En/ett nöt

Vad hände egentligen i Göteborg? Jo, såhär var det; här kommer mina undanflykter. Först blev starten exempellöst strulig. Jag glömde klockan, föräldrarna fastnade i kollektivtrafiken och hela mobilnätet bröt samman (men lyckligtvis sprang jag på familjen Andersson, som förbarmade sig över min väska), uppvärmningen uteblev, jag hamnade på något oförklarligt sätt i fel startgrupp.

Och helvete, vad varmt det var.

¤ Km 1-5: Den sedvanliga trängseln och frånvaron av flyt. Det positiva var att jag, pga klocklösheten, inte fattade hur långsamt det gick och på så vis undvek den värsta paniken.
¤ 5-7: Här nånstans fattade jag att det skulle bli jobbigt.
¤ 7-12: Gjorde high five med tre ungar. Började dricka oftare för att alls ta mig i mål.
¤ 12-17: Den där jävla bron. Jag brukar lägga mig i omkörningsfil och bara blåsa på, men i år var varje steg en kamp. Vid 14 km funderade jag en lång period på att bryta. Sen kom Avenyn och mina vader började krampa. Fler high fives.
¤ 18-21: Koncentrerade mig på att hålla i, inte sakta in, bara mala på. Måste sett ut som en idiot. Det kändes som att jag sprang dubbelvikt och släpade benen efter mig. En tjej utmed banan skrek "Anna!" när jag passerade och kastade en hel mugg vatten i ansiktet på mig.

1.39.01. Nu blir det att ta det lugnt ett par veckor. Längtar efter långa upptäcksfärder i de göingska skogarna: runt Finjasjön, längs Skåneleden mot Vittsjö, upp på Tormestorpsåsen, Hovdala med omgivningar. Ny målsättning blir Lidingöloppet i slutet av september.

Laktat

Jag bor i ett nybyggt och klart välisolerat hus, men likförbannat tvingas jag nu ligga och höra paret i lägenheten snett upp till höger ha sex, igen. Rent parodiska porrfilmsvrål. Ett stönande, ett iiiande och ett dovt men målmedvetet grymtande. För tredje eller fjärde gången under våren. Jag ville verkligen inte skriva om det här, men nu var jag så trött och irriterad att det bara inte kunde hjälpas.

Epitaph

Ett visst svårbestämt obehag, en lätt stelhet och svullnad i muskeln precis där baksida lår fäster i skinkan - men det kan såklart också vara ren hypokondri. Igår tog jag totalvila och låg inne och skrev på uppsatsen hela dagen. Man får alldeles för mycket tid att känna efter. Kvällen ägnades åt fotbad och pedikyr framför "Babel" på tvåan, och sen ringde mamma som nyss kommit hem från Turkiet, där hon köpt valnötter åt mig. Tre kokta ägg, 20 sidor Proust, sömn.

Och imorgon är det alltså 21097,5 m som ska springas i Göteborg. Problemen jag haft den sista månaden med muskelbristningar och skit gör att 1.30 inte riktigt känns lika aktuellt längre. Har jag en bra dag så visst, men jag kan inte gärna sätta upp några skamgränser eftersom formen är så osäker. Jag ska löpa offensivt, njuta av inramningen, träffa hela tjocka släkten och äta libanesiskt på kvällen. Och blir det jobbigt ska jag lyda två av Jack Daniels råd ur "Daniels' Running Formula": "Run the mile you're in" och "When struggling, speed up!"

Dough

När jag läste mänskliga rättigheter (a long time ago, in a galaxy far, far away) höll min lärare Olof ett långt förmanande tal om vilket "oerhört privilegium" det innebär att skriva en vetenskaplig uppsats. Att så helt få förkovra sig, odla sin trädgård, ägna sig åt det man brann för; det var en enastående möjlighet, något att samtidigt njuta av och ta på djupaste allvar. Jag säger att: uppsatsskrivande är ett helvete. Så fick jag det sagt.

