Nyss var Jimmie Å på Agenda och försökte för sitt liv förklara varför han inte uteslutit SD:are som förmedlat partiets åsikter på ett sätt han nyligen deklarerat "nolltolerans" mot. Nota bene, som en gammal lärare skulle sagt: nolltolerans mot uppförandet, inte åsikterna, för annars skulle såklart en person som Ekeroth varit borta för länge sedan. Han är nämligen rasist.
Men det värsta var nästan när Åkessons agerande efteråt skulle recenseras av två statsvetare. Då ställde nämligen programledaren en bisarrt ledande och korkad fråga, som precis som debaclet under partiledardebatten rakt av köpte SD:s premisser och problemformulering. Den gick ungefär ut på att SD ändå tillfört något i svensk politik, eftersom övriga partier nu "tvingades diskutera integrationsfrågan" - en gryende (lovande!) debatt som alltså riskerade drunkna pga SD:s implosion.
Och Jenny Madestam från Stockholms universitet nickade allvarligt och menade att ja, det är en stor förlust för svensk politisk offentlighet och ja, det är ju en fråga som övriga partier inte VILL prata om för den är ju så INFEKTERAD. Skjut mig.
1. Knappast någon politisk fråga diskuteras så oproportionerligt ofta, utförligt och öppet som "integrationsfrågan".
2. Det görs i 95 % av fallen utifrån helt fel (läs: SD:s) premisser.
3. De övriga 5 procenten avfärdas i 95 % av fallen som försök att "tysta" meningsmotståndare, helt enkelt eftersom man inte vill köpa att debatten varje gång måste utgå från att invandrare är ett problem som Sverige, för att citera Agenda, tvingas "tåla".
1 kommentar:
Jag trodde du skrev att du skulle skriva om ditt "firande"..?
Skicka en kommentar