Det blev inget firande, eller åtminstone inte av den anledning jag hoppades när jag först skrev det. Såhär var det: för några veckor sen ringde chefen för utbildningsdepartementets internationella sekretariat och frågade, out of the blue, om jag möjligtvis kunde vara intresserad av ett ettårigt vikariat som handläggare. Tja, sa jag. Kan jag kanske.
Så jag gick på intervju, och det gick väl hyfsat, men det fanns ett krux: de ville att jag skulle hoppa av praktiken, hux flux, och börja jobba direkt. På vilket jag svarade att jag nog ändå ville slutföra praktiken först. På vilket de svarade att jag inte var helt ute ur bilden och att de skulle höra av sig - vilket de inte gjort. Så, inget jobb, vad det verkar.
Men ärligt talat gråter jag inget blod över det. Jag har hela hösten varit inställd på att flytta tillbaka till Malmö i januari och skriva uppsats, och även om jag blev smickrad av att bli uppringd, sådär liksom nästan headhuntad, kändes det mindre och mindre lockande att stanna i Stockholm ju mer jag tänkte på det. Till slut satt jag nästan och önskade att de inte skulle ringa, bara för att jag skulle slippa ta ställning. Låter väldigt, well, jag.
Så nu ska jag fira att jag inte fått nåt jobb.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar