Kicking and screaming

Kände mig tvungen att skriva något innan året tog slut. Här hemma är förberedelserna i full gång, jag har hjälpt pappa att bära stolar och bord och städat en del på mitt rum (eftersom folk ska sova där). Vi blir inte så många ikväll, men trevligt lär det bli. Och efter gränslöst ätande och drickande bär det alltså av ut till Stoby. Om inget oförutsett inträffar.

När jag städade hittade jag några bra grejer jag varit av med:

¤ Mina stickade grå vantar jag köpte i Indien
¤ Mitt ex av "The sound and the fury" av Faulkner
¤ Mitt FCE-diplom

Med mera. Borde kanske röja oftare. Sen har jag också hunnit med ett springa en lagom runda. Det blåste något förfärligt och benen kändes ganska stumma, men jag hade "What you know" med T.I. i lurarna och kilometrarna bara flög förbi. Årets sista vända.

Själen och taggtråden

Rubriken ovan är titeln på en bok jag fick av min moster i julklapp. Jag fick många böcker. Jag fick även en del cash, ett par presentkort, säsong 7 av Seinfeld, en Beatlesplatta och ett jättefint "Liftarens guide till Galaxen"-inspirerat kit av Kristina. Som för övrig alltjämt är hemma och bereder mig ständig lycka.

En bra jul alltså. I onsdags var jag i Malmö och gjorde rean med Viktor, men det var skralt bland klippen. Köpte dock en tröja och en kofta. Måste börja klura på vad min nyårsoutfit ska bestå av. Känns som att man kan fläska på ganska ordentligt, det är ju en sällsynt festlig happening. Schemat för kvällen börjar dessutom utkristallisera sig. Känns bra.

Körde årets sista pass på gymmet i förmiddags. Helt omöjligt jobbigt.

Eftersom jag lovade en årssammanfattning även i fjol, och den uteblev med dunder och brak, känner jag viss press inför årets dito. Vågar inte svära på det, men lång lär den bli. Väntar även med spänning på Jens krönika över 2006, som ju antas bli något i hästväg. Med betoning på häst. Ikväll ska jag i alla fall kolla Bond med Kristina. Tredje gången gillt.

Fixing a hole

Sent ska som bekant den berömde syndaren vakna.

"Familjens Jul" av DJ Jens

1. Love Actually - Christmas is all around us
Skivan rivstartar med denna ansiktslyfta gamla goding, som ju faktiskt är med i två Hugh Grant-filmer (i olika tappning såklart). Funkar utmärkt i min mening, även om den kanske känns lite väl förknippad med just Love Actually, som jag är ganska trött på. (7/10)

2. Nisse Hellberg - Grön december
Ah, Nisse. En småbitter uppgörelse med den skånska vintern, med lagom fyndig text och bra driv. Tveksamt dock om den passar på julafton... (8/10)

3. Anders Glenmark, Björn Skifs och Kockar som Rockar - Tomtens klagan
Så bra som det började var det givet att en liten dip skulle komma, men det här? Sjukt mycket Glenmark över soundet, obegripliga kvidanden av Skifs och ovanpå det dessa "Kockar som rockar"; gröten vänder i magen. Direkt plågsamt. (1/10)

4. Lasse Stefanz - Knalle jul
Tyvärr (?) kommer jag nog aldrig att förstå charmen med dansband, och detta är defintivt inget undantag. Måste de ha text till låtarna? Pinsamma nödrim och obehagliga reaktionära rader typ "min lilla fru/vi kommer snart/nu kör vi hem/jag vill ha mat". Går fetbot. (2/10)

5. Mysteriet på Greveholm
Inte för att jag kommer ihåg så mycket, men gärna för mig. (7/10)

6. Magnus Carlsson - Wrap myself in paper
Magnus försöker alltid göra sig lite smartare än han är med sina kluriga engelska ord och formuleringar (svårt att sätta fingret på vad, dock). Tar sig vatten över huvudet. Han låter dessutom alltid lite väl porrig för min smak. Men men. Låten funkar. (5/10)

7. Elvis Presley - Blue Christmas
Brutalklassiker som håller. Elvis är ju bäst när han sjunger om Gud och/eller julen. (7/10)

8. Jenny Silver (fd Öhlund) - Den julen
Originalet är ju en poppärla utan like. Översättningen är kanske inte dålig, men väl fruktansvärt onödig. Ungefär lika onödigt som att heta Silver i efternamn. Jennys version tillför inget och känns mest meningslös. (5/10)

9. The Refreshments - Rockin' around the Christmas tree
Sveriges mesta gubband alla kategorier gör en utomordentligt tråkig version av en låt jag aldrig gillat. Ingen höjdare. Träigt. (4/10)

10. Orup - Herregud
Kommer jag nånsin att få en skiva av dig utan Orup? Ju mer jag hör, desto sämre tycker jag om honom. Och vad är detta? En desperat flirt för att värva lite kristna fans? Nädu, den gubben går inte. (3/10)

11. Wilmer X - En röd elektrisk gitarr
Fin nostalgitripp och ett klart fall framåt efter att skivan tappat en hel del fart. Jag kan riktigt se en liten Nisse öppna sina klappar med förväntansfulla ögon... Och underbart bred malmöitiska. (8/10)

12. Peter Jöback - Jag kommer hem till jul
Jag klarar verkligen inte av hans röst, den ligger alltid i samma läge och förmedlar noll känsla. Låter som om han sjunger samma Disneylåt om och om igen. Den är annars en ganska fin låt. (4/10)

13. Loket och Harald Treutiger - Vart tog tomten vägen
Antar att det ska ses som nån sorts skämt, men även då blir det sällsynt värdelöst. Som tidigare nämnts hör man inte skillnad på sångarna, båda pratsjunger på grötig göteborgska om att "Moder Svea är i kris" och en massa andra underliga grejer. Hälsovådligt. (1/10)

14. Love Actually - All I want for Christmas
En bra version av en bra låt, 'nuff said. Positiv överraskning. (7/10)

15. Ulf Lundell - Snart kommer änglarna att landa
Den här gillar jag. Uffe levererar, som så ofta, och klämmer ur sig en lagom svulstig sak på typiskt Lundellmanér. Lagom julig och stämningsfull. (8/10)

16. Christina Aguilera - These are special times
Hade hyfsat höga förväntningar på den här låten. Tyvärr lyfter den aldrig. Christina har iofs aldrig varit någon personlig favorit, men det här är oinspirerat i överkant. (5/10)

Ett stort tack till Jens och en lika stor ursäkt för dröjsmålet. Nu ska jag dricka en white russian och inte kolla på "Crocodile Dundee".

God jul!

Det stora språnget

Mamma kokar knäck, julklapparna är inhandlade och ikväll kommer Kristina hem. Jaaaaa.

Julklapparna brukar ju inte vara någon sk dans på rosor, men i år har det varit värre än vanligt. Gårdagen tillbringades med Albin i Malmö, där vi hade för oss att vi skulle få det hela överstökat. Inte helt otippat slutade det med att vi gick en hel eftermiddag och kollade på kläder till oss själva. Resulterade i en underbart blå manchesterkavaj till det facila priset av 105:-. Second hand kan vara riktigt trevligt. På ditvägen stannade tåget en timme utanför Eslöv och när vi skulle hem missade vi det med tre minuter, så vi fick vänta ytterligare en timme. Var lite mör.

I alla fall: så många julklappar blev det inte. Så jag fick ta en vända på stan här i Hässlehåla också, och efter ett par timmars intensivt letande var hela listan avprickad. Sjukt vad svårt det är att handla till flickor egentligen. Träffade Jäse och Jens och Nord och Hedman, dessutom. I en klunga. Nu kokar alltså mamma knäck och det luktar jul i hela huset. Belle & Sebastian på stereon (tills jag samlat tillräckligt mod för att ta itu med Jens julskiva) och snart måste jag tydligen damma. Vart tar dammet vägen? Försvinner det in i trasan?

Cash rules everything around me

Dagens lundabesök bestod i en gästföreläsning om försoningsprocesser i Sydafrika och på Nordirland. Jättetråkigt. Inte så mycket på grund av ämnet som av föreläsaren, en liten, späd kvinna i löjligt stor tröja. Hon lät som 60, såg ut som 50 och var förmodligen ungefär 40 år gammal. I vilket fall: hon sög. Höjdpunken var när hon mer specifikt kom in på apartheidregimens system för rasåtskillnad, men i övrigt lyckades hon verkligen göra en potentiell kanonföreläsning till ett veritabelt sömnpiller. Hon viftade lite med sin 500-sidorsavhandling och lommade tillbaka upp till teologiska fackulteten. Där kan hon stanna.

Micke Persbrant på "Ett herrans liv" ikväll. Har du haklappen framme, Lina?

Imorgon ska det styrketränas (kör hårt fram till jul), lunchas med föräldrarna på stan, kollas glasögonbågar med mamma och fikas hos farmor. Förmodad kakfrossa, med andra ord. Alltid trevligt att hälsa på hos gamlingarna; de är så tacksamma och bjuder på mat och verkar uppriktigt intresserade av ens öden och äventyr. Sånt som jag i vanliga fall måste spy ur mig här på bloggen, eftersom ingen vettig människa annars orkar lyssna.

