Urteilskraft

Vojne vojne; hur ska jag lösa sommarens kostnadskalkyl? Jag är verkligen nöjd med min lägenhet - med undantag då för att omgivningarna alltjämt mest liknar en byggarbetsplats med grushögar och koner och skit - men den innebär också en oundviklig utgift om ungefär 3500 pix i månaden, alldeles oavsett om jag bor här eller i Hässleholm. Och i sommar vill jag till Skåne och vandra och bada och springa och dricka och ha mig. Hittills har jag sökt jobb på: Maxi, Nsk, K-bladet, McDonald's. Efter kontaktförsök vet jag att varken kommunförvaltningen, kyrkogårdarna eller barnomsorgen är i behov av mina tjänster.

Som absolut sista utväg (näst rakkniven) har jag på mammas inrådan sökt en handfull sommarkurser i Lund. Men mina studiemedelsberättigade veckor har jag redan spenderat alltför slösaktigt; med nuvarande saldo måste sista terminen på ett eventuellt mastersprogram finansieras på annat sätt.

Dagens: 9 km distans, duktigt segt, loppet fortfarande i benen. Lyckades ändå hålla 5.20.

Och så har jag kanske kommit på vad min uppsats ska handla om. Något om hänvisningar till "oberoende forskning" i svensk politisk debatt; har de ökat (troligtvis), finns det partiskillnader, finns det skillnader mellan policyområden? Får klura på det och försöka snäva in mig.

Dubbelnougat

Föreläsning klockan åtta på morgonen; det känns som att gå på gymnasiet igen, och särskilt när vår föreläsare (som heter Jörgen men mer ser ut som... Pedro) släcker ner salen till veritabel mysbelysning går tankarna till tidiga socialkunskapslektioner i ettan. Sara hade en tendens att inleda morgnarna med entimmesdokumentärer om trafficking i Moldavien, visade i totalt beckmörker, vilket inte direkt är vad man behöver för att, så att säga, komma igång.

Premiärmilen: första 5 km gick på nästan 22 minuter, och då visste jag att min (inofficiella) målsättning på 42 min totalt skulle bli knivig. Bet i hyfsat ändå och gick in på 43.10. Kilometersnittet blir 4.19. För 1.30 i Göteborg måste jag alltså hålla samma fart i ytterligare 11 km, men där är det å andra sidan inte två grader "varmt". Och förhoppningsvis har jag toppat formen på ett lyckat vis. För april är det dock ett otvetydigt fokus på fart som gäller.

Trerätters i Galgbacken

Janet Frames "The Carpathians" tog sig absolut efter halvtid och blev riktigt intressant. Kom att handla mycket om tydligt postmoderna grejer, språk och identitet och sånt, och var dessutom föredömligt kort. I bjärt kontrast till vad jag läser nu - fjärde delen i "På spaning...". Med våren kommer Proust! Tjugo sidor in har baron de Charlus redan avslöjats som homosexuell med speciell böjelse för små hisspojkar och skräddare.


Imorgon så Premiärmilen i Stockholm. Jag har försökt dra ner lite på mängden nu i veckan, men samtidigt är det bara en och en halv månad till Göteborgsvarvet och varje kilometer känns guld värd. Ska inte direkt säga att benen känns pigga och kroppen lätt; snarare lite småsliten och nedtränad. Ett nytt pers är därför det primära målet imorgon, sen får vi se vad det leder till.

Seder

För den som känner sig hågad finns nu senaste numret av Polmagasinet att tillgå som pdf. Jag bidrar med en kortare text (längst bak) om diktatorers matvanor på tre kontinenter. Här.

Reflexivitet (önskas)

Min dator dog så jag fick köpa en ny. Lite mindre den här gången. Först gick jag till en oberoende reparatör men han avböjde eftersom Sony tydligen inte lämnar ifrån sig reservdelar, och på Sony Center här i stan sa de bara att det inte var lönt; "en kille jag känner fick betala åtta lakan för ett nytt grafikkort". Så jag köpte ny, och nu håller vi tummarna för att Länsförsäkringar vill ge mig åtminstone ett litet bidrag.

Kärt återseende av Natalia Kazminerska i förra veckans "Babel". Hon hade försvunnit lite under min radar - antar att jag inte läser rätt tidningar (Expressen? Bon?) eller bloggar. Men jag minns i alla fall när hon var med i ärevördiga "Studio Pop", övertydligt inkvoterad för att uppväga Lennart Perssons älskvärda mossighet, med omänskligt röda läppar, urhävandes klockrena dogmer som: "jag lyssnar av princip aldrig på artister som är äldre än jag". Vissa dagar är det precis så jag känner, i bred bemärkelse.

Läser "The Carpathians" av Janet Frame. Den biter inte riktigt, än.

Masoor dal

Jag stod nere på ICA igår och visste bestämt att jag hade slut på någon krydda - kunde se den tomma burken tydligt framför mig - och fick för mig att det var spiskummin, men väl hemma blev jag varse mitt misstag; det var koriandern som sinat. Blandar alltid ihop de båda. Sen gick jag på Utrikespolitiska föreningens arbetsmarknadsmingel och åt gratiskakor.

