En/ett nöt

Vad hände egentligen i Göteborg? Jo, såhär var det; här kommer mina undanflykter. Först blev starten exempellöst strulig. Jag glömde klockan, föräldrarna fastnade i kollektivtrafiken och hela mobilnätet bröt samman (men lyckligtvis sprang jag på familjen Andersson, som förbarmade sig över min väska), uppvärmningen uteblev, jag hamnade på något oförklarligt sätt i fel startgrupp.

Och helvete, vad varmt det var.

¤ Km 1-5: Den sedvanliga trängseln och frånvaron av flyt. Det positiva var att jag, pga klocklösheten, inte fattade hur långsamt det gick och på så vis undvek den värsta paniken.
¤ 5-7: Här nånstans fattade jag att det skulle bli jobbigt.
¤ 7-12: Gjorde high five med tre ungar. Började dricka oftare för att alls ta mig i mål.
¤ 12-17: Den där jävla bron. Jag brukar lägga mig i omkörningsfil och bara blåsa på, men i år var varje steg en kamp. Vid 14 km funderade jag en lång period på att bryta. Sen kom Avenyn och mina vader började krampa. Fler high fives.
¤ 18-21: Koncentrerade mig på att hålla i, inte sakta in, bara mala på. Måste sett ut som en idiot. Det kändes som att jag sprang dubbelvikt och släpade benen efter mig. En tjej utmed banan skrek "Anna!" när jag passerade och kastade en hel mugg vatten i ansiktet på mig.

1.39.01. Nu blir det att ta det lugnt ett par veckor. Längtar efter långa upptäcksfärder i de göingska skogarna: runt Finjasjön, längs Skåneleden mot Vittsjö, upp på Tormestorpsåsen, Hovdala med omgivningar. Ny målsättning blir Lidingöloppet i slutet av september.