Eftersom jag var befriad från alla skolrelaterade plikter idag, besökte jag Europaforumjippot i Kulturhuset. En smula motsägelsefullt kan tyckas, men ack så givande!
Jag var alltså inte inbjuden (det var bara EU-klasserna), så när jag frågade kvinnan vid ingången om det bara var att knalla in fick jag en misstänksam blick och ett nej till svar. Hon gick igenom några papper: "Du är inte med på mina listor... varifrån kommer du?" Jag började känna mig lite svettig. Nils Lundgren (Junilistan) stod ett par meter bort och tittade surt på. "Jag..." började jag, men blev avbruten: "Kommer du också från Linnéskolan kanske?" Lättnad. "Ja, det gör jag" fick jag fram. "Det ser ut som att du får göra en egen namnbricka i så fall, för här finns ingen."
Seger.
Pelle såg ganska förvånad ut när jag spatserade in. Under förmiddagen debatterade tre EU-parlamentariker (från Kd, S och C) och en obehaglig gubbe från DN om EU:s roll i det internationella sammarbetet. Livligt och intressant var det. Gubben från DN drog en del smaklösa, liberala skämt men i övrigt var nivån behaglig. En lokal politiker (tror jag att det var), en skallig man, högröd i ansiktet av någon osynlig ansträngning, bjöd på stor underhållning när han skulle ställa sina frågor till panelen. Jag hörde inte ett ord han sa.
Men all debatt överskuggades helt av lunchen. Jag hade ärligt talat inte räknat med mat utan tänkt sticka efter ett par timmar, men nu var jag inne och banne mig om jag inte skulle utnyttja det. Det var catering från Stadshotellet, fina grejer, och jag tog för mig med god aptit. Politik kräver ett visst näringsintag. Toppade sedan målet med tre koppar kaffe och en banan. Nu började celebriteterna strömma in: först kom Bosse Ringholm (med Säpokvinna i ständigt släptåg, som glodde misstänksamt på min improviserade namnbricka), sen Lars Ohly och med ett försenat tåg även Peter Eriksson. Vi minglade för glatta livet. Drack Ramlösa. Precis innan rasten var slut anlände även Jonte med hela sitt Nürnbergska MUF-följe. De hade en massa plakat med sig (hade de inspirerats av de fackliga protesterna i Frankrike?), med hejdlöst fyndiga texter som "Ohly, har du Castros msn?". Till deras stora förtret hade två fullt uniformerade poliser ställt sig i ingången och de fick vackert lämna sina skyltar utanför.
Efter maten var det dags för ny sittning. Tyvärr kunde inte Maud Olofsson komma, så EU-kvinnan från förmiddagen tog hennes plats i "partiledardebatten". Bosse R inledde med ett ganska tråkigt och intetsägande tal, som handlade mer om hur bra det gick för den svenska ekonomin än om EU. Sen äntrade centerkvinnan scenen och pratade en stund om ditt och datt. En positiv överraskning tycker jag att hon var. Särskilt i kontrast till nästa person i talarstolen, Peter E. Mannen verkade helt disträ. I ena sekunden pratade han om koldioxidutsläpp, bara för att helt plöstligt attackera Irakkriget och Bush (Jonte skruvade på sig i sin stol och såg förbannad ut) osv osv. Hans anförande saknade helt röd tråd. Näste man till rakning var Nisse L från "partiet" Junilistan. Han pratade. Och pratade. Och pratade. Det tog aldrig slut. Han var orolig, sa han, för den odemokratiska atmosfär som fanns i EU-debatten när man talar om att folk inte "vet sitt eget bästa" (angående folkomröstningarna om konstitutionen). Själv var jag mest orolig för syretillgången i Röda salongen, så som han malde på. Lars Ohly fick inte många minuter på sig, men gjorde ett lugnt och behärskat intryck i mina ögon. Han och centerkvinnan får bäst betyg.
Det fanns tydligen ingen hejd på generositeten, så nu var det fikapaus. Kakor och kaffe. Daniel höll på att krocka med Ohly när han skulle ta en brownie. Nils L hade helt tagit slut på våra krafter, så vi bestämde oss för att söka oss hemåt, trots att de återstod ett par timmar av debatten. Palla. Vi snyltade varsin tygpåse med "Hässleholms kommun"-tryck och gick hem.
En jävla höjdardag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar