Kadaverdisciplin

Det spontana intrycket av mina nya programkamrater, efter tre lektionstillfällen, är klart övervägande positivt: låg medelålder, ungefär 2/3 svenskar och 1/3 utländska studenter varav alla utom en (norskan Pia) är från Östeuropa. De har väl fortfarande den där initiala EU-entusiasmen intakt. Hur som helst ska det bli väldans intressant att få ta del av deras åsikter i diskussioner och på seminarier. Och föreläsarna verkar bra, om än med genomgående ganska gräsligt engelskt uttal.

Nytt flyttdatum: 24/9. Men då har jag nytt badrum med stor dusch och golvvärme! I den mer omedelbara framtiden är det Osby Miniton på söndag som gäller, 12,4 km. I dagsläget känner jag mig ganska sliten och har bland annat ont i vänstra hälen - troligtvis en följd av aggressiv utförslöpning i Knislinge i förra veckan. Ligger därför lågt med målsättningar.

Det är kul att vara tillbaka i Lund. Cirkeln sluten, so to speak. Nu fattas bara linssoppa hos Greken.

Ressentiment

Jag klarar inte av att läsa ordet "smaskig" i recept eller andra texter om mat. Dels låter det så urbota barnsligt, dels påminner det mig ofelbart om verbet med samma stam, och smaskande personer är det sista jag vill se för mitt inre när jag försöker tänka mig in i om ett recept är värt en chans eller inte. "Äppelkakan med toscatäcke blir extra smaskig om den tas ur ugnen precis innan den helt stelnat i mitten"; Jens Linder på DN, som i övrigt är en högst sympatisk och begåvad skribent, kan känna sig träffad.

Orderinvestloppet i Knislinge igår gick alldeles utmärkt, trots träningsvärk i rumpan (från gymmet) och ganska lite sömn föregående natt. Sju kilometer är emellertid en riktigt jävla slitig distans. Som fem, fast två till. Som krona på verket var banan helt galet backig och knixig, med en hel del ganska teknisk utförslöpning på små stigar och en näst sista kilometer som i princip bara gick uppför. Gick hur som haver i mål som nionde man på 26:40. Påträngande leversmak som bara delvis avhjälptes med karamellerna som delades ut till kranvattnet.

Örlog

Nya skor, igen. Det känns som nästan nyss som jag var på Run and Become intill Victoria och provade ut ett par Asics DS Trainer 16, men det är gott och väl sex månader sedan; sex månader under vilka jag avverkat i runda slängar 150 mil på nästan bara asfalt och betong. Så: det var hög tid för ett nytt (likadant) par. Höstupplagan är dessutom fint djupröd och betydligt snyggare. Men när jag springer Orderinvestloppet (7 km) i Knislinge imorgon kväll blir det såklart i lätta pjucks, mina Hyperspeed 4.

Portmonnän ska som bekant stå öppen som en fiskmun. Igår tågkort och kåravgift, idag kurslitteratur för dryga tusenlappen. "The EU's decision traps" och "The political system of the European Union" (som jag redan ägde, men i en sex år gammal pre-Lissabon-utgåva). På torsdag eller fredag blir det nog till att åka ner och hitta en lämplig nation.

Fan vad varmt det är.

Om Spurs ligapremiär igår: det var hyfsat tydligt att United inte är Hearts (vilket såklart inte borde förvåna, med tanke på att Hearts slutade efter Rangers i skotska ligan och Rangers fick stryk av MFF...), och svagheterna på kanske framför allt innermittfältet blev pinsamt tydliga. Livermoore och Kranjcar, liksom, det håller ju inte. Köp nytt! Och en anfallare med lite muskler på överkroppen.

Shortish race report

Av oklara skäl var man tvungen att infinna sig i Västra Hamnen redan en timme före start för att hämta ut sin nummerlapp. Det blåste synnerligen snålt och småduggade och var allmänt oskönt. Träffade Kristina, som jag hade glömt skulle springa, och utbytte lyckönskningar.

Första fem genom centrum kändes bra; jag koncentrerade mig på att slappna av och hitta ett bra flyt och spanade lite bland lördagsshopparna efter eventuella bekanta. Vid 6 km-markeringen hann jag upp den officiella farthållaren som skulle gå i mål på 1.30 och bestämde mig för att ansluta mig till den gruppen - vi var kanske ett dussin. Hela prylen med farthållare (medelålders dansk man, gemytlig såklart) var väldigt bekvämt, nästan till den grad att det kändes som fusk, men vad skulle jag göra när de sprang i precis den fart jag tänkt hålla i vilket fall?

Efterhand föll några ifrån och, runt 16 km frågade dansken mig och en annan snubbe om vi kunde hålla tempot uppe medan han hämtade in eftersläntarna. Han bjöd mig t o m på en energigel med blåbärssmak. Jag tog täten (och därmed vinden) längs Ribban och märkte att övriga långsamt började sacka efter. Kollade på klockan och insåg med två kilometer kvar att 1.30 var kirrat. Ökade. Ökade lite till. Utav helvete blåste det de sista tvåhundra meterna. 1.28.42; alls inte på max, men jäkligt nöjd, och så fick man vaniljgifflar efter målgång.

Idag joggade jag femtio minuter ute i skogen och ska strax baka av ett dinkelbröd med tranbär.

Slaskhink

Jag hade räknat med två dagars grävande hos morföräldrarna; nu blev det en dag, knappt, följd av en natts extremt bristfällig sömn, där varje hopp om att somna om definitivt omintetgjordes när mormor steg upp 06:30 och tyckte att det var en god idé att börja tapetsera hallen. Men jag fick åtminstone smaka morfars hemkörda vita vin till ägg- och sillmackorna. Och har en ganska spektakulär träningsvärk i ryggen idag.

Examensdags på lördag så. Planen för att gå under 1.30 är en första mil på runt 42 minuter, sen en till, och sen spurt. Borde gå. Ska gå. Idag blir det 50 minuter lätt distans och lite stegringslopp på gräs. Fredag morgon tre kvarts lätt, lätt jogg innan frukost. Vetefan hur det blir med festivalen här i stan - eventuell utgång får vänta till lördag kväll, och då är jag (förhoppningsvis) i princip rullstolsbunden av utmattning efter loppet, så vi får väl se.

Hässleholmsderbyt igår på Österås var en höjdare, även om det blåste ganska kallt i tornet. Sällskapade med Gösta och Johanna.

Nattfåk

Det är en konst att vara ledig tre och en halv månad i sträck, även för en så av otaliga jobblösa somrar luttrad och allmänt arbetsskygg ung man som jag. Jag har hittills i mitt liv aldrig haft dåligt samvete pga sysslolöshet. Inte nu heller, bör kanske poängteras, men den senaste veckan har ändå en viss lättare tristess gjort sig påmind. Var finns ett OS när man behöver det? Alla smärre göromål i trädgården som föräldrarna ålagt mig är gjorda, frysen full av bröd och jag kan bara springa så många mil om dagen utan att skada mig... Kort sagt, vägs ände; om än inte här, så åtminstone i sikte.

Det jag verkligen längtar efter nu är såklart att ta alla mina skjortor och böcker och flytta ner till Malmö. Överhuvudtaget längtar jag efter en hel radda saker som hör hösten till, men absolut inte själva hösten (vilket väl i så fall innebär vädret och mörkret, antar jag): billiga rotfrukter, fotbollsligorna runt om i Europa, att den svenska inrikespolitiken ska vakna ur sin semesterdvala efter Almedalen, att terminen i Lund ska börja. Förhoppningsvis kan jag få tillgång till lägenheten några dagar innan kursstart ("European governance", 15 poäng) och få lite tid att i lugn och ro komma tillrätta. Lokalisera matbutiker, reka lite löprundor osv.