Naima

Det brukar vara ganska lätt att märka att hösten kommit; luften får plötsligt en helt annan substans och friskhet och allting verkar lukta lite annolunda. Igår kunde man ana sommarens stundade kapitulation och när jag sprang längs Almaån i förmiddags kände jag att den var fullbordad. I den utsträckning vi nu alls haft någon sommar, dvs. Ibland har det visserligen varit överjävligt hett, men det har mest känts som gudarnas patetiska försök till att kompensera oss för allt regn och rusk vi annars tvingats stå ut med. Dock: väder är, i ärlighetens namn, väldigt ointressant.

Imorse kollade jag på SVT Morgon där den ökade konsumtionen av vatten på flaska debatterades. En representant från Spendrups var mäkta irriterad på den miljöpartistiska riksdagskvinnan som uppmanade folk att dricka kranvatten istället: "Du menar alltså att ni i riksdagen skulle veta bättre än konsumenterna vad de bör dricka?" gick hans angrepp ungefär ut på. Är det bara jag som har svårigheter med att hitta det kontroversiella i ett sånt påstående? Personligen hoppas jag innerligt att en av ett riksdagsparti utsedd talesman i frågan vet mer än jag själv om vilket vatten som är bäst för miljön.

Och är det förresten något man kan sluta sig till bara genom att slå på nyheterna eller öppna en tidning, så är det att väldigt få människor själva vet vad som är bäst för dem i det långa loppet. Inte minst vad gäller miljöfrågor. Få saker gör mig så innerligt trött som ogrundat politikerförakt och denna märkliga misstro mot folk med spetskompetens.