Det är detta med stringensen jag har så förtvivlat svårt med. Det spretar. Den röda tråden... tappade jag bort för flera veckor sen. Jag är kanske helt enkelt inte skapt för akademiskt skrivande? Och ju mer jag tänker på det, desto mindre intresserad är jag av själva forskandet, undersökningen, empirin. Det är den avgjort tråkigaste biten. Helst skulle jag bara skriva ett enda jävla teoriavsnitt och stanna vid det. Det enda riktigt lustfyllda med uppsatsarbetet är all litteratur jag plöjt, den kunskap som kommit därur och känslan av att behärska just det här området, hur litet det än är. Men nej, det här kommer inte bli något att rama in och sätta på väggen.

Dalens famn

Imorgon fortsätter jag min sosseskolning med att bevittna en paneldiskussion om fackens framtid. Vidare: något som kallas "val-kick-off" (ser fel ut på alla upptänkliga sätt) på onsdag, arrangerat av Laboremus, den socialdemokratiska studentföreningen. Det bjuds på grillat. Jag är lång ifrån säker på att partiväsendet är min kopp te, men tänker att man måste gå in med öppet sinne och ge hela grejen en ärlig chans, och om inte annat äta deras mat. Jens har berättat en del om sina upplevelser med Grön Ungdom. Hoppas och tror att medlemmarna här är lite äldre och inte lika ofta bär anorak. Konstigt plagg.

Och så måste jag såklart kommentera fredagens bravader. Det började ju så bra, med pizza och friidrott och rosé hos Albin, och sen vidare hem till Jens i Hökarängen för en överdådig ostbricka och välkonstruerat musikquiz (där jag och Lisette var moraliska segrare). I retrospektiv kan konstateras att jag bort ha druckit mer vin. Vi drog till Strand, och det var trevligt nog, men jag hade huvudvärk och det ville sig liksom inte. Åkte in till Centralen. Missade precis tvåbussen till Uppsala. Sen följde några timmars ständigt omkastande av planer, irrfärder, trötta ben och tilltagande bakfylla. En lång historia kortare: jag lyckade slå ihjäl nästan fem timmar på tunnelbanan och på olika bänkar, blev väckt av väktare, köpte mjukglass, såg solen gå upp och pendeln börja gå. Tillbaka i min egen säng halv åtta på morgonen. Golgata.

Yrkesstolthet

Alldeles nyss upptäckte jag att det halvkilo ost (mellanlagrad svecia) jag köpte förra veckan hade bäst före-datum satt redan till nu på söndag. Tur att jag gillar ost. Snart blir det till att tänka på hur mycket mat man köper för att slippa slänga när kosan styrs söderut. Idag har jag beställt tillfällig adressändring.

Död och förbannad dikt

Det finns säkert en speciell plats i helvetet för folk som klagar på dåligt väder men sen håller sig inomhus när solen väl skiner. Den här dagen har varit helt spektakulärt njutbar; uteserveringarna bågnade, folk satt i drivor och grillade i Ekonomikumparken, själva luften man andades var mättad på hopp och sorgfrihet, och alla kastade jackorna. Själv har jag: varit inne på gymmet, varit inne på biblioteket och skrivit, och druckit kaffe, och varit inne på Vivianas arbetsrum för handledning. Till sist var jag inne i en hörsal på Ekonomikum och lyssnade på ett föredrag med Daniel Suhonen som pratade om hur moderaterna monterat ner a-kassan.

Å andra sidan tycker jag inte att jag klagar särskilt ofta på dåligt väder, heller.

Nu har jag bara ungefär tio sidor kvar av "Mrs Dalloway" av Woolf. Inte hennes bästa, men alltjämt med den där oöverträffade insikten, förmågan att gestalta alla sorter och temperament och förstå dem utan att hänfalla till sentimentalitet; ingen är egentligen särskilt sympatisk, men man sympatiserar med alla ändå, eftersom de är människor. Ett geni om det någonsin funnits ett! Och en mästare på att använda sig av semikolon. Fler semikolon åt folket. Semikolon, bröd och smör. Härnäst Selma Lagerlöf.

I grunden omstridd

Det som vållar mig störst svårigheter med uppsatsen just nu är olika metodfrågor, närmare bestämt hur jag ska välja vilka politikområden som ska analyseras och sen de specifika frågorna, debatterna. Hela eftermiddagen idag har jag suttit på Dag Hammarskjöld-biblioteket och läst läst läst böcker om argumentationsanalys, idékritik och annat kul, så nu vet jag åtminstone vad jag ska göra när jag väl skaffat mitt material. Handledning på tisdag. Måste se till att ha något av substans att visa för Viviana.

På löpfronten blev det ett 90 min semilångpass idag i mina Asics DS Trainer. Syftet var mest att se om de kan bli aktuella för Varvet, när nu de andra nya pjucksen verkar snedbelasta mina vader på något mystifikt sätt. Facit: klart godkänt. Visst kändes det mot slutet att musklerna får jobba lite mer i lättare skor. Å andra sidan drog jag nog upp farten lite väl emellanåt. Och inte ska väl Varvet behöva ta så mycket mer än 90 min?

Der bürgerliche Öffentlichkeit

Vad är det med samhällsvetenskapliga begrepp som gör att de låter så mycket bättre på tyska? Alla dessa gubbar: Weber, Nietzsche, Marx, Hegel. En underton av andlighet, en klang av metafysik utan att någonsin kompromissa med precisionen. Mycket tilltalande. Kant kunde det också; smaka på "Kritik der reinen Vernunft".

Själv saknar jag varje ansats till precision för tillfället, åtminstone vad uppsatsarbetet anbelangar. Gräver ner mig i teori istället för att ta tag i själva undersökningen. Imorgon måste det bli ordning! Jag har tvättid bokad till 07.00, så något slöande i säng blir det i alla fall inte tal om. Som om det brukar vara ett problem. Idag vaknade jag just vid den tiden alldeles självmant, men det passade bra eftersom Mona Sahlin var i stan och höll ett litet frukostmöte. Man fick macka. Hon gjorde ett helt ok intryck men hade en ganska gräslig svart jeansjacka och övertygade inte riktigt när hon fick en fråga om Förbifarten. Det är en röra.

Politik i min omedelbara närhet: den borgerliga majoriteten i kommunfullmäktige lovar "ständig förbättring inom alla områden". Det var som fan.

Husliga spalten (valspecial)

Populistiska utspel i valtider är förmodligen ett lika gammalt fenomen som den representativa demokratin själv, och grisens roll i det hela heller ingen nymodighet. Valfläskets historia börjar i USA. Innan kylskåpet blev var mans egendom var en ”pork barrel”, en trätunna att förvara saltat fläsk i, ett oundgängligt inslag i amerikanska hushåll. Tunnan och dess innehåll var ett vedertaget mått på familjens ekonomiska välstånd. Exakt hur uttrycket sedan tog sig in i politiken är mer oklart, men man vet att ”pork” var etablerat i kongressdebatterna redan på 1870-talet. Idag förekommer liknande anspelningar på griskött, förutom i de nordiska länderna, framför allt i Östeuropa. Polacker talar om ”kielbasa wyborcza” (valkorv) och i Tjeckien kan man höra politiska förslag avfärdas som ren ”předvolební guláš“ (före valet-gulasch).

I ett federalt system med majoritetsval likt det amerikanska, där kopplingen mellan folkvalda och deras valkrets är stark, ökar incitamenten för tveksamma löften. I Sverige däremot har valfläsk historiskt spelat en marginell roll. Partierna lägger oftast debatten på ett högre ideologiskt plan och undviker rena ”plånboksfrågor”, menar statsvetaren Henrik Oscarsson vid Göteborgs Universitet. Dock är det möjligt att utvecklingen svängt i takt med att skiljelinjerna mellan de politiska alternativen grumlats. En grupp som utmärker sig i den svenska väljarkåren är pensionärerna. Dels är de ojämförligt välorganiserade, dels tycks de ovanligt mottagliga för valfläsk. Undersökningar visar att pensionärer röstar mer ”egoistiskt” än andra, något som förklaras med att de redan hunnit njuta de flesta av den generella välfärdens frukter; på ålderns höst tillåts privatekonomin därför väga tyngre.

Huruvida grisen i sig kommer att bli en valfråga är fortfarande ovisst. I höstas grasserade skandalrubrikerna i dagstidningarna, när grova fall av vanskötsel uppdagades hos svenska svinuppfödare. Sedan dess har debatten tystnat betänkligt. Jordbruksminister Eskil Erlandsson, själv gammal grisbonde, var visserligen ”upprörd och riktigt ledsen” över missförhållandena. Avslöjandet kom olägligt, då regeringen avvecklat Djurskyddsmyndigheten så sent som 2007. Myndigheten hade mottagit kritik bland annat i samband med att man försökt detaljreglera guldfiskars levnadsvillkor. Det lär vara politiskt svårt återuppväcka den. Oppositionen har i dess ställe lanserat idén om en DjurO, en speciell ombudsman, men inget parti tycks driva frågan med någon större gusto för tillfället. Till syvende og sidst är det naturligtvis upp till dig, kära läsare, att avkräva våra folkvalda tydliga besked om hur de ställer sig i olika grisrelaterade spörsmål. Och en Facebookgrupp till kan säkert heller inte skada.

Recept

Grillsäsongen är i sanning över oss. Griskött är billigt även om man handlar ekologiskt - i synnerhet om man väljer annat än filén! Dessutom är det lättlagat och förlåtande på grillen, då det myckna fettet förhindrar uttorkning. Att förkoka revbenen gör dem oanständigt möra.

1 kg tjocka revben av gris

6 klyftor vitlök

10 hela svartpepparkorn

2 lagerblad

0,5 dl mörk soja

0,5 dl flytande honung

1 färsk chili

1 limefrukt

Salt

• Koka upp fyra vitlöksklyftor, svartpepparn, lagerblad och salt (ungefär 2 tsk per liter vatten) i en stor gryta. Lägg ner revbenen. Låt puttra på svag värme i en och en halv timme.

• Finhacka chilin och resterande vitlök. Riv det yttersta skalet av limen, pressa ur saften och blanda alltsammans med soja och honung. Salta efter behag.

• Kleta in revbenen omsorgsfullt med blandningen innan de läggs på grillen. Tack vare förkokningen kan du nu koncentrera dig på att få en aptitlig yta. Det går även utmärkt att köra dem i ugnen, 25-30 minuter på 225 grader.

(publicerat i kommande Polmagasinet)

Att vara a priori undergrävd

På olika amerikanska löparforum blev man naturligtvis alldeles fuktig i byxan av Chris Solinskys 26:59.60 i sin debut på 10000 meter. Och visst, det är crazy fast. Det är dessutom, vilket av någon anledning inte verkar kunna påpekas tillräckligt ofta, första gången en vit man gör sub-27. I nykterhetens namn måste man dock inflika att Bekeles världsrekord är smått oändliga 43 sekunder snabbare. Tillsammans med klippet där Tommy Körberg sjunger "Anthem" i studion med Benny Andersson är det en av mina absoluta youtube-favvisar.

Var inte rädd att pochera vaktelägg

Gårdagens note to self kan sammanfattas som: mjukglass, butterkaka och vitt vin är inte att betrakta som en substantiell lunch. Och jag behöver ordentlig sömn och mitt eftermiddagskaffe. Nu blev det en synnerligen fascinerande och trivsam valborg, full av intryck, men framåt kväll var jag så inihelvete trött att det bara inte bar längre. Istället för rugbymatch på Ekebyfältet rullade jag hem och sov, sov, sov.

Annars var ju vädret helt fantastiskt; jag hörde att det regnade i södern, men på oss 8000 i Ekonomikumparken sken solen nästan jämt där vi satt i en enda hög, kändes det som, och både jag och Albin tyckte att vi såg lillasyster Åkerberg, plus att vi träffade en tjej som definitivt hade jobbat med Sara Martinsson på Friday's i Malmö. Hon råkade stänga av sin mobil och hade glömt pinkoden i Skåne. Handbollsjens kom också. Vanvettiga mängder krossat glas, mosade jordgubbar i asfalten, Evas mammas man gav mig det onda ögat. Idag ska jag se Thomas Östros förstamajtala.