Vår föreläsare Anders har lagt sin egen ofärdiga bok som kurslitteratur, så vi får sitta med hans illa korrlästa utkast och läsa 150 sidor i Word (med öm ländrygg som följd), och ovanpå detta har han mage att instifta en liten extrauppgift som mer eller mindre går ut på att vi ska recensera åbäket. Jag har varken tid eller lust. Mamma kommer ikväll och stannar ett par nätter, så jag måste verkligen skura golvet och förmodligen köpa nytt smör och sen ner och möta henne på stationen.

Anmälan

Efter att ha sett filmen med Daniel förra helgen var jag såklart tvungen att läsa om böckerna, både "Alice's adventures in Wonderland" och "Through the looking-glass". Varav den sistnämnda verkligen är helt skruvad. Den första har vissa begripliga inslag, lite rim och reson mitt bland alla obehagligheter (obehagligheter som när Hertiginnans gråtande spädbarn förvandlas till en gris medan Alice håller det); den vita kaninen dyker t ex upp då och då och förlänar berättelsen lite stadga. Men bok två saknar alla såna försonande drag.

Allt är lösryckt och hotande; de märkliga varelserna pratar förbi både varandra och Alice; plötsligt rusar allt framåt med en vådlig fart och vi befinner oss någon helt annanstans. Språket är godtyckligt och orden betyder, bokstavligt talat, vadhelst den talande vill. Det är som att läsa Beckett på hallucinogener - all verklig kommunikation är utsiktslös. Och ändå behåller Alice själv samma stoiska lugn genom hela historien. Läs!

Råraka

Idag måste jag verkligen göra slag i saken och bada mina fötter. När man är ute och springer då och då, och särskilt om man gör det i backar eller i trånga skor, är det ofrånkomligt med svarta naglar och smärre blåsor och förhårdnader. Med ojämna mellanrum unnar jag mig därför lite välbehövlig pedikyr. Blöta, fila, klippa, återfukta; problemet är att mina fötter är så förtvivlat breda och inte ryms i några konventionella kärl. Lösningen blev att 1) ta en fot i taget, och 2) utilisera skurhinken.

Och begreppet "skyddad verkstad" fick helt ny innebörd igår på seminariet, där vi satt i två timmar i ett litet grupprum och diskuterade (livligt!) vem som egentligen var den drivande kraften bakom pensionsreformen 1946.

Laktat

- And how many hours a day did you do lessons? said Alice, in a hurry to change the subject.
- Ten hours the first day, said the Mock Turtle: nine the next, and so on.
- What a curious plan! exclaimed Alice.
- That's the reason they're called lessons, the Gryphon remarked: because they lessen from day to day.

Vederstygglig vedhuggning

Jag läste lite sakprosa av Hjalmar Söderberg igår, några korta essäer om Levertin och Strindberg och andra samtida fenomen, och även en om statskyrkans framtid i tider av frikyrklig framryckning. I stort var väl kyrkans dilemma ungefär detsamma då (för 110 år sedan) som nu. Antingen kastar man sig in i kampen och gör sitt bästa för att i någon mån forma opinionen, något som visserligen kräver ett betydande självförtroende och som säkert kan slå tillbaka om man misslyckas. Men alternativet: att cementera sig i en hopplös defensiv med ständiga, ensidiga eftergifter som ofelbart kommer att leda till (ytterligare) marginalisering.

Jag är inte medlem; Svenska Kyrkans väl och ve rör mig egentligen inte i ryggen, annat än att det alltid bekymrar mig när vi går miste om alternativa åskådningar - kort sagt, när den offentliga debatten utarmas.

Efter plugget

Man lär så länge man lever, och ibland den hårda vägen. Sällan är det mer sant än i samband med köksliga eskapader. Illustrativt exempel: förra gången jag hanterade färsk chili slarvade jag med handtvätten och gick tanklöst rakt in på toa för att uträtta mina behov, vilket resulterade i två timmars bokstavlig sveda och värk. Men nu vet jag bättre! Under natten puttrar i min ugn, på 100 grader:

1 kg högrev
2 gula lökar
5 vitlöksklyftor
1 röd chili
2 msk tomatpuré
1 burk krossade tomater
½ kopp kaffe
Salt, oregano, spiskummin

Libbsticka

Efter två dagars livgivande töväder fick vi idag betala priset; smärre stormbyar, ymnigt snöfall från alla möjliga och omöjliga riktningar, ackumulerandes i stora drivor som utan förvarning blockerade cykelbanorna ner mot centrum. En pärs var det att ta sig till eftermiddagens föreläsning, men inte vill man väl missa två timmar om "Välfärdsstatens kontraktion"? Jag lärde mig en massa kul saker om pensionsreformen på 90-talet.

Självpåtvingad träningsvila idag - läste nånstans att det var nyttigt. Klättrar på väggarna.

Vad däremot har gjort idag är att köpa biljett till Siesta, alla tre dagarna men än så länge ingen camping. Och tåget är bokat med ankomst Hässleholm klockan två på torsdagen. Planen är att vara klar med uppsatsen vid det laget, så man kan, eh, slappna av till fullo... Och päronen är i Prag hela helgen. Jag, syrran, katten och ett tomt hus med andra ord.