
Ett tag kunde jag inte sluta tänka på första säsongen av OC och när jag gick förbi Statoil kändes det nästan precis som om jag gick i trean igen, och inte på något särskilt bra sätt. Hade velat haft Simon med mig då.
Imorgon ska jag springa och svettas ut allt tvivel all ambivalens och all frustration. Och så ska jag fira mormor och morfar och deras guldbröllop.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar