Mirepoix

Jag antar att jag kan kalla mig inbiten löpare (hallänning, svensk, europé) när den magra rapporteringen om Isabellah Anderssons nya svenska maratonrekord gör mig genuint upprörd; i dagens DN viks fem-sex rader åt prestationen, och på de flesta andra ställen skrivs det mer om att Gebrselassie inte slog världsrekord i samma lopp--- Hur som helst så krossade hon Lena Gavelins gamla tid med nästan fyra minuter. Reell medaljchans på EM.

Annars träffade jag något sällsynt häromdagen: en skåning. Som går samma program som jag. Han heter Axel, kommer från Kristianstad och känner (såklart) min syster. Undrens tid, osv - det rör sig förmodligen fler indiska utbytesstudenter som läser klinisk nutrition här i stan än det finns skåningar (alla utbildningar sammantagna). Vilket får konsekvenser för mina försök till verbal kommunikation; folk förstår helt enkelt inte vad man säger, särskilt inte i bullriga miljöer eller när jag säger u, t ex bokstaverar mitt efternamn.