Slappna av

Måste säga att gårdagskvällen blev synnerligen lyckad, åtminstone sedan vinet och pepparkakorna kommit fram kring midnatt. Filmtittandet fick en ganska sekundär betydelse. Jens droppade av tidigt, sen Dilla, Julle och Simon i den ordningen. Daniel blev vi inte av med förrän cirkus 04.15, efter en lång stunds brottning med många tjuvknep. Han gillade det. I morse vaknade jag strax efter nio och gick ut med hunden. Städade upp lite, fixade frukost. Sen drog jag och Albin ner på stan, varifrån han på någon höger tog sig hem. Jag stack till gymmet. Trodde jag skulle svimma. Var tydligen lite småbakis i alla fall.

Under eftermiddagen har vi haft fint besök från Hästveda och jag har brottats med mina småkusiner. De är av ett mer behändigt format. Nu är jag trött. Om en timme ringer Kristina. Snart kommer hon hem.

Kommande vecka ser överkomlig ut: två föreläsningar, lite shopping i Malmö, hemkomsten av sagda Kristina, mina småkusiners födelsedagskalas, julafton. Kan man ju leva med.

Hadja

En kväll som bestod i: pepparkakor, vin, porr, hiphop och Göran Gillinger. Vad mer ar att önska? Snart ska jag och Albinovich...

Talk is cheap

Oooohhh. Nu lyssnar jag på skivan jag fick av Daniel för någon vecka sedan och kan bara konstatera att det är fina grejer. Och så heter den "You can't let the streets beat you". Och innehåller en låt med Slick Rick, 'nuff said.

Om en timme kommer Daniel, Simon och Jens hit. Vi kör upp till Videomix och annekterar lämplig film, varpå Dilla och Julle möter upp här hemma. Albin tittar inom senare. Låter väl som en bra deal? Jag har varit helt allena hela dagen och mest drivit runt på stan. Åt en macka på Nyfiket. Provade glasögonbågar på Synsam och fastnade för ett par Yves Saint Lauren, förmodligen av dammodell. Brukar vara så. Patetiskt reaktionära expediter skrattar åt mig: "hihihi, nämen, inte kan du väl ha DOM, det är ju DAMBÅGAR!!!". Galet. Hemma från stan kollade jag på Charlton-Liverpool, åt kesomackor och drack kaffe.

Imorgon blir det seriös hardcore på gymmet. Slut på det roliga.

Tungvikt

Jag blev innerligt irriterad idag när jag tränade och den där vedervärdiga låten om tjejen som önskar att hon var punkrockare och levde 1969 spelades på radion. Det gör det förresten varenda jävla gång jag är på gymmet. Fruktansvärt dålig låt. Hon sjunger nåt om att hon hellre hade levt förr, när "music really mattered" och "everyone drove a car". Undrar om hon någon gång reflexterat över att det kanske är artister som hon som gör att musiken inte "betyder" nåt längre. Att folk blir likgiltiga av att höra hennes smörja dagarna i ända. Och att det kanske är ett sundhetstecken att inte varenda kotte har egen bil (ur miljösynpunkt dvs).

Själv är jag av den bestämda uppfattningen att musik betyder minst lika mycket nu som då. Inte minst pga "Hustlin' (remix)" med Rick Ross. Fan, öppna ögonen.

Det ser ut att bli en lugn och sund helg. Kanske inte inte helt fel med tanke på att den följande inte lär bli lika, eh, sund. Julafton, juldagen, nyår; känns som att jag kommer vakna sliten 2007. Men man lever ju bara en gång. Och jag nästan bara tränat och pluggat den senaste månaden, så det ska bli skönt att slappna av lite. Då så.

Concha de catorra

Fan vad trött man blir ibland. Jag vet inte vad det beror på, men funktionen för att kommentera inlägg här på Blogger är helt uppfuckad och jag pallar inte hålla på och rodda med det nu, så jag svarar här. Till Lina:

Ah, tänkte väl att allt inte kunde stå rätt till ;) Men nej, fredag är huset bokat. Lördag gäller. Chiffe kunde inte heller, så det ser ut att bli grabbkväll då (om inte du tittar inom dvs). Men det är ju ändå Daniels tur.

Med facit i hand hade det onekligen varit kul att ha varit med i tisdags, med tanke på alla incidenter och strul och knytnävar och det ena med det andra. Men jag skulle som bekant upp 06.15 och hålla i en presentation, så det kändes inte riktigt aktuellt. Kul dock att se bilderna i Chiffes bilddagbok. Såg ut som en skön kväll (för alla utom Jens då).

Lite småsur över att jag missade dubbelavsnittet av OC igår. Kan dessutom bara hitta det ena för nerladdning. Triste.

Träffade Albin en snabb stund på stan idag och vi tog en kaffe på Madrix. Det har blivit två besök där för mig på kort tid nu, vilket är en ganska markant ökning eftersom jag bara varit där en (1) gång innan i mitt unga liv. Hon är ju moderat. Idag hade vi hela stället helt för oss själva och kunde därför diskutera brasilianska tyskar, jobb (lärare emellan) och julbestyr utan att någon tjuvlyssnade.

In the bosom of Abraham

För att förtydliga: "Little Christmas tree" med Michael Jackson är en helt fantastisk jullåt. Det rör sig alltså om Michael lite efter Jackson 5, men fortfarande på Motown. Tårdrypande är bara förnamnet när han pressar ur sig de sista raderna:

This is the season of love
but I'm as sad as I can be
why did you have to leave me?

Ingen julskiva är komplett utan.

Just nu lyssnar jag på "Sleepless nights" med Emmylou Harris, kollar i konvolutet och konstaterar att hon är riktigt snygg på vissa bilder, särskilt i röda cowboyboots. Lite indian över henne. Osexigast just nu:

1. Anna Sjödin (SSU-ordförande)
2. Ben Affleck (självutnämnd skådespelare)
3. Ivan Campo (fulast i Premier Leagues fulaste lag)
4. Massören (massör)
5. Valjakt (osmaklig hobby)

Känns som 2001 igen

Vid den här tiden ifjol lyssnade jag i princip bara på "Thirteen" med Big Star, om och om och om igen. Hemma vid datorn, på stranden i Indien, i ipoden när jag gick med Enzo. Inte helt sunt. Men den är fortfarande en favorit.

Seminariet idag gick inte så värst bra. Vår presentation av konflikten i Kashmir måste varit sanslöst plågsam att lyssna på. Utan att framhäva mig själv (det ligger ju som bekant inte riktigt i min natur) kan jag säga att jag och danskaraben var de enda som skötte sig någerlunda, men han har som sagt lite svårt att göra sig förstådd. Vilket är synd, eftersom han verkar riktigt skärpt och har grym koll. Den lille killen med kamouflagebyxorna slog verkligen alla rekord. Jag hade för mig att han bara stammade, men hans talfel var tydligen bra mycket värre än så. Det gick olidligt långsamt. Jag fick stålsätta mig för att inte fnissa. Tyvärr verkar han inte (i stil med danskaraben) ha något vidare intellekt för att kompensera kommnunikationsförbistringen, och han kommer dessutom ofelbart sent till allt. Ingen snubbe jag skulle dela sovsäck med.

Nog om Lund. Min julskiva är äntligen sammanställd, utbränd och illustrerad (G i bild). Känner mig klart nöjd. Som en lite teaser kan jag bjuda på mina fem favoritlåtar inför den stundande högtiden:

1. Jussi Björling - O helga natt
2. Darlene Love - Christmas (baby please come home)
3. Michael Jackson - Little Christmas tree
4. Adolf Fredriks ungdomskör - Gläns över sjö och strand
5. Run DMC - Christmas in Hollis

Mer olycka än du nånsin kan hantera

Känns som om jag börjar bli sjuk. Eller så är det bara fruktansvärt kallt. Imorgon ska jag till Lund och träffa medlemmarna i min grupp inför onsdagens seminarium. En kille, runt 25, som stammar och alltid kommer försent och brukar ha omotiverat stora kamouflagebyxor på sig. En flicka i min ålder, som aldrig missar ett tillfälle att berätta om året hon tillbringade i USA. En trettiosomething dansk arab, med den mest absurda dialekt jag nånsin hört; det är ett extremt sällsynt och inte särskilt lyckat äktenskap mellan en röd pölse och falafel, typ. Som till råga på allt försöker prata svenska. Och så en långhårig snubbe i min ålder som bor här i stan men som jag aldrig sett innan. Härligt!

Skönt att se att Lina är tillbaka i stan och att hon bloggar med sällan synad intensitet. Vi behöver fler bloggar! Kanske inte i ett globalt perspektiv, men det finns flera obloggande människor vars åsikter om saker och ting jag gärna skulle ta del av. Daniel, Kristina, Albin, min morfar och Kofi Annan, tex. Och så får Pernilla gärna skärpa sig och bli lite aktiv. Det händer säkert nåt kul där uppe som kan vara värt att dela med sig av.

Nu är mitt kaffe slut och jag måste gå ut i rusket med Enzo. Hundjävel. Jag är så trött och så vill jag att det ska vara jul och att Kristina ska vara hemma och så vill jag ha en ljusgrå kostym.

Hammarkullen

Hehe, jag kunde inte låta bli att tipsa Daniel och Albin om den här t-shirten...

East of nothing

Först hade jag tänkt skriva några rader om min brist på mognad och vuxet beteende. Om hur jag aldrig

¤ erbjuder mig att betala för bensinen,
¤ tar körkort,
¤ sitter kvar och pratar med de andra vuxna på fester utan springer iväg och brottas eller spelar pingis eller nåt,
¤ får dåligt samvete och känner att jag borde hjälpa till när någon arbetar i min närhet,
¤ ställer mig upp när gamla tanter får stå på tåget.

Det sistnämnda beror väl mest på att jag är elak och empatilös, men ändå. Varför kommer de här grejerna aldrig automatiskt för mig? Jag känner många andra i min ålder som är utsökt vuxna. Å andra sidan: är det inte ett av privilegierna vi har som växer upp i i-länder, att man kan vara ung och slippa ta ansvar innan man är åtminstone 30? Jag tycker nästan det.

Min nya soulsamling är verkligen stundtals sanslöst bra. Särskilt "My desires are getting the best of me" (titeln!) med George Jackson. Hela skivan har otrohetstema, så andra låtar heter "I'm his wife (you're just a friend)" och "Feel like breakin' up somebody's home". Klockrent.

Om några timmar kommer Kristina hit. Så jag har tömt papperskorgen och burit ut alla mina obehagliga kaffemuggar som jag samlar på mig. Onämnbara saker gror i dem.

Even cowgirls get the blues

Åter i hemmets trygga värme efter en eftermiddags umbäranden i Malmö. Produktivt och dyrt, och lite regnigt. Tog tåget vid 11.40. I vanlig ordning kommer här mina förvärv i en lång fin rad:

¤ Vit skjorta, Åhlens, 599:-
¤ Vinröd vintageslips, Weekday, 50:-
¤ Svarta manchesterbyxor, Weekday, 400:-
¤ Vinröd t-shirt, Weekday, 150:-
¤ Cd, "Cheatin' soul" (soulsamling), Folk&Rock, 199:-
¤ Lussekatt, Folk&Rock, 19:-
¤ Sonic (tidning), Pressbyrån, 59:-

Angående manchesterbyxorna: jag tyckte att det var dags, att jag hade nått den specifika gräns där det kan sägas vara ok att köpa svarta manchesterbyxor. Om ett år eller två kanske jag till och med är mogen för ett par bruna. Expediten var övertygande och fick mig dessutom att köpa ett par storlekar mindre än jag kanske annars hade gjort. "De töjer sig minst en storlek". Han vägde på sin höjd 48 kg. Soulsamlingen verkar helt magisk och lussekatten var verkligen helt hutlöst dyr, men god.

Resan hem förpestades totalt av en liten unge som skrek som om han vore ansatt av Lucifer. Kanske han var, iofs. Om en stund ska jag ringa till Kristina, som för övrigt kommer hem imorgon en vända. Yeeeee.

This year we're gonna do it right

Hell yeah, min julskiva tar sjumilakliv och till lucia kommer den att stå färdig i all sin strålande skinande härlighet. Belackarna kommer falla och kritikerna tystas av dess fulländning; ingen kan stå den emot! Funderar på att kontakta EMI och höra om de är intresserade av att anlita mig till nästa års "Absolute Christmas".

Annars har jag mest suttit framför datorn idag och skrivit på min tenta. Kollektiv säkerhet, traditionell självförsvarsrätt och definitionen av aggression, således. Känns som att det blir ett G+ den här gången också, men det gör ju faktiskt inte särskilt mycket. Jag kan leva med det. Imorgon blir det ännu mer intensivt skrivande och förhoppningsvis kan jag skicka in den på kvällen. I så fall blir det Malmö på onsdag.

Helgen var fin med fest hos Emma och Lovisa i lördags. Väldigt trevlig tillställning sedan man väl hittat mikrovågsugnen. Fick värma lussekatterna i ugnen först innan Emma visade mig. Chiffe och Simon delade med sig av sina älskogstips, Jens ramlade ihop i en Dirty Dancing-hög, Albin spelade "Stad i ljus" på Lovisas order och Knight läste tidningen. Av någon anledning drog Jens tidigt, men vi andra stannade till närmare halv fem och kollade på "Air Bud 2". Sen gick vi hela vägen hem. Igår var jag därför ganska medtagen på min kusins treårskalas. Fyra timmars sömn.

All I need is Beyonce and a Roc-A-Fella necklace

Weee, party party party ikväll ser det ut som. Simon kommer hit och sen är det järnet som gäller i Stoby. Stoby är ju bra. Egentligen hatar jag Stoby; degenerade bönder med ögonen lite för tätt ihop som man fick nog av på Läreda. Men nu är det ju Chiffes svärföräldrars casa som ska utgöra slagfält, och jag har en bra känsla om kvällen. Inga pretentioner, ingen överdriven pepp eller förväntningar som ofelbart gör att folk hamnar i framstupa sidoläge.

Tre skivor från varje årtionde i min hylla:

60-tal
¤ Bob Dylan - Blonde on blonde
¤ Otis Redding - Otis blue
¤ Van Morrison - Astral weeks

70-tal
¤ Bruce Springsteen - Born to run
¤ Gram Parsons - Grievous angel
¤ Elvis Costello - My aim is true

80-tal
¤ Michael Jackson - Thriller
¤ N.W.A. - Straight outta Compton
¤ Pet Shop Boys - Please

90-tal
¤ Wu-Tang Clan - Enter the Wu-Tang
¤ Belle & Sebastian - If you're feeling sinister
¤ Mobb Deep - The infamous

00-tal
¤ Aaliyah - Aaliyah
¤ The Strokes - Is this it
¤ The Radio Dept. - Lesser matters

På ren inspiration.

Konsensus

Ah, fredag. Drink i näven, god mat och sen "Borat" i Kristianstad med vännerna; inte mycket att klaga på där inte. Nyss var jag nere på stan och provade den där skjortan på MQ. Den visade sig vara högst genomskinlig. Köp uteblev. Träffade Lina och Jenny på Skivlagret och bestämde att Daniel måste ordna med filmkväll någon gång innan jul. Annars vet man aldrig vad som händer.

Kristina kommer hem igen den sjunde för ytterligare tandbestyr. Lyckan ler mot mig.

Det var hemskt vad aktiv jag har varit med bloggandet den sista tiden. I ärlighetens namn har jag väl inte så mycket att säga, men det är alltid skönt att skriva. Idag påbörjade jag omläsningen av Bruce Chatwins lilla mästerverk "I Patagonien". På tal om något helt annat, topp fem grejer jag skulle vilja kunna:

1. Tala franska
2. Dricka öl
3. Glidtackla
4. Spela piano
5. Umgås

Dagens låt är "Lights out" med Zerben R Hicks & The Dynamics. Och det inte bara pga det fantastiska bandnamnet. Mest för att det är en oantastlig soulpärla med precis så mycket hjärta och smärta man kan begära. Annars lyssnar jag mycket på Snoop nu.

White line fever

Idag har jag haft två musiklektioner (strikt teoretiska, lyckligtvis) med nior och båda klasserna blev väldigt förvånade när jag berättade att jag var nitton. Många kommentarer av typen "Du ser mer ut som 23" och "Va, får du verkligen vara lärare då?". Jag har aldrig reflekterat över det, men jag ser kanske ganska mogen ut? Fast sen har det, som Kristina var snabb med att påpeka, förmodligen en del att göra med min position som lärare; man förväntar sig att jag ska vara äldre och det färgar av sig. Whatever. Jag är nöjd.

Och så hade jag SO och engelska med 7a, klassen jag har typ varje gång. De älskar mig.

Hittade en till synes perfekt vit skjorta på MQ idag. De har tydligen börjat ta in BZR. Inte så värst billigt men heller inte hutlöst, och riktigt snygga grejer. Man måste ju vara prydlig till jul. Inköp att vänta på onsdag, för att fira att jag skickat in tentan som ligger i min väska och plågar mig just nu. Usch. Lär få jobba en del med den i helgen. Seminarium imorgon om varför USA inte gillar International Criminal Court.

Spandau

Efter dagens föreläsning (om internationella tribunaler etc) gick jag en god stund på Pressbyrån och försökte bestämma mig för vad jag skulle köpa att dricka på vägen hem. Lite väl god stund, visade det sig. Jag sprang uppför trapporna och ut på perrongen och bankade på dörrarna, men tåget rullade obevekligt ifrån mig.

Så jag satte mig på Espresso House med en italiensk chokladskorpa och väldigt svart kaffe och läste ut "Pesten" en gång för alla. Trovärdig, välskriven, lagom lång. Camus är bra grejer. Sen gick jag och tog ut pengar (som jag faktiskt har ganska gott om för tillfället) och ställde mig i god tid på perrongen för att invänta 13.42-tåget. Som jag kom med.

Det var fint att ha Kristina hemma ett par dagar men samtidigt väldigt jobbigt när hon skulle åka igen. Men det är ju så det är. Onekligen. Snart ringer hon.

Jag ska köpa en vit skjorta, har jag för mig.

Tagen på bar gärning

Idag har jag köpt en ny anteckningsbok av märket Moleskin. Den var liten och dyr. Van Gogh och Hemingway använde tydligen alltid såna. Bruce Chatwin, som verkar vara en oändligt sympatisk och intelligent människa, skrev allt i Moleskinböcker. Jag vet mycket väl hur löjligt det är, men sånt betyder något för mig. Historiens vingslag varje gång jag skriver ner något.

