Nej, Henke avgjorde inte. Däremot fick vi, i vanlig ordning, en hel del obetalbara grodor från herr Runheim i studion: "Rijkaard väljer att starta med Messi istället för Henke, det förvånar nog många svenskar". Förvånar möjligvis de helt utan intresse för fotboll. Retar mig en hel del på honom.
Ett par hus längre upp på min gata i riktning mot skolan bor en mycket underlig familj. Modern är polack. Det påståendet har jag inga som helst belägg för, hon bara strikes me as somewhat Polish. Hon är dessutom uppseendeväckande fet. En polsk version av Babben Larsson. Fadern ser ut lite som en tunnhårig Gustav Vasa, fast utan skägg. Trätofflor, alldeles för korta jeans, Volvo 240; ni förstår vart jag är på väg. Pricken över I är ändå sonen, Kristoffer. Han går i tvåan (eller möjligtvis ettan) men måste väga minst dubbelt så mycket som sina klasskompisar. Han är lika stor som jag var när jag gick i femman, och då var jag ändå ingen nätt sak. Modern verkar ovilig att prata något annat är polska, vilket fått följden att Kristoffer snackar som inget av denna världen, en slags flegmatisk, överartikulerande Krakow-göingska. Han brukar komma fram till mig på gatan och sälja låtsasmjölk ur tomma förpackningar eller bjuda in mig till motorcrosstävlingar i sin trädgård.
Dessutom älskar de ballonger. Vid alla omöjliga och omöjliga tidpunkter på året hänger de upp en massa ballonger, både inne i sitt vardagsrum och ute i sin häck mot gatan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar