Igår var Albin alltså här, och Joel A också en liten stund (och åt pizza), och vi hade världshistoriens minsta och mest interna förfest. Vinet flödade, i korta drag. Senare (alldeles för sent) tog vi oss i vår gemensamma krage och pallrade oss ner till Emils casa.
Det var en intensiv en och en halv timme. Sammanfattningsvis: "Jag ljuger så bra".
Det jag vill komma fram till: Jag låg på sängen och stönade fram brottstycken, fragment, och Albin kände sig tvingad att skriva ner dem i min blog. Det får stå kvar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar