Jag klarar inte av att läsa ordet "smaskig" i recept eller andra texter om mat. Dels låter det så urbota barnsligt, dels påminner det mig ofelbart om verbet med samma stam, och smaskande personer är det sista jag vill se för mitt inre när jag försöker tänka mig in i om ett recept är värt en chans eller inte. "Äppelkakan med toscatäcke blir extra smaskig om den tas ur ugnen precis innan den helt stelnat i mitten"; Jens Linder på DN, som i övrigt är en högst sympatisk och begåvad skribent, kan känna sig träffad.
Orderinvestloppet i Knislinge igår gick alldeles utmärkt, trots träningsvärk i rumpan (från gymmet) och ganska lite sömn föregående natt. Sju kilometer är emellertid en riktigt jävla slitig distans. Som fem, fast två till. Som krona på verket var banan helt galet backig och knixig, med en hel del ganska teknisk utförslöpning på små stigar och en näst sista kilometer som i princip bara gick uppför. Gick hur som haver i mål som nionde man på 26:40. Påträngande leversmak som bara delvis avhjälptes med karamellerna som delades ut till kranvattnet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar