Där själen möter kroppen

Mitt favoritcitat från "Notting Hill", Örjans odiskutabla favvofilm: "I'm terribly drunk!", sagt av kvinnan i rullstol när de sitter på den nedlagda restaurangen. Jag vet inte, men det känns bara så ärligt. Funderar på att använda mig av den repliken inom en snar framtid.

Annars? Jag vet inte. Fråga nån som vet. Jag lyssnade lite på en halvgammal blandskiva från Daniel i eftermiddags. Kan säga följande: Ice Cube visste vad han sysslade med. Kan också säga detta: rött vin känns lite som framtiden. Lite.

Mörkret i stadens utkant

Eftersom jag var befriad från alla skolrelaterade plikter idag, besökte jag Europaforumjippot i Kulturhuset. En smula motsägelsefullt kan tyckas, men ack så givande!

Jag var alltså inte inbjuden (det var bara EU-klasserna), så när jag frågade kvinnan vid ingången om det bara var att knalla in fick jag en misstänksam blick och ett nej till svar. Hon gick igenom några papper: "Du är inte med på mina listor... varifrån kommer du?" Jag började känna mig lite svettig. Nils Lundgren (Junilistan) stod ett par meter bort och tittade surt på. "Jag..." började jag, men blev avbruten: "Kommer du också från Linnéskolan kanske?" Lättnad. "Ja, det gör jag" fick jag fram. "Det ser ut som att du får göra en egen namnbricka i så fall, för här finns ingen."

Seger.

Pelle såg ganska förvånad ut när jag spatserade in. Under förmiddagen debatterade tre EU-parlamentariker (från Kd, S och C) och en obehaglig gubbe från DN om EU:s roll i det internationella sammarbetet. Livligt och intressant var det. Gubben från DN drog en del smaklösa, liberala skämt men i övrigt var nivån behaglig. En lokal politiker (tror jag att det var), en skallig man, högröd i ansiktet av någon osynlig ansträngning, bjöd på stor underhållning när han skulle ställa sina frågor till panelen. Jag hörde inte ett ord han sa.

Men all debatt överskuggades helt av lunchen. Jag hade ärligt talat inte räknat med mat utan tänkt sticka efter ett par timmar, men nu var jag inne och banne mig om jag inte skulle utnyttja det. Det var catering från Stadshotellet, fina grejer, och jag tog för mig med god aptit. Politik kräver ett visst näringsintag. Toppade sedan målet med tre koppar kaffe och en banan. Nu började celebriteterna strömma in: först kom Bosse Ringholm (med Säpokvinna i ständigt släptåg, som glodde misstänksamt på min improviserade namnbricka), sen Lars Ohly och med ett försenat tåg även Peter Eriksson. Vi minglade för glatta livet. Drack Ramlösa. Precis innan rasten var slut anlände även Jonte med hela sitt Nürnbergska MUF-följe. De hade en massa plakat med sig (hade de inspirerats av de fackliga protesterna i Frankrike?), med hejdlöst fyndiga texter som "Ohly, har du Castros msn?". Till deras stora förtret hade två fullt uniformerade poliser ställt sig i ingången och de fick vackert lämna sina skyltar utanför.

Efter maten var det dags för ny sittning. Tyvärr kunde inte Maud Olofsson komma, så EU-kvinnan från förmiddagen tog hennes plats i "partiledardebatten". Bosse R inledde med ett ganska tråkigt och intetsägande tal, som handlade mer om hur bra det gick för den svenska ekonomin än om EU. Sen äntrade centerkvinnan scenen och pratade en stund om ditt och datt. En positiv överraskning tycker jag att hon var. Särskilt i kontrast till nästa person i talarstolen, Peter E. Mannen verkade helt disträ. I ena sekunden pratade han om koldioxidutsläpp, bara för att helt plöstligt attackera Irakkriget och Bush (Jonte skruvade på sig i sin stol och såg förbannad ut) osv osv. Hans anförande saknade helt röd tråd. Näste man till rakning var Nisse L från "partiet" Junilistan. Han pratade. Och pratade. Och pratade. Det tog aldrig slut. Han var orolig, sa han, för den odemokratiska atmosfär som fanns i EU-debatten när man talar om att folk inte "vet sitt eget bästa" (angående folkomröstningarna om konstitutionen). Själv var jag mest orolig för syretillgången i Röda salongen, så som han malde på. Lars Ohly fick inte många minuter på sig, men gjorde ett lugnt och behärskat intryck i mina ögon. Han och centerkvinnan får bäst betyg.

Det fanns tydligen ingen hejd på generositeten, så nu var det fikapaus. Kakor och kaffe. Daniel höll på att krocka med Ohly när han skulle ta en brownie. Nils L hade helt tagit slut på våra krafter, så vi bestämde oss för att söka oss hemåt, trots att de återstod ett par timmar av debatten. Palla. Vi snyltade varsin tygpåse med "Hässleholms kommun"-tryck och gick hem.

En jävla höjdardag.

Jag sköt dig

I en tråd på dagensskiva.com (se länk till höger) hittade jag tips på grejer av LL Cool J, ett stort hål i mitt musikaliska medvetande. Lyssnar i detta nu på "Doin' it", som föga förvånande handlar om han skinkar på sin flickvän (?). Samtidigt som hon stönar "doin' it, doin' it, doin' it well" om och om igen, och han kallt konstaterar: "I represent Queens, she was raised out in Brooklin". Är det inte poesi, så säg?

Jo, det är det.

Igår var jag ute och sprang, kom hem, stekte några ägg och formligen kollapsade sedan på soffan framför Arsenal-Juve. Jag var helt utmattad, orkelös, ledbruten. Mamma kom hem och bryggde mig en kopp kaffe, vilket tog mig ur den värsta svackan, men det kändes som att bota symptomen snarare än själva åkomman. I slutändan beror allt på att jag inte sover tillräckligt. Och på att jag tar ut mig med allt skolarbete...

Habsburg, där männen var män

Måste säga att jag är innerligt glad över att vi har fått en utrikesminister som kan sin sak, åtminstone på pappret. Har aldrig förstått idén med att ge ministerposter till folk som bevisligen inte har en gnutta kompetens på området. Läs Leni Björklund. Eller Pagrotsky, som jag visserligen gillar, men som snart har haft vartenda jobb som finns i regeringen. Borde det inte vara logiskt att den med bäst kunskaper i ämnet får uppdraget? Givetvis måste man se till vederbörandes förankring i partiet, praktiska erfarenhet av det politiska livet osv, men kompetens måste vägas högst.

Därför är jag glad att Janne E ble utrikesminister. Han jobbade med Palme, är ärrad diplomat och kommer direkt från FN. Låter ju skitbra.

Nu har jag precis förätit mig på våfflor. Livsfarligt. Och om en kvart kommer Elias och hämtar mig till träning, jag kommer att må så illa. Värdelöst. Ikväll är det mycket bra på tv: Tottenham-WBA klockan nio (sju kronor satsade), Vita Huset på ettan 22.00 och sen konsert med Leela James på tvåan en halvtimme senare. Blir nog att spela in.

I bet you even went to college

Nyligen (i sanning nyligen) hemkommen från ett givande biobesök. "Brokeback mountain" under luppen. Rekommenderas å det grövsta. Extremt vacker och estetiskt tilltalande på alla sätt, bra soundtrack, härligt sävligt tempo och en överdos amerikansk vildmark. Jag känner mig lite hög. Heath och Jake jagade och knullade och drack så det stod härliga till.

Jag vill ha alla deras skjortor, Jakes fru och Heaths häst.

En man som satt framför oss hade telefonen på genom hela filmen. Den ringde tre gånger. Högt. Sen tyckte han tydligen att det var en bra idé att sitta och plita ner ett långt jävla sms mitt under filmens mest laddade scen. Mobilen lyste upp salongen som en sökraket. Kul. Eftersom jag är en man och inte har något emot att säga ifrån, hostade jag ganska högt andra gången det ringde. Tredje gången lät jag undslippa ett halvkvävt "för helvete!". Varpå min burdusa syster vrålar "DET FINNS NÅT SOM KALLAS LJUDLÖS!"

Such a subtle little girl.

Kaninpälskappa

Yes yes, fick mina skivor igår och lyssnar för fulla muggar. Måste säga att mixarna på Radio Dept-singeln är riktigt fina. I detta nu snurrar Jenny Lewis, också hon väldigt lovande så här långt. Laddade ner första och andra säsongen av "Six feet under" och kollade på de två första avsnitten. Nostalgi. David är smyggay, Brenda bara mystisk, Claire är ihop med killen med världens fulaste skägg (och som dessutom gillar när folk suger på hans tår) osv osv.

Planerna inför helgen är något vaga.

Köpte nya jeans igår. På MQ. Förmodligen det första plagg jag köpt därinne. Tycker att atmosfären är ganska fientlig. Det är lite för högt i tak. Hur som helst känns det som ett bra köp; Levis 506 Standard. Väldigt vanliga, som sig bör. Jag har en tendens att alltid köpa lite för stora byxor, men den fällan gick jag inte i den här gången. Tvärt om.

Funderar väldigt starkt på att börja läsa "Den unge Werthers lidanden". Egentligen har jag redan börjat, i alla fall om man räknar förordet. Den känns lagom euforisk för mig just nu, och så är den ganska kort. Jag var på ett Goethe-museum i Italien för ett par år sedan.

Ute på golvet

Lista, lista, lista... Kom på att jag aldrig listat mina favvoartister, bara låtar och plattor. Here we go.

1. Bruce Springsteen
2. Bob Dylan
Inspirerande början, inte sant?
3. Michael Jackson
Jacko var typ det enda jag lyssnade på hela mellanstadiet och en bra bit in på högstadiet. Han definierar en epok för mig. Han är underbar.
4. The Smiths
5. The Band
6. R Kelly
Bara lyssna på "I wish" från TP2... Barnkören, det paranoida mässandet. Eller "U saved me", som gör vem som helst till born again christian.
7. Bob Marley & The Wailers
Man kommer liksom inte runt Marley. Särskilt inte Rastaman vibration.
8. The Clash
De kommer med på gamla meriter. Mitt första rockband! Ja, jag vet att "Lost in the supermarket" inte är deras konstnärliga höjdpunkt. Whatever. De två första plattorna är så bisarrt bra.
9. Pet Shop Boys
Vet inte om jag kvalificerar mig som PSB-fan med tanke på att jag bara har en fjuttig samling, men skit samma. "Go west" var min första favoritlåt.
10. James Carr
Bästa soulgubben.

Sjukt tråkig lista. Fattar inte varför jag gjorde den.

Här, där och överallt

- Gillar alla era vänner Darin? frågar jag.
- Inte killarna i vår skola. De tycker han är bögig, säger Emma.
- Vad säger ni då?
- Då säger vi håll käften.

Fan ta mig det mest klockrena på länge. Taget ur "Fans" av Fredrik "Munnen" Strage, som jag lånat av Jens. Tack Jens. Lyssnar på Wilmerskivan nu.

Dagen ägnades annars mest åt att dikta ihop någon slags CV, så att jag och Albin kunde söka sommarjobb. Nämnde bl a att jag har "administrerat ett korplag i fotboll" och att jag "inte är rädd för att ta i". Vilket ju naturligtvis är ren lögn. Men jag är bra på att veta vad folk vill höra. Det är en av mina starka sidor. Hela min exempellösa framgång bygger på det.

Festivus

Hoppsan. Nitton.

En behaglig födelsedag, på det hela taget. Sprang en runda, kollade på Newcastle-Liverpool, tog emot presenter och åt äppelkaka, såg "Six feet under". Avslappnande och upplyftande på samma gång. Synd bara att Claire inte kunde vara lesbisk åtminstone för syns skull. Bara lite.

Jag fick alltså en del cash ikväll, och därför gick jag omedelbums in på cdon och beställde:
¤ Dusty Springfield - Dusty in Memphis
¤ Jenny Lewis - Rabbit fur coat
¤ The Radio Dept. - Worst taste in music (singel)
¤ Rickie Lee Jones - Rickie Lee Jones

Antar att denna plötsliga vurm för vän pop och småjazziga singer/songwriters kommer av att jag har lyssnat nästan uteslutande på arga, svarta män det senaste halvåret. Ombyte förnöjer. Snart måste jag börja lyssna in mig på Morrisseys sologrejer också.

Golden streams

Jaaaaaaaaaaaaaaa Carola vaaaaaaaaaaaannnnnnnnn

Man blir ju glad. Har kollat lite från och till under kvällen (under tiden som jag pulat med alla dessa skivor jag ska bränna till folk), och måste säga att jag är oändligt lättad över att inte Rednex vann. Rednex eller Pelle Svanslös, för han kan verkligen inte sjunga.

Såhär dagen innan min födelsedag fick jag plötsligt ett akut behov av gaypop i allmänhet och Hidden Cameras i synnerhet. Så totalt 2002. Just nu ljuder "The man that I am with my man" i mina högtalare och jag bara njuter:

"I sit while he stands
over me, I can hardly see
that he is peeing on my shoulders and knees
a warm, yellow breeze"

Klockrent. Annars var jag i Kristianstad i eftermiddags och firade ett av mina många kusinbarn. Det var en massa mysiga människor där som pratade om att "köra ihjäl utlänningar" och som använde jude som synonym till snål. Men när jag var hemma hos dem en gång såg jag en dvd med Stefan & Krister, och så hade de en Eddie Meduza-poster på toa, så jag borde väl inte direkt vara förvånad. Fan alltså, fan.

Ditt böhmiska stycke

Efter många om, och inte helt få men, är Svejk äntligen avklarad. Nu återstår alltså bara ett tal och en fem sidor lång skrivuppgift. Men det är ju just inget, ingenting alls. Eftersom jag trodde att jag skulle behöva ligga vaken hela natten och läsa drog jag i mig flera muggar kaffe, och nu kan jag alltså inte sova. Ligger med fåfänga grubblerier och skriver ner små, meningslösa dikter i en av mina 326 anteckningsböcker. Jag hatar att vara vaken såhär dags, mitt i veckan, med kaffe i kroppen, utan något på tv, utan vettiga planer för helgen dessutom. Längtar verkligen efter påsklovet nu. Det känns som om mitt liv och min sinnesro helt är beroende av ett lyckat påsklov, så där får vi inte tveka. Pang på, ända in i kaklet. Sätt djävulska fotavtryck!

Jag fyller fortfarande år på söndag, och just nu känns det väldigt fint. Ska bli trevligt att ha hit släkten och äta och få saker. Inget går upp mot att få saker utan krav på motprestation. Bara tacka, bocka och säga välkommen. Det kan ju i alla fall inte skada att fylla år. Har jag kanske en liten nittonårskris? Ingen kan påstå att den inte hade varit befogad.

Lejonets kula

Det mest arbetssamma för tillfället är utan tvekan "Den tappre soldaten Svejk". Why, oh why, lät jag mig luras av Sörens listiga manöver och milda tal? Igår läste jag 260 sidor (och det är inte Harry Potter vi pratar om), vilket innebär att jag har minst 300 sidor kvar att läsa tills imorgon, då jag även tyngs av geografiprov. Vad har jag gjort för att förtjäna detta? Kanske borde jag börjat i tid. Kanske.

Ikväll hoppas vi att Roma slår M'boro och Liverpool tvålar till Fulham (denna avskrädeshög till fotbollslag), så att jag får lite klirr i spelkassan. I'm throwing rocks tonight!

Blott fyra dagar till min meningslösa födelsedag. 19, vem vill vara 19? Farmor ska i alla fall baka äppelpaj i överflöd, och så får vi hoppas att någon vänlig själ ger mig "Rabbit fur coat" med Jenny Lewis. Varför kan det inte bara vara lite varmare, så vi hade kunnat spela fotboll i trädgården? När jag var mindre var det alltid 15+ och strålande sol. Sydfrankrike, here I come.

Synd att Zidane inte är åtta år yngre, då hade Frankrike haft ett riktigt bra mittfält.

Bra Brucelåtar just nu (gör som bäst en samling till Jens)
¤ So young and in love
¤ Lost in the flood
¤ Loose ends
¤ The price you pay
¤ Where the bands are

Endast för förryckta

Och sen, för att ytterligare spä på alltsammans, som om det inte räckte

And that joker, standin' in the street
sellin' dreams that never come true
I laughed at you, baby
but that night I bought 'em too

Emphasize the fun

Fan vad bra "Six feet under" är egentligen. Och äntligen blev det något av detta tåtrippande, detta gående likt katter kring het gröt som varit Claire/Eidie de senaste avsnitten. Och jag bara satt där med ett stort, fånigt leende och en kopp kaffe i handen. Jag blev så glad att jag var tvungen att sätta på Bruces cover av "I want you" från -75 och vagga fram och tillbaka i fåtöljen.

Just nu "New York City Serenade" från samma spelning. Maaaagisk.

Jag är så outsägligt pirrig.

I vårsolens glans

Gårdagskvällen tillbringades framför tv:n med ett paket näsdukar och en hel del pasta. Förkylning fördrivs lämpligast med hjälp av kolhydrater och "Let's dance". Orkade inte hålla min uppmärksamhet vid liv genom hela finalen, men Anna Book grät i alla fall. Igen. Känns som om hon gråter i varje program.

För er som inte visste det spelades sista omgången av osannolikt prestigefyllda Glasbollen idag i Osby. Hästveda P10 spelade som Juventus, dvs kontrollerat, ganska tråkigt och vägvinnande. Om man sedan ska likna mina småkusiner vid Juve-spelare bli August förmodligen Nedved, medan Gustaf får liknas vid en liten men naggande god Thuram. Ett insläppt mål på fyra matcher talar sitt tydliga språk.

Tyvärr blir det ingen andra säsong för omåttligt populära Shoeshine Boys. De ondskefulla, reaktionära, neofascistiska, krigshetsande tomtarna på Pliktverket tog de flesta av våra spelare ifrån oss. Egentligen borde man ta det som en liten komplimang att så många SSB:are ansågs vara i bra fysisk form. Men de tog å andra sidan inte mig, så där föll den teorin. Nu börjar hur som helst jobbet med att hitta ny klubb för oss vapenvägrare. För fotboll måste det spelas.

Skydda din nacke

En hel halvdag i Vittsjö avklarad, inte helt utan följder. Vi kollade Monty Python, åt pizza och brottades i snön. Albin sparkade Daniel i huvudet, jag fick ett litet träd i munnen och Joel misslyckades kapitalt med att spy av all julmust. Chiffe hade en rolig rock på sig. Efteråt var jag väldigt blöt och kall, och väl hemma fick det bli ett par rejäla muggar kaffe och digestive med philadelphiaost (lightvarianten) på. Framför CNN.

Är lite rädd att jag sträckte mig i höften när jag sprang ikapp med min syster ikväll. Vi var ute med hunden. Det var förmodligen inte särskilt genomtänkt att kuta som en galning i fem minus helt utan uppvärmning. Jag vann. Hon fick försprång.

Gå och berätta det på berget

Nej, Henke avgjorde inte. Däremot fick vi, i vanlig ordning, en hel del obetalbara grodor från herr Runheim i studion: "Rijkaard väljer att starta med Messi istället för Henke, det förvånar nog många svenskar". Förvånar möjligvis de helt utan intresse för fotboll. Retar mig en hel del på honom.

Ett par hus längre upp på min gata i riktning mot skolan bor en mycket underlig familj. Modern är polack. Det påståendet har jag inga som helst belägg för, hon bara strikes me as somewhat Polish. Hon är dessutom uppseendeväckande fet. En polsk version av Babben Larsson. Fadern ser ut lite som en tunnhårig Gustav Vasa, fast utan skägg. Trätofflor, alldeles för korta jeans, Volvo 240; ni förstår vart jag är på väg. Pricken över I är ändå sonen, Kristoffer. Han går i tvåan (eller möjligtvis ettan) men måste väga minst dubbelt så mycket som sina klasskompisar. Han är lika stor som jag var när jag gick i femman, och då var jag ändå ingen nätt sak. Modern verkar ovilig att prata något annat är polska, vilket fått följden att Kristoffer snackar som inget av denna världen, en slags flegmatisk, överartikulerande Krakow-göingska. Han brukar komma fram till mig på gatan och sälja låtsasmjölk ur tomma förpackningar eller bjuda in mig till motorcrosstävlingar i sin trädgård.

Dessutom älskar de ballonger. Vid alla omöjliga och omöjliga tidpunkter på året hänger de upp en massa ballonger, både inne i sitt vardagsrum och ute i sin häck mot gatan.

Kyla och självdiciplin

Ikväll är det alltså dags för Barca-Chelsea. Henke avgör inte.

I söndags höll jag mig ganska horisontell, med undantag för en lång promenad ut mot Kärråkra. Jag fick svåra nostalgianfall ute vid järnvägen. Sentimentaliteten tog liksom över. Det är ju något vansinnigt romantiskt med järnväg, fast kanske inte i Sverige. Vi har lite för nya vagnar. X2000? Pyttsan. Det var hur som helst väldigt fint väder, och jag bröt av en stor björkgren som jag sedan bar med mig bara för att se folks ansiktsuttryck. En kvinna med terrier såg vettskrämd ut. Pinnar är ju också något som hör barndomen till.

Gårdagen spenderades delvis på gymmet, som tyvärr befolkades av pojkslynglar som spelade Metallica på okristlig volym. Nu har jag träningsvärk. Kul när det är 17 minusgrader om morgnarna och man måste ner till det jävla folkrörelsearkivet. Verkligen underhållande. Nu visar plötsligt vår termomenter 10+, men så står det också i solen.

Dagens lista behandlar därför de fem roligaste grejerna just nu.
1. Rimfjälls gula tröja
2. Jesus/Dansken
3. Seinfeld, säsong 6
4. Hundra höjdare, repriser
5. HPs missöden i Göteborg

Skåpmat och rim

Efter moget övervägande har jag kommit fram till att ryktet om min bloggs död var kraftigt överdrivet. Jag har inte hjärta till det.

I detta nu sitter jag och skriver min projektredovisning, som alltså ska mailas senast 23.59 inatt. Livin' on the edge liksom. Det är lögn och förbannad dikt alltsammans, naturligtvis. Om jag hade jobbat lika ambitiöst med arbetet som jag försöker tuta i Gunilla att jag gjort hade jag förmodligen haft 150 sidor nobelprismaterial i mina händer vid det här laget. Istället för 14 sidor löst sammanhängande dravel om måsar, byråer och strumpor. Det enda jag är riktigt nöjd med är just att Gunilla verkar sluka allt med hull och hår. Nu är jag i och för sig självkritisk i överkant. Texten är kanske inte direkt dålig, men det hindrar ju inte mig från att vara missnöjd. Nåväl. Fåfänga.

Frossade på småkakor och nyponsoppa till fikat. En nobel sysselsättning. Läste samtidigt en intervju med Alexander Bard, där det avslöjandes att han egentligen är döpt till Bengt och att han har prostituerat sig i Amsterdam. Det vill inte jag. Han påstår också sig ha kunnat hela postnummerkatalogen vid sex års ålder, men det tror jag inte en sekund på.

Bura in samerna på livstid

Ok, jag lägger nog ner nu. Sista posten. Om inget oföutsett händer. Palla.

Stop crying and fight your father!

Jag är nästan färdig med filosofin nu. Målade in mig i ett hörn som jag inte kan ta mig ur. Fan. Hur som helst är det landskamp mot Irland ikväll, och det ska bli intressant att se Elmander kuta förbi Ian Harte. Han är ju jättegammal. Hoppas också att Källström visar framfötterna och att Östlund har blivit 300 gånger bättre sen han kom till Southampton. Annars får Duff nog en rolig kväll.

Detta kommer alltså att innebära att jag missar "O.C." även ikväll. Vilket kanske inte är hela världen, eftersom det går utmärkt att ladda ner eller vänta till reprisen på fredag eftermiddag. Spänningen är ju olidlig.

Fem bästa grejerna på tv nu:
1. O.C.
2. Six feet under
3. The daily show
4. Desperate housewives
5. KU-förhören