Om en timme kommer Kristina hit.

Jag var nyligen ute och sprang en runda för första gången på två veckor. Kändes oväntat lätt och behagligt. Det var ganska varmt ute, ungefär tolv grader. Konstigt när det snart är december och man inte ens behöver ha vantar på morgonen när man cyklar till stationen. Halsduk dock. Det känns som att lite kyla är nödvändigt för att den där definitiva julkänslan ska göra sig påmind, även om jag tycker mig känna den komma krypandes. Sakta men säkert. Vad vill ni ha i julklapp?

Rhône

Artikeln vi skulle läsa inför dagens seminarium ("Kosovo, the turn to ethics in international law" av någon finsk professor) visade sig, milt sagt, vara något att bita i. Innan första genomläsningen levde jag i den naiva föreställningen att jag trots allt var en ganska skärpt pojke. Inget geni, men ändå med hyfsad koll på läget. Seminariet krossade effektivt alla sådana fåfänga idéer. Trodde aldrig att en finne skulle kunna så många svåra ord på engelska. Jag kunde läsa en hel sida både en och två gånger utan att förstå ett jota. Nu gick vi igenom texten med Olof och det mesta föll på plats, men jag känner mig fortfarande lite medtagen.

Juridik alltså. Det är faktiskt väldigt intressant. Allt är inte lika komplicerat som ovan nämnda artikel.

Lyssnade lite på Lil' Wayne när jag var ute och gick för ett par timmar sedan. Hur ska man kunna värja sig mot rader som "bitches on my stick/but I ain't Harry Potter"? Oemotståndligt ju. Och sen när jag kom hem hade posten kommit med ett nytt nummer av Offside, och ikväll ska jag till Hästveda på kalkonmiddag, och på söndag är det Man U-Chelsea. Sinnessjukt hög potential på den här helgen. Ska även bränna en skiva till Kristina, som kommer på blixtvisit på tisdag (tandläkarbesök).

Dagens jullåt:
¤ Elvis Presley - Santa bring my baby back (to me)

Kathleen

Är för tillfället totalt insnöad på Townes Van Zandt i allmänhet och albumet "Our mother the mountain" i synnerhet; stråkar, texter om vackra kvinnor med hud av svavel och så musikhistoriens kusligaste tvärflöjt ovanpå alltihop. Ligger högt på min inköpslista. Ladda ner "St. John the Gambler" och njut.

Jag har jobbat ett par timmar idag. Hade 7a i engelska och SO. 7a är hela Tyringes pestklass nr 1, men idag var de alla relativt spaka och medgörliga, så det gick smärtfritt. På väg från matsalen stötte en tjej i femman på mig.

(Hon) - Var maten god?
(Jag) - Jadå, helt ok.
(Hon) - Du är snygg. (springer därifrån under vilt fnitter)

Seminarium imorgon, så jag ska ägna kvällen åt en artikel om Kosovokriget skriven av en finsk folkrättsjurist. Och så recenserar de den nya Bondfilmen på Filmkrönikan, så det ska jag se. Hemskt vad det regnar förresten.

Nairobi

För att spinna vidare en liten stund på aborttråden (frågan nämndes här på Immanuel för någon vecka sedan), läste jag nyss en artikel i Utrikespolitiska Föreningens tidning om amerikansk biståndspolitik. Bush har tydligen utfärdat en regel som säger att inget amerikanskt bistånd får gå till organistationer som på något sätt informerar om möjligheten till abort. Detta i u-länder där knappt 50000 kvinnor dör varje år till följd av olagliga aborter, och där en majoritet av alla humanitära organisationer är helt beroende av amerikanska pengar för att driva sin verksamhet. Exempelvis tvingas FN sluta med sitt projekt att skänka kondomer till Lesotho, där var tredje vuxen redan är hivsmittad.

Jag varken vet eller vill veta vad som rör sig huvudet på sådana människor. Jag blir bara så väldigt trött. Fem böcker alla borde läsa:

¤ Douglas Adams - Liftarens guide till galaxen
¤ Ernest Hemingway - Afrikas gröna berg
¤ John Steinbeck - Vredens druvor
¤ Hermann Hesse - Stäppvargen
¤ Bruce Chatwin - I Patagonien

Ah, vi tar fem till:

¤ Zadie Smith - Vita tänder
¤ Hjalmar Söderberg - Den allvarsamma leken
¤ Haruki Murakami - Norwegian wood
¤ Jack Kerouac - Dharmagänget
¤ Lewis Carroll - Alice i Underlandet

Nämen titta, jag fick med en kvinna också.

Elbe

Det känns tomt nu när Kristina har lämnat mig igen, så jag fyller min fritid med långa höstiga promenader. I förmiddags tog jag mig för en liten expedition västerut i syfte att gå in mina nya kängor. Tänker inte göra om misstaget att ta med mig ogångna kängor på framtida vandringar.

Jag har börjat tycka om Hässleholm. Det där var förresten något missvisande; jag tycker inte om Hässleholm specifikt, men jag börjar mer och mer uppskatta att det är "min" stad. Jag har bott här i hela mitt liv, jag hittar överallt (utom på Väster såklart), jag känner till alla små knep och lönndörrar och genvägar. Jag vet hur lång tid det tar att gå från ett stället till ett annat och jag känner igen alla de vanligaste fyllona på stationen. På de vägar jag använt ofta, som den ner till stan, kan jag varenda håla och bula i asfalten. Jag vet hur stan ser ut vid alla årstider och väder. Och jag har minnen precis överallt.

Det är något väldigt deprimerande med alltihop, såklart, men i mitt tycke också något ganska romantiskt. Nu har jag visserligen en underlig förmåga att romantisera nära nog vad som helst (gruvarbete, järnvägar, storstäder, hästar, sprit, you name it), men Hässleholm är ändå min håla och jag börjar gilla det mer och mer. Ifall någon missade börjar jag också bli olidligt pretentiös.

Bara ord

Frågor, frågor, frågor. Vissa mer brännande än andra.

1. Vart tog alla mina pengar vägen?
2. När kommer den sista Harry Potter-boken egentligen?
3. Varför blåser det så jävla kallt?
4. Varför måste folk prata så förbannat högt på tåget om morgnarna?
5. Tycker jag innerst inne om människor, eller är jag obotligt elitistisk och fåfäng?

Sitter som bäst och funderar på vad jag ska ta mig för till sommaren. Inför den som varit hade jag och Daniel och Albin vissa naiva planer på tågluff, planer som självklart rann ut i sanden (dels pga bristande handlingskraft, men mest pga penningbrist). Nu tänker jag att det kanske kan bli av 2007 istället. Pengar måste införskaffas, givetvis, men med viss framförhållning borde det inte vara omöjligt.

Hässleholm - Prag - Belgrad - Istanbul - Athen - Rom - Barcelona - Paris - Normandie - Amsterdam - Hässleholm. Eller nåt i den stilen. Kraven är Istanbul, Barcelona och Paris, resten får anses öppet för diskussion. Dyrt lär det bli. Och tidskrävande.

Naima

Jesus vad jag är förkyld. Men till Lund måste jag, eftersom det är seminarium med obligatorisk närvaro. Vilket innebär mastig kompletteringsuppgift om man inte är där. Så om en kvart pallrar jag mig ner till stationen, och sen väntar diskussioner om FN:s framtid ur Rwandas perspektiv. Måste säga att jag gillar den nuvarande delkursen (med fokus på FN och folkrätt); den känns betydligt mer verklighetsförankrad och mindre abstrakt än de tidigare (som mest handlat om teorier, teorier och åter teorier). Nog om min utbildning.

Verkar som att det blir cineastiska utsvävningar hos Chiffururur ikväll, vilket i sanning var ett tag sen. Precis som Lina nämnde i sin blogg träffade jag dem båda uppe på Videomix igår. Tänker inte förneka den homoerotiska laddningen. Hoppas på mer av den varan ikväll, även om Kristina kanske inte riktigt samtycker. Den som lever får se!

Hoppas Gunilla är hemma.

Tar just nu en stroll down Memory Lane och lyssnar på Daniels monumentala (känns som att jag missbrukar det uttrycket) hiphopsamling från back in the days. Helt jävla felfri. Samtidigt jobbar jag hårt på årets julskiva. Eftersom jag var bortrest i fjol känner jag ett behov av en riktig hardcore-jul den här gången. Jens ska få det första exet av julskivan, men om den blir en succé är jag inte främmande för massdistribution. Alla intresserade får höra av sig.

Savoy

Idag ska jag till Lund lite senare än vanligt, och Kristina ska möta mig därnere och vi ska gå och fika. Känner mig piggare men fortsatt förkyld. Det är skönt att ha henne hemma igen (även om det bara rör sig om fyra dagar) för första gången sedan hon flyttade. Jag vill liksom göra vanliga grejer här hemma men med henne; det är lite knepigt att förklara, men när man åker upp till Göteborg och hälsar på blir det ofta lite underligt. Inte för att det inte är trevligt, för det är det såklart alltid, men för att man har en hel månads umgänge som helst ska koncentreras till ett par dygn. Säger sig självt att det inte är optimalt. Men man får ju bita i det berömda sura äpplet och skylla sig själv.

