När jag kom hem från Siesta i lördags morse var radion på och jag hörde i förbifarten: "Jag är onanist, för jag tror på alla människors lika värde". Vad i hela friden det betyder har jag grunnat på sen dess, men sov gjorde jag gott och länge.
Vilken trevlig kväll! Kallt, rått, tämmeligen värdelös musik och garanterad förkylning. Why, oh why? Dum fråga. Jag hade vissa intentioner. Jag hade det trevligt. Jag ska vara best man på Simons bröllop (kärlek!). Jag dansade för jävla fult men en hel del i alla fall.
Lina, snälla. Sluta äta pommes om nätterna.
But there's no love
as true as the love
that dies untold
Förmodligen inte särskilt sant men ack, ack så vackert och tilltalande. Från makalösa "It makes no difference" med The Band. Musik som säger allt till mig om mitt liv.
Lina, snälla. Keso är gott.
2 kommentarer:
Offentligt skitsnack om mina nattliga vanor, vadan detta? Ok, ok... jag antar att du har rätt, jag borde lägga ner mina ohälsosamma övningar.
En dåres försvarstal ja, det känns skönt att höra lite Strindberg-verk i vanliga meningar. Det får mig att minnas mitt läsbehov. Tack. Keso, fylla och kyla... det låter inte som en lätt kombination.
Skicka en kommentar