Idag var vi i Danmark och njöt av vår ledighet, våren, röda korvar och en alkoholpolitik som kommer att skicka det landet i fördärvet. Sanna mina ord. Inkonsekvent som jag är har jag dock inga problem med att först fördoma den danska modellen, sedan skamlöst utnyttja den och gå bak ryggen på vår goda svenska stat. Bevara monopolet säger jag, men sänk skatten på färjetrafiken.
Tåget gick 10.35, vi var på dansk mark kring tolvslaget. Mången vinbod besöktes, priser jämfördes måttligt, lätt lunch avnjöts i all hast och ryggsäckarna fylldes långsamt, långsamt. Med axlar som smärtade under trycket av diverse jästa och förädlade drycker tog vi oss mödosamt tillbaka över sundet och, till allas lättnad, genom tullens grovmaskiga nät. Nästan alla, ska jag säga. Vår gycklare och stämningshöjare (som beviljats tillträde på resan blott pga sin roande uppsyn) Daniel infångades likt en vit val och hamnade i en livstrött tulltjänstemans handskprydda klor. Nu ville det sig så väl att han genast därefter, som genom ett under, släpptes på fri fot. Utan vare sig plumpar i protokollet eller rusdrycksförluster.
Om man nu hittar en liten syndare i stil med Daniel, och ser att han har sprit i sin väska som han på olaglig väg försöker föra in i vårt fosterland, varför inte ta den ifrån honom? Tullaren frågade om vi hade lov. Ja, sa Daniel och fick gå. Vilken ytterlig förslappning.
Köpte sedan en blå tröja i Helsingborg. Och en McChicken med pommes.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar