Efter lunch vågade jag mig på en kvartslång runda med Enzo i det vackra höstvädret. Det gick, men efteråt var jag tvungen att ta igen mig med en timmes CNN i strikt horisontellt läge. De pratade en massa om Marion Jones och lite om Burma.
- ... and that reminds me of my time in Burma.
- Oh, you mean Myanmar?
- It will always be Burma to me.
Klassiker.
Ikväll kommer jag att kurera mig med chévre och nya numret av Offside. Kanske ett par glas rött. Mamma ska upp till Algustorp imorgon för den årliga trattkantarellskörden, och jag hoppas vara tillräckligt pigg för att hänga på.
Mina morföräldrar hade en hund, en riktig byracka vid namn Smulan, när jag var mindre. Jag var rädd för henne av anledningar vi inte behöver gå in på här. Anledningen till varför jag plötsligt tar upp hyndan (för en sån var hon ju faktiskt) är att hon alltid skulle följa med ut när vi plockade kantareller, och att jakten ofelbart utvecklades till en kamp mellan oss och henne; om hon hittade svampen innan vi gjorde det var den nämligen borta. Smulan brukade även äta upp maten för i princip alla gårdens övriga djur. Hon var fruktansvärt glupsk.
3 kommentarer:
nu tycker jag inte att du ska prata strunt om smulan när hon inte längre är med oss och kan försvara sig!
Ja, jag satte Lund som mitt förstaval så fingers crossed! :)
Yes Sir, det är det enda jag valt. Kanske att man borde vara mer öppen än så men äh.
Fika i veckan då med andra ord om flunsan lämnat hyddan?
Felaktiga Seinfeldcitat och hundanekdoter, bättre än så blir det inte hösten -07.
Skicka en kommentar