ganska slitsamt. Kan också bero på att dagens pass var det tredje på lika många dagar - sammanlagt nästa fyra mil. Ikväll blir det hemmagjord falafel och kollaps framför GE-galan på TV4.

Tackar som frågar

I lördags på Brasserie Le Rouge i Stockholm åt jag ostron för första gången. Det var väldigt annorlunda, på ett bra sätt. Hela upplevelsen - det visuella såväl som smaken och konsistensen - påminner liksom inte om något annat, och det närmsta ett vettigt omdöme jag kommer är att det smakade otroligt färskt. Sen följde en havsabborre med kapris och lite olika grönsaker. Bra vin också, vitt och franskt och lagom fruktigt. Av någon anledning pratade kyparen engelska hela kvällen utom när hon sa "tonfisk".

Inte många timmars kvalitetssömn i natt. Någon ligger två meter bort och låter vid varje utandning som en framryckande pansardivision.

Kvarlåtenskapens konsekvenser

Snart kommer pappa på besök. Strategiskt nog börjar han med att smörja mig med finmiddag i Stockholm på lördag, troligtvis med den förhoppningen att det ska göra mig mer överseende med hans brutala snarkningar de tre nätter han sen ska sova här. Kan funka. Det är någon slags konferens som drar honom hit, så han lär ju hålla sig sysselsatt, men på söndag ska vi i alla fall göra Uppsala tillsammans. Vilket innebär... ja, just det: Vasas grav.

Och idag tog mina Ipren slut. På pluskonton finns att jag nu vet ungefär vad som ligger bakom tåsmärtorna; desto tristare är att det förmodligen är mina löpardojor (mängdskorna, de tunga) som är boven i dramat. Nu har jag snörat om vänsterskon för att lätta på trycket, och det funkar hjälpligt, men riktigt bra är det bara när jag springer i mina lätta Nikes. Och de lämpar sig inte direkt för långpass i snömodd. Så: det blir till att härda ut åtminstone till mars, då jag med gott samvete kan unna mig ett par nya.

Snittar 5-6 mil i veckan nu, möcke bra.

Och så har jag skickat cv till Nsk och Kristianstadsbladet. Övervägde att säga att jag kände Jens men avstod.