Det finns en pratglad cykelreparatör i ett av höghusen i Flogsta; han bryter ganska kraftigt på spanska och brukar laga mina många punkteringar. Under hösten har det känts lite som att jag ensam fått hans verksamhet att gå runt. Idag var jag där igen, och han inledde samtalet (läs: monologen med korta avbrott för mina uppmuntrande nickar) med att tala om att han minsann tänkte vinna på lotto. Jaså, sa jag, vill du ha pengar så du kan åka ifrån den här eländiga kylan? Men så var inte fallet. "Jag ska vinna 10 miljoner. Sen ska jag köpa mjuka, sköna soffor och ställa i alla väntrummen på Akademiska istället för de där hemska träbänkarna som står där nu". Han förklarade att han suttit på just en sån bänk i tre timmar i förmiddags. Han slog sig själv i baken: "Och jag är inte tjock, det är bara ben!" Sen följde en utläggning om varför tisdagen den trettonde, och inte fredagen, betraktas som en otursdag i den latinska världen.
My hand slipped up her skirt
everything slipped my mind
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar