måndag, augusti 20, 2007

Les jaloux saboteurs

Efter nio kilometer i jämnt tempo, under vilka jag och Viktor sakta men säkert avancerat genom startfältet och plockat placering på placering, kom en lång utförsbacke. Jag ogillar att hålla igen när det går utför, så jag tog en rövare och ökade takten en smula. Viktor hängde inte på. Efter backen satsade jag på att hålla samma höga fart hela vägen in i mål, men efter att ha sprungit om tvåan i damklassen (hon var seg) hamnade jag i en lucka och fick lite problem med tempot. Med två kilometer kvar mådde jag fruktansvärt illa, benen kändes ungefär lika spänstiga som Jan Guillous krönikor i Aftonbladet och min höft signalerade efter byte.

4.39 snittade jag i alla fall på kilometern. Pissade, bokstavligt talat, blod när jag kom hem. Det är alltid nån som uppskattar såna detaljer!

Jag vet inte i vilken utsträckning jag kan skylla på gårdagens styrkeprov, men idag är jag hur som helst förkyld. Nyss fixade jag ihop en gräslig sak med vitlök, citron och honung som fick puttra i en liten kastrull i en halvtimme innan jag drack det under stor vånda. Kan hjälpa. Kan också visa sig helt meningslöst. Några sysselsättningsproblem torde inte föreligga; jag ska städa min gamla dator och göra den fräsch nog att krängas på Blocket. Ingen som är intresserad av ett stabilt hemmabygge? Går som en klocka.

4 kommentarer:

Anonym sa...

Är det inbyggt nätverkskort på datorn, yo?

Eftermiddagsfika sa...

Ska vi ha budgivning? Om jag får bostad behöver jag en burk.

Eftermiddagsfika sa...

Mamma ska inte behöva ta ansvar för att min barndom inte var helt 100. Hon har banne mig så gott hon har kunnat. Dessutom överdrev jag kanske en gnutta.

Anonym sa...

hm, okej. låter ju... spännande. Hur mycket pröjs har du tänkt dig?