Vilda gissningar

Just nu slits jag mellan lycka och grav irritation. Lyckan beror naturligtvis på att Tottenham leder med 3-0 hemma mot Derby efter bara en kvarts spel. Jag tycker mer och mer om Tottenham. Jag tycker om deras fina vita dräkter, att deras arena heter White Hart Lane och att det står "To do is to dare" med tjocka bokstäver runt om planen. Lennon, Berbatov, King; härliga spelare. De är lite som Arsenal fast mer misslyckade.

Så vadan irritationen? Nåt ljushuvud på Canal+ tyckte tydligen att Birmingham-West Ham var mer intressant ("åååhhh, ett svenskmöte!") och flyttade Spurs till jävla Canal+ Sport 2 som jag inte har. Istället för Malbranques avvägda crossar får jag njuta av Sebastian Larssons missriktade tjongande. Robbie Keane? Mikael Forssell. Albino.

Men jag är inte bitter!

Imorgon ska jag till Osby och springa Miniton. Det är ett anrikt lopp (fråga mig inte om namnet) där Dan Glans har herrekordet och min morbror gjorde fina tider under det glada åttiotalet. Viktor hänger med men jag krossar honom på sista fyra. I vilket fall som helst så är det här bara uppvärming inför Kyrkloppet mellan Farstorp och Hästveda senare i september, men det är ju trevligt med en liten värdemätare.