Epitaph

Ett visst svårbestämt obehag, en lätt stelhet och svullnad i muskeln precis där baksida lår fäster i skinkan - men det kan såklart också vara ren hypokondri. Igår tog jag totalvila och låg inne och skrev på uppsatsen hela dagen. Man får alldeles för mycket tid att känna efter. Kvällen ägnades åt fotbad och pedikyr framför "Babel" på tvåan, och sen ringde mamma som nyss kommit hem från Turkiet, där hon köpt valnötter åt mig. Tre kokta ägg, 20 sidor Proust, sömn.

Och imorgon är det alltså 21097,5 m som ska springas i Göteborg. Problemen jag haft den sista månaden med muskelbristningar och skit gör att 1.30 inte riktigt känns lika aktuellt längre. Har jag en bra dag så visst, men jag kan inte gärna sätta upp några skamgränser eftersom formen är så osäker. Jag ska löpa offensivt, njuta av inramningen, träffa hela tjocka släkten och äta libanesiskt på kvällen. Och blir det jobbigt ska jag lyda två av Jack Daniels råd ur "Daniels' Running Formula": "Run the mile you're in" och "When struggling, speed up!"