Som en kanonkula

Tror fan ta mig att jag har funnit mitt kall.

För att få söka till Diplomatprogrammet måste man först och främst ha en akademisk examen om minst 120p och ha väldigt goda kunskaper i engelska, plus goda kunskaper i ytterligare ett språk. Sen är det bra om man kan ett språk till, men inget krav.

Ca 2000 söker varje år, och av dem går 100 vidare och får göra ett skriftligt test. Där ombes man skriva en insiktsfull text på svenska om något av tre givna ämnen. Sen en likadan på engelska, som man efter det sammafattar på ett tredje språk. Jag var inne på UD:s hemsida och kollade ett gammalt prov, och allmänbildningstestet som följer på skrivuppgifterna var något av det värsta jag sett. Exempel:

Vad är kammakollegiets huvuduppgift?
Vad innebär det att "gå igenom ekluten"?
Vad avsåg Torekov-kompromissen?
Nämn en stor dagstidning i (jättemånga länder).
Vad är en inkunabel?
Nämn två fransmän som fått nobelpriset i litteratur. (kunde jag, kunde jag)

30 väljs därefter ut och går vidare till ytterligare tester, där de undersöker hur bra man är på att lösa krissituationer och konflikter etc. Efter intervjuer återstår 20 pers som får en plats på utbildningen. En jävla procent! Jag går igång på sånt. Själva utbildningen är bara på lite mer än ett halvår, sen är man diplomat och kan bli placerad precis var som helst i världen. Man får visserligen önska, men det är långt ifrån säkert att man hamnar där man vill, och det är väl lite av charmen. Bäst av allt är ändå den diplomatiska immuniteten. Felparkera veckan lång.