Matchen mot Elfenbenskusten igår kunde vi kanske både ha och mista. Några saker att ta fasta på:

¤ Glenn Hysén fortsätter att vara en av Sveriges minst kompetenta och kunniga expertkommentatorer. Ibland kul, men ganska ofta extremt störig. Som hans absurda vurm för Petter Hansson.
¤ Att starta med Landslags-Lasse på topp är en ganska tydlig indikation på att man inte är särskilt intresserad av att göra mål.
¤ Micke Nilsson och Kennedy tyckte jag skötte sig helt ok.
¤ Det är roligt med korta spelare (Baky Koné).

Nu ska jag duscha, lyssna på Tom Waits och raka mig. Inte nödvändigtvis i den ordningen.

Lätt att hålla sig för skratt

Kom hem igår från U21-landskampen på Österås och kunde inte sluta frysa. Efter ett varmt mål mat och en timme insvept i en tjock filt framför "Ugly Betty" huttrade jag fortfarande, så jag och min kloka mor kom överens om att jag hade feber och jag gick och lade mig (efter att ha ringt till Göteborg och fått lite medömkan). Vaknade klockan nio i morse, fullständigt genomsvett men till synes utan feber. Dock ordentligt förkyld.

Det var kändistätt på Österås igår: Martin Dahlin, Sören Åkeby, Håkan Mild, Marcus Podes morföräldrar osv. Simon var vakt och hade en jacka med för korta ärmar. Köpte dyr korv. En vänlig man på parkeringen utanför gav mig en sittplatsbiljett värd 120 spänn för att han "hade en över", så jag kände att jag kunde kosta på mig en korv. Viktor fick en också.

Jävligt olägligt att gå och bli kass nu när Kristina kommer hem ikväll.

Något om att paddla

Dagen ägnas åt styrketräning, blodkorvsätande, hundgående och avnjutning av småintressanta "UN and changing world politics" inför morgondagens föreläsning. Hemskt vad det regnar. Just nu har jag fikapaus från mina intensiva studier; dricker kaffe och äter ostkaka. Helt ok dag.

Imorgon är det ju som bekant U21-landskamp nere på Österås, och den hade jag gärna sett, särskilt nu eftersom Kaboul från Auxerre ska vara med (ja, jag spelare en del Football Manager). Intressant att se hur han klarar av Ola Toivonen... Simon ska tydligen vara vakt och jag hyser vissa förhoppningar om rabatterat inträde, men vi får se. Det är ju träning med Röke också.

Dagen till ära presenterar jag min fem i topp-lista över de bästa fredsfördragen.

1. Westfaliska freden, 1648
Inte bara innebar den slutet för ett riktigt, riktigt långt krig, freden lade även grunden för det system av suveräna stater som alltjämt är de viktigaste aktörerna på dagens internationella politiska arena. Sånt ska premieras.

2. Nöteborgstraktatet, 1323
En oförtjänt doldis i sammanhanget. Freden i Nöteborg slöts mellan Sverige och Novgorod, det rike som förgick Ryssland. Här fastslogs Sveriges första östgräns. Den kom sedan att gälla ända fram till freden i Teusina 1595.

3. Versaillesfreden, 1919
Egentligen en tämligen värdelös fred, med tanke på att dess överdrivna krav på Tyskland indirekt orsakade andra världskriget. Inte så bra ju. Dessutom gav den upphov till en massa jobbigheter i Asien när Tyskland tvingades lämna ifrån sig sina kolonier. Men det är ett centralt och viktigt fördrag, nonetheless.

4. Freden i Roskilde, 1658
Min lokalpatriotiska ådra medför givetvis att fördraget där Skåne blev svenskt måste ha en plats på listan. Annars hade vi nämligen bott i Danmark, som är som Sverige fast smutsigare och mer trångsynt. Dessutom har de inga berg.

5. Freden i Nicias, 421 f Kr
Gammal men naggande god. Freden i Nicias innebar en kortvarig vapenvila mellan Sparta och Aten, de två stormakterna som under flera årtionden utkämpade det peloponnesiska kriget (ett personligt favoritkrig).

Jag låg och tänkte på den här listan igår när jag inte kunde somna, och därför var jag liksom tvungen att skriva ner den nu. Ni kan aldrig förstå hur skönt det känns.

La verdad

Idag är en liten jubileumsdag här på Immanuel, eftersom jag skriver mitt 150:e inlägg. Hipp hipp hurra! Jag vill passa på att tacka alla trogna (och otrogna) läsare för stöd och uppmuntran. Det är otroligt skönt att ha en ventil här och liksom kunna skriva av sig lite emellanåt.

Gårdagskvällen löste sig trots allt: jag och Daniel gick ner på stan och hyrde "Capote". Sen fick jag en skiva av honom, och så åt vi pepparkakor och drack mjölk. Väldigt bra film. Philip Seymour Hoffman var kunglig. Jag blev fasligt trött vid hav tolv och körde ut Daniel och gick och la mig. Så det har blivit en del sömn inatt.

Pga att jag har haft samma konto på cdon.se sedan maj 2002, kan jag kolla all orderhistorik och se alla skivor jag köpt där de senaste fyra åren. Intressant och skrämmande läsning; första skivan jag köpte var "Give 'em enough rope" med The Clash, och sedan dess har jag snittat 150 kr i månaden där. Sjukt egentligen. Har snart plöjt in 7500 i det sketna företaget. Och vad får man för det? Försenade leveranser, trasiga förpackningar.

Min senaste beställning:
¤ New Order - Technique
¤ John Coltrane - Giant steps

Down low

Lyssnar nu på "Dedication 2", mixtape från DJ Drama och Lil' Wayne, och skickar ett telepatiskt tack till Daniel för det fina tipset. Kände att det har blivit lite väl mycket välkammad countryrock på sista tiden. Fint då att bara kunna dra iväg ett sms ett par hundra meter och per omgående få finfina tips levererade. Daniel John Nilsson, svartast på Ekedal? Rather not speculate.

Annars är det följande som gäller idag och imorgon:

¤ Boyz II Men ft. Mariah Carey - One sweet day
¤ The Game - Valley of death
¤ Rick Ross ft. Dr Dre - Blow (han är jättetjock!)
¤ Boyz II Men - I'll make love to you (mycket 90-tal nu)
¤ Cassie - Me & U (oralsex)

Gudarna vete vad jag ska pyssla med till helgen. Det spekuleras i biobesök, men "Borat" går tydligen varken här eller i Kristianstad. Vad är det här egentligen för efterbliven landsände? En möjlighet är iofs "Fearless" på lördag här i stan. Hade kanske inte suttit helt fel: Jet Li, mycket sparka och slåss och så några kinesiska moralkakor på det. Mmm. Fredag kväll återstår dock.

Måste (som Jens) pusha lite för Kanal 5:s kulturgärning: två Seinfeldavsnitt varje vardagskväll! Igår gick "The Cheever Letters" OCH "The Opera", helt oanständigt kul. Missa inte kvällens omgång.

Out of your arms I'm out of my mind

Nu har jag fått veckans dos av OC (ganska deppigt avsnitt men bra ändå) och druckit ett glas rött med mor min. Tidigare idag var jag i Lund och efter det gymmade jag. Sen har jag varit hemma och pluggat och spelat FM2007.

Hörde att Rumsfeld har avgått, och det var väl i ärlighetens namn inte en dag för snart. I en regering full av trångsynta, krigsivrande gubbar var han nog en av de värsta (har jag fått intryck av). På tal om USA blir Hillary Clinton säkert nästa president. Nu är hon visserligen demokrat, men tydligen ändå ganska långt åt höger. Härligt om det blir som Bush vs Gore där båda kandidaterna var lika älskvärda abortmotståndare. Åh, det är så tacksamt att hata amerikansk politik. Vill till New York.

Lånade tre countryplattor på biblioteket i Lund idag. Återkommer med utlåtande.

Annars har "The ghost of Tom Joad" med Bruce fått en liten revival hos mig, och då särskilt underbara "Highway 29" (som jag råkar veta att Lennart Persson gillar):

My hand slipped up her skirt
everything slipped my mind
in that little roadhouse
on highway 29

Kullerbyttor

Bära eller brista.

1. Cher - I found someone
Inte så illa som det ser ut, men fortfarande obehagliga Tina Turner-vibbar och en ganska enfaldig text. 4/10

2. Wilmer X - Het men inte längre
Grym urladdning. Ärlig, rak på sak och med en klockren Nisse; skivans bästa låt! 10/10

3. Thåström - Varför är du så tyst?
Har lite svårt att förstå tjusningen med den här. "Du springer över tundran och skriker högt"? Wtf?! Känns lite för mycket ledsna_phlikkan F14 med skärsår på underarmarna. 4/10

4. Roxy Music - Jealous guy
Nja. Bryan funkar, men låten är faktiskt ganska slätstruken, på gränsen till tråkig. Tyvärr. 5/10

5. Magnus Carlsson - I mina händer
Nu börjar det bli direkt obehagligt. Vissa saker vill man aldrig höra Magnus Carlsson sjunga, och hela texten går ju ut på att han och hans käresta stannar inne, drar ner rullgardinen och gör det "om och om och om igen". Visst är jag liberal, men man får ju ha gränser. 4/10

6. Lasse Stefanz - Det regnar och regnar
Den inledande kören är visserligen föredömligt svulstig, men sen rasar allt samman i samma gamla vanliga dansbandssörja. Just det: det är alltså en dansbandslåt. Inget annat. Får ett extra poäng för att den stundtals är ganska kul. 3/10

7. Ulf Lundell - Gå ut och var glad
Uffe levererar. Just som hela skivan hotade att gå under i smaklöshet kommer han och räddar föreställningen. Kanske inte hans bästa, men den har ju ett positivt och fint och beundransvärt budskap. 7/10

8. Pelle Ossler - Vite man
Ja, du. Jag vet inte. Som sagt, det är en ganska abstrakt text, men jag tycker ändå att känslan förmedlas. Förstår om Nisse inte drog jämt med honom, för det låter mest som en melodisk PJ Harvey korsad med jag vet inte vad. Jag vet inte. Hyfsat i alla fall. 6/10

9. Escobar - Love strikes
Mig lurar du inte. Detta är nämligen inte bra, bara överdådigt intetsägande och meningslöst. Den felande länken mellan Jon Bon Jovi och Keane. 3/10

10. George Michael - I knew you were waiting for me
Ok. Du kunde varit lite schysst och skrivit ut att det var en duett. Med Tina jävla Turner. Men inte ens när hon håller tyst funkar det, och då gillar jag ändå George. Det här är dock lite för lite Wham. 3/10

11. Anders Glenmark - Här är jag
Vill du ta livet av mig? I benhård konkurrens med "Svart kaffe" är detta det absolut värsta du någonsin bränt till mig. Direkt hälsovådligt. Fruktansvärt pinsam text, men det är ändå den fullständigt bisarra produktionen som slutgiltigt sänker låten. Förstår inte vad jag har gjort för att förtjäna det här lidandet. 0/10

12. Björn Afzelius - Bella Donna
En av skivans absoluta höjdpunkter, helt klart. Brukar lyssna på den när jag är ute och springer. Men hade den inte varit ännu bättre med akustisk sättning? Som det är nu känns den tyvärr lite daterad, men kvaliteten lyser ändå igenom. 8/10

13. Orup - Vid min faders grav
"Jag kommer hem ibland/jag har varit borta". Kan väl sägas sammanfatta Orups låtskrivartalang ganska bra. Och han sjunger inte bra heller. Nu plockar den vissa billiga nostalgipoäng, men annars är det inte mycket att hurra för. 4/10

14. Wilmer X - Tur och talang
Ännu en finfin Wilmerlåt. Och om Orup verkligen suger som popsnickrare märker man här vilken skicklig hantverkare Nisse faktiskt är. Gillar honom mer och mer. 9/10

15. Lena PH - Jag sover hellre ensam
Har du låtit köttkompassen styra nu igen? Skämt åsido, skämt åsido. Helt ok för att vara Lena. Hon är ju bra på att låta småkåt om inte annat. Känns som att sammarbetet med Orup gör mer skada än nytta. 5/10

16. Roxette - Dangerous
Nostalgichock deluxe. Men fan vad man stör sig på Gessle, kunde han inte bara lämnat sången åt Marie? Helt obegripligt att de har kunnat sälja så sjukt mycket skivor utomlands, dock. 4/10

17. Jerry Williams - When the summer is gone
Jerry måste vara en av Sveriges underligaste artister. Vet inte riktigt varför, jag tycker bara att han är jättekonstig. Och jättegubbig. Och jättetrist. 3/10

Sådär. Jag vill tacka Jens för en intressant lyssningupplevelse. Dina skivor är stundtals riktigt bra och alltid väldigt roliga. Hoppas på ett nytt utbyte om ett tag, kanske en julskiva?

Krossat glas

Första dagen med Olof, doktor i juridik och tillika yrkesofficier, avklarad. Det visade sig att han verkligen hatar amerikanska folkrättsjurister: de har "sålt sig till makten" och är "som prostituerade, med den skillnaden att prostituerade fortfarande har sin heder i behåll". Hårda ord. Bra föreläsning. Sen köpte jag två dyra böcker och lånade två ganska bra skivor på biblioteket. Sen åkte jag hem.

Jag har sett såna här "fakta" om Håkan Mild innan, men det verkar som att Chuck Norris var originalet. Mina favoriter just nu:

"Chuck Norris' tears cure cancer. Too bad he never cries."

"Chuck Norris is 1/8 Cherokee. This has nothing to do with ancestry, the man ate a fucking indian."

"There is no theory of evolution. Just a list of creatures Chuck Norris has allowed to live."

"Chuck Norris' wristwatch has no numbers on it. It just says, "Time to kick ass".

Fruktansvärt kul om du frågar mig. Men nog om det. Imorgon ska jag ha en sjua i SO och svenska. Innerligt tacksam för att jag slipper ha värstingarna i sve/eng igen, det var banne mig ingen dans på rosor. Sen blir det inneträning med Röke på Linnéskolan, vilket är värt besväret bara för att få sätta sin fot i den gympasalen igen... The good ol' days, liksom.

Förmodligen kommenterar jag Jens skiva lite senare ikväll. Watch out.

Is to be sad, is to be high

Egentligen var det ju givet att gårdagskvällen skulle urarta som den gjorde; höga förhoppningar och upphetsad stämning kombinerat med ansenliga mängde alkohol tenderar ha den effekten. Sen kan man onekligen diskutera nöjesvärdet i att tillbringa halva kvällen med fingrarna i en annan människas hals. Själv hade jag i alla fall stundtals väldigt roligt, men var också glad över att hela spektaklet utspelade sig i någon annans hus än mitt. Om man säger så.

Förmiddagen tillbringades med Albin framför datorn, kollandes på alla mina samlade videoklipp från Linnétiden. Sitter på en hel del guldkorn. "Det är kolja", "Vad är du för en människa egentligen?!", "Hadja!" osv osv. Listan är lång. Och en massa fina bilder. Sen såg jag Elfsborg ta SM-guld (vem som helst utom AIK) och Chelsea förlora mot Tottenham. Den såg jag hos Simon. Han var slightly bakis.

Jag är fruktansvärt förkyld.

Imorgon är första dagen på resten av nästa delkurs, som ska handla om FN och folkrätt och sånt. Lite rädd för att det ska bli för mycket juridik. Och så måste jag beställa kurslitteratur för nästan tusen kronor, roligare kan man ju ha.

Jens: kommentarerna kommer snart.

Rättfärdigandets diskurser

Nu har jag suttit på mitt kalla rum (fönstret går inte att stänga) och skrivit på min embarmliga tenta hela jävla kvällen och ÄNTLIGEN är den klar. Första uppgiften gick bra, andra gick inte alls. Led total intellektuell blockad och resultatet blev två och en halv sida innehållslöst svammel. Sånt gick iofs alltid hem på Linné, men jag har en känsla av att Annica och Karin inte är lika förlåtande. Annica är ju dessutom en man.

Men ivägskickad är tentahelvetet nevertheless.

Hektisk dag idag. Tandregleringen klockan nio, gym direkt efter, ner på stan och träffa mamma, ta en pasta med henne och sen tåg till Malmö. Jag har en jacka! Och en kofta, och en tröja, och en t-shirt. Nu har jag gjort av med knappt 3000 på två dagar, men det var ju å andra sidan på livets nödtorft: sprit och kläder. Tillsammans med skivor bildar det en fin treeninghet.

¤ 1 liter vanlig Absolut
¤ 1 liter Kahlua
¤ 3 flaskor beprövat rött vin
¤ 2 flaskor sunkig Baileyskopia (McGrath's hette den visst)
¤ Vin till Daniel

Det köpte jag alltså igår, på en synnerligen trivsam utfärd. Albin körde visserligen ganska långsamt och det var väldigt kallt i Helsingör. Men väl hemma i Sverige fanns inte en tulltjänsteman så långt ögat nådde. Vi firade med god kebab på kvalitetsstället Kebab King. När jag kom hem sprang jag en riktig mastondontrunda (det var mörkt i Galgbacken) och värmde ris med kycklinggryta.

Fest imorgon. Hell yeah.

Read 'em and weep

Jag har laddat ner en massa gamla avsnitt av ZTV-programmet "Rallarsving" och kollar på ett varje kväll innan jag somnar. Blir väldigt inspirerad och sugen på att brottas.

I morse snöade det som bekant och hela dagen har varit helt obeskrivligt kall. Dessutom har farfar fortsatt med rivandet av vårt kök, och dörren ut till vår altan har stått öppen, så frostiga små pustar har dragit genom huset och runt mina fötter när jag suttit och skrivit på min tenta. Är klar med halva nu. Så lätt.

Morgondagen har vi stora förväntningar på (som så ofta!): inköpsresa till Helsingör med Åkerberg, Simon och Albin. Behovsprövat om inte annat. Återkommer med rapport om turens resultat. Förmodligen införskaffas vodka, billig kaffelikör och någon sorts hyfsat lättdrucket rödvin. Egentligen skulle jag aldrig vilja dricka annat än vin, men jag inbillar mig att det får mig att sluddra en smula och så får jag obehagligare baksmällor av det. Det är ju å andra sidan en del av charmen.

Om två veckor kommer Kristina på besök.

Pappa påstår att det är fem minus ute. Kan omöjligt stämma. Måste köpa jacka. Nyss lyssnade jag på "Is this it?" med The Strokes, en veritabel nostalgichock och en av årtusendets hittills bästa plattor. Blev glad.

Himlen kan vänta

Hemtentamen nu. Igår satt jag inne hela eftermiddagen och kvällen och sträckläste "Nya och gamla krig" (ganska heltäckande) av Mary Kaldor. Absurt omständig och pretentiös bok, så den borde ju egentligen tilltala mig, men det kan faktiskt bli för mycket av det goda.

Fan, helvetes jävla kuk.

Nu ringde Carina från Tandregleringen och berättade att Görel absolut ville rätta till ett "korsbett" som jag hade lång in i munnen. Så det blir att gå med skrot i käften minst året ut. Blir så trött; varför säger de att allt är klappat och klart när det uppenbarligen inte är det? Och varför, varför envisas de med att spela Lugna Favoriter på radion vareviga gång man är där?

Ikväll är det i alla fall Barca-Chelsea. Ska bli skönt.

Vet inte riktigt varför jag vände utanför Björket i lördags, men med facit i hand är jag inte missnöjd med det. Lyckades sova åtta timmar, tjänade en hundring och fick det stora nöjet att dra ut Lina i hennes trappuppgång för att störa mig. Förlåt. Sjukt vad det regnade. Söndagen blev duktigt passiv.

Nu ska jag baka bröd med mamma, och i eftermiddag kommer min favoritmoster hit och fikar. Annars ska jag springa och skriva.

Fascism, det är för bönder. Jag är nazist.

Hepp!

Om cirkus en timma tänker jag bege mig ett kvarter bort med en vinare i näven och avnjuta Milanoderbyt hos Simon. Vet inte riktigt vilka fler som hade tänkt infinna sig, men trevligt lär det bli. Och sen får kvällen gärna urarta i valfri riktning.

Vin och mustiga köttgrytor är uuunderbart.

Nu skrattar mamma hysteriskt och snart är det dessert. "The day I found myself" med The Honey Cone måste vara en av världens bästa låtar; så perfekt komponerad i varje avseende och underbart avvägd på alla sätt. Ungefär som mina krossbollar i Röke.

Vargar

Jävla bilddagboken.se, här sitter man på ett dussin veritabla guldkorn från Nisse Hellberg-spelningen och kan inte lägga upp ett enda. Lyssnar på "Caravan" med Van Morrison och försöker komma på bra palestinska argument inför morgondagens seminarium. Min fula (kan inte hymla med det, han är faktiskt spektakulärt ful) gruppkamrat avkrävde mig mitt mobilnummer igår och hela dagen har jag gått och bävat för att han ska ringa. Vill inte prata med människan. Hatar grupparbeten.

Igår kväll var jag, Albin, Jens och Lina på Utbildningsmässan och lullade runt. Träffade Mäster Torgny, Dillenz och Sven-Gunnar och en massa andra sköna människor. Pratade längre med Sören och Ingmar. Lina fick sin Stefan till slut. När vi var på mässan i nian bjöds det på mat och dryck överallt, hade jag bestämt för mig, men årets upplaga var riktigt snål. Gick runt och var hungrig. Alla värdelösa UF-ungar satt och försökte sälja kakor (som rimligtvis borde varit gratis).

Nu: R Kelly - Gotham City. 90-tal!

Var ute och sprang en oändligt lång runda i förmiddags och kände nästan ingenting i knäna. Enligt röntgenplåtarna är det inget fel på mig, så det blir att träna på och skita i smärtgränsen, som Wassberg hade sagt. Blir nog en rejäl vända imorgon kväll också; löpning tröttar ut en på ett sånt underbart slutgiltigt sätt som promenader eller cykling inte klarar av.

Nu: Elvis Presley - You'll never walk alone. Elvis goes Liverpool!

Fick nu sms från Simon (Drogba) med förslag om Inter-Milan och senare Elvira på lördags. Låter som en ganska lockande lösning faktiskt. Länge sedan man var på Björket (har väl sina anledningar, iofs) och ännu längre sedan man träffade många gamla linnéare. Undviker faktiskt i största möjliga utsträckning (och se hur det går) att dricka mig full om helgerna, mest eftersom jag blir så sentimental och skickar en massa dramatiska sms till Kristina. Jaja, får se hur det går.

Ända in i kaklet

Nu om gårdagens osannolika eskapader med Jens i Malmö. Vi tog tåget 18.20 och var såldes där ungefär en timme senare. Tog en buss till Konserthuset, varifrån vi trodde oss kunna hitta KB, men det gick inte så värst bra. Regnade gjorde det också (jacka, varför har jag ingen jacka?). Till slut såg vi målet i fjärran, och vi gick in på en servering ("ett mångkulturellt ställe", som Jens uttryckte det i sin begynnande fylla) där jag tog mig en falafel. Gott.

Jens drack upp, urinerade på restaurang Djinghis Khan och så gick vi in. Vi var där i god tid och stället var ganska folktomt. Jens började bekanta sig med omgivningarna. Jag gick fem meter bakom med en cider i handen och såg till så att han inte skrek för högt när Dr Rock spelade en låt han uppskattade. Vi gick bort och pratade med honom i DJ-båset och Jens fixade autografer. Den närmsta timmen minglade vi mest runt och Jens dansade och frågade allt och alla var i hela friden Jalle var.

När förbandet gick på kom en drös Wilmer X-medlemmar, däribland nämnda Jalle, in genom entrén och Jens lycka visste inga gränser när han lyckades få samtligas autografer. Jag trodde att han skulle svimma efteråt på toa, han stödde sig mot mig och såg helt svag ut. Förbandet var ganska meningslöst. Jens gjorde ett försök till att tacka Jalle för autografen, men han verkade mest full och tjurig. Sen var det en paus, och sen kom Nisse.

Själva spelningen var riktigt bra, det svängde föredömligt och bandet var tight. Jens drog med mig så att vi var de enda som stod ända framme vid scenen, och där stannade vi. Efter det ordinarie setet ropades de in två gånger. Efteråt ställde sig Jens och försökte tjata in sig backstage, men utan lycka. Vi började vandra mot utgången, just som vi skulle lämna KB mötte vi Nisses fru Susanne, som grabbade tag i Jens och tog med honom backstage! Jag kunde knappt tro det var sant. Hon hade tydligen uppmärksammat hans minst sagt hängivna attityd under spelningen och blivit lite kär.

Jag satt i baren på ett tomt KB och drack vatten en stund innan vakten sa åt mig att jag kunde gå upp om jag ville. Så det gjorde jag, och det första jag ser är en salig Jens (med en öl i handen) som står och pratar med Nisse. Dessutom var Andreas Yngvesson, den gamle MFF-aren, där av någon konstig anledning. Han och Nisse verkade vara ganska intima. Jag lutade mig mot väggen och betraktade skådespelet tills Jens var nöjd, och så tackade vi för oss och begav oss ut i natten. Jag fick med mig en havrekaka.

Det rätta virket

Ska nu försöka sammanfatta de senaste dagarnas intensiva upplevelser med några kärnfulla rader.

Först måndag, när Simon hämtade mig 10.20 med Berra och Kalle i baksätet. Det regnade nästan hela vägen up till Stockholm, och vi körde lite vilse pga Eniros värdelösa vägbeskrivning, men det innebar ju at vi fick se det vackra Sollentuna också. Och att Berra fick chansen att moona en stackars medelålders kvinna på väg in till stan.

Vi var ute i god tid och uppsökte en servering innan det var dags för insläpp. Något orutinerat var vi först av alla inne på Söderstadion och fick därför stå i en timme i regnet (måste köpa jacka), men efterhand fylldes läktarna och stämningen började infinna sig. Precis innan matchstart ställde sig alla upp och sjöng "Just idag är jag stark", det var fint.

Elfsborg var otroligt blekt och Hammarby tog över mer och mer. Klacken sjöng, skrek och visslade. Så fort Anders Svensson (riktigt dålig) fick bollen var det en gubbe bakom mig som vrålade "Kapa bena på honom!". Andra guldkorn från Bajenklacken var "Spela fotboll bonnjävlar", "Vi hatar Elfsborg" och, varje gång Johan Wiland skulle ta en utspark: "Sopa! Idiot! Horjävel! Lee Baxter!". Och Tidaholm såklart. Och när Pablo stänkte in segermålet bara exploderade allt när 10000 (minus ungefär sju Elfsborgsfans) blöta åskådare vrålade ut sin glädje.

Nåt spån hade förlustat sig med att krossa en ruta på bilen medan vi var på matchen, men det var bara ett litet hål och inget blev stulet. Körde inom Statoil och fixade med silvertejp och kartong. Sen var det dags för resans andra McDonaldsstopp, och sen påbörjades den långa färden hem. Berra och Kalle, som både skulle till skolan dagen efter, försökte desperat få sig lite sömn i baksätet. Något som Simon naturligtvis inte tolererade. Så fort det blev för tyst började han vråla eller veva ner rutorna ute på E4:an. Han körde bra i alla fall. Hemma igen kvart i fyra, något trött men mycket lycklig.

Yrsel

Imorgon ska jag, Kalle, Simon och Berra (fråga inte) till Stockholm och kolla på Hammarby-Elfsborg. Förutsatt att Simon hinner nyktra till (och inte somnar på hemvägen) kan det bli hur kul som helst. Måste bränna en skiva att spela i bilen. Och fixa goda mackor.

Igår var Larssons här, och vid ettiden drog jag och Simon ut på stan med Jakob och Oski. Drev mest runt och hittade på bus. Åt väldigt salta pommes och drack Cocio. Såg en man i kilt. Utanför Björket blev Munch (på Skivlagret) buren som en bebis av en annan man; han försökte gå själv lite senare men verkade ha vissa problem. Oski plankade in men hoppade ut igen lika fort.

Så jag somnade runt halv fem. Och vaknade kvart över nio. Charmigt.

Ikväll bär det av upp till Algustorp, till morföräldrarna. Jag kommer att kollapsa av trötthet. Först ska jag kolla Man U-Liverpool och duscha och kanske äta lite keso. Ha det.

Eskalerande enfaldigheter

Daniel, allas vår introverte vallon, har drabbats av körtelfeber och är strikt sängliggande. Stackars liten. Våra tankar är med honom (när de inte är någon annanstans, dvs).

Sitter nu och dricker kaffe och äter gröt med banan. Har varit i Lund och frusit och lyssnat på en bra föreläsning om framtidens potentiella konflikter och hot, och om hur världen kommer att vara organiserad framöver. Väldigt spännande med tanke på Kina och sånt. Om en halvtimme drar jag ner på stan och möter Albin på Vittsjöbussen.

Måste verkligen köpa en jacka. Det är ju svinkallt.

Läste Hemingway på tåget, och jag blev med ens så vansinnigt sugen på att vandra och fiska. Antar att det har med hösten att göra också. Det var så länge sedan jag var norrut, och jag kom att tänka på när vi var i Björkliden för några år sen, och så tänkte jag på alla bergen med snön längs upp och vattnet i fjällbäckarna och fisken (som vi aldrig fick) och mina blöta, såriga fötter efter vandringen upp till Låktatjåkka. Tänkte också på alla roliga lämlar.

Underfundiga umbäranden

Dagens seminarium i Lund tog mig abrupt ner på jorden igen efter en svävande helg i Göteborg. Jag och Påvel (som verkar vara en helt sjukt konstig kille, men väldigt underhållande) har diskuterat realismens moraliska skepticism, komplex interdependens och den suveräna statens eventuella sönderfall. Kände mig måttligt insatt. Men tror inte att nån märkte.

I fredags var det alltså inflyttningsfest hos Pernilla, en hejdundrande tillställning med massor av bål och dans och tappade flaskor och Rolf Höst och gud vet vad. En riktig helkväll. Hemfärden var kall och ogästvänlig; vi missade spårvagnen och fick vänta jättelänge, och jag har fortfarande inte köpt nån ordentlig jacka. Full var jag också, och trött som en påfågel.

Nästa dag vaknade vi alldeles för tidigt och var således dödligt trötta. Åt lunch i centrum, gick i några bokhandlar. Åkte hem igen, såg "Mean Machine", gcik och handlade, åt och somnade som två stockar runt tio. Elva timmars sömn, när fick jag det senast? På söndagen tog vi det lugnt på förmiddagen. Sen packade vi några mackor och tog bussen till det mäktiga (100 meter höga) Ramberget, som vi besteg med mycket möda och stort besvär. Fin utsikt.

På tåget hem försökte jag plugga lite, men mannen som satt bredvid mig bredde ut sig något enormt och armbågade mig på biceceps hela tiden. Värdelöst. Kom hem till slut och åt kyckling.

Idag på gymmet körde jag två femmor på 100 kg i marklyft, ganska nöjd med det. Kanske inte är någon märkvärdig vikt, men det är första gången jag tar tresiffrigt i någon övning, eftersom jag aldrig maxar. Sånt får det bli på onsdag. Gym, jam och allmän trivsel i Ubbalt.

Vokalernas färger

Tre låtar av Springsteen som upptar all ledig tid.

1. Where the bands are - för den dumrusiga euforin i raderna

Tonight I wanna feel the beat of the crowd
and when I tell you that I love you
I wanna have to shout it out loud

2. Hearts of stone - för det perfekta, gränslöst sentimentala saxsolot

3. Cautious man - för att den sätter fingret på osäkerheten, rädslan och allt det där man inte riktigt vill kännas vid

On his right hand Billy tattooed the word love
and on his left hand was the word fear
but in which hand he held his fate
was never clear

Music, and people who are young and alive

Först om litteraturpriset: nej, jag hade inte hört talas om Tamuk och ännu mindre läst honom. Men sugen blev man ju. Och det var extremt kul när Horace läste upp motiveringen på ryska, och när han på reporterns fråga om hur många böcker av Tamuk som fanns på svenska svarade "Jaaa, minst ett halvt dussin, skulle jag tro. Men jag har ju läst honom på sååå många andra språk, så lite osäker är jag". Vilken lirare.

Om en och en halv timme sitter jag på tåget till Göteborg. Känn ingen sorg för mig, Hässleholm, och så ses vi igen på söndag kväll.

Where the rivers freeze and summer ends

Ingen kul match igår, men tre poäng är ju alltid tre poäng och Kims frispark var fin. Albin och Simon var här och åt ostbågar och hade det mysigt.

Min dag som lärare gick bra (bra, inte jättebra men heller inte dåligt). Började med att vakta 6a när de skrev prov i svenska. Ingen av dem kunde ta tema på verb, men det kan ju knappt jag heller, så jag dömer ingen. Sen drack jag kaffe innan det var dags för 7a i SO. Inte heller den lektionen var särskilt betungande. Jag fick svara på två frågor: hur Tokyo respektive intervju stavades. Hjälpte en tjock kille som verkade lite utstött (det visade sig senare att hans högsta dröm var att ha en majssnok som husdjur, sen kan ni ju göra matten själva om man säger så) med kartboken, som han inte riktigt behärskade. Avslutade förmiddagen med att ha lite svenska med 7d1. En liten, blond kille var ganska hyperaktiv, men jag sa till honom på skarpen och han lydde faktiskt. Då kände jag mig ganska bra.

Sen åt vi oceanfilé. Jag saknar inte skolmaten.

Sista lektionen var sve/eng, och min klass bestod av alla killar från de olika sjuorna. Absurt jobbiga ungar, jag är mest nöjd över att ingen skadade sig. De flesta satt bara och sjöng hatlåtar om danskar (medan en dansk med raseriutbrott satt längst ner i salen) eller vrålade könsord eller berättade fantastiska historier om hur deras brorsor brukade äta ett halv kilo kummin (ja, örten) och sedan spy upp alltihop. Jag var ganska matt efteråt, needless to say. Drack kaffe och åt torra frallor i cafeterian. Sen avslutade vi dagen med en timmes sjukt svettig innebandy, jag och resten av personalen. Det var kul.

Idag ska jag jag gymma, äta, plugga och kolla på Horace när han stylar med sina språkkunskaper. Hörde på radio att Rix FM håller på och delar ut "Folkets litteraturpris" eftersom "nobelpriset alltid går till nån som ingen vanlig människa har hört talas om". Idioter. Hur många har hört talas om de som får priset för medicin, fysik eller ekonomi? Ska vi instifta "Folkets kemipris" också kanske? Men för all del, ge Liza Marklund ett pris så kanske hon känner sig nöjd och kan sluta förse Colin Nutley med fler potentiella filmmanus.

"Answering bell" med Ryan Adams gör min dag.

Cover me

Det var fasligt länge sedan jag skrev, känns det som, och nu orkar jag bara inte läsa mer om kalla kriget eller Jaltakonferensen eller Bismarcks storhet. Så jag bloggar lite istället.

Måste börja med att berätta om helgens äventyr i de nordskånska skogarna. Jag och min favoritkusin Viktor bestämde oss nämligen, efter en del moget övervägande, för att ställa upp i det s k "Kyrkloppet". Kyrkloppet har gått av stapeln varje år under en oöverskådlig tidsperiod, och utgörs av den 1,2 mil långa slinga man märker upp mellan Farstorp och Hästveda kyrka. Årets upplaga lockade 48 mer eller mindre tappra deltagare. Jag vann inte.

I fredags var jag därför på Löplabbet i Kristianstad och köpte ett par nya skinande skor, och med tanke på mina knäproblem beordrade mannen som sålde skorna mig att ta det "väldigt försiktigt såhär i början". Moahaha. Åkte upp till Hästveda samma kväll. Kollade på Rosa Pantern och laddade med en strikt ostbågsdiet.

Själva loppet gick sedan klart över förväntan; min tid blev facila 56 minuter, vilket ska ses mot bakgrunden av att jag knappt har sprungit alls under de senaste två månaderna. Dessutom knäckte de första fyra kilometrarnas ursinniga tempo (vi försökte hålla takten med alla jävla orienterare) Viktors lår, och vi gicken stund ett par gånger innan jag bestämde mig för att lämna honom i sticket. Han repade sig dock och kom i mål sju minuter efter mig.

Så mycket om mina idrottsliga prestationer.

I förmiddags, precis innan jag skulle bege mig till gymmet, ringde en kvinna från Tyringe skola och frågade mig om jag kunde rycka in imorgon. Jag stammade fram ett ja, sa "t-t-tack så hjärtligt" och sen grep nervositeten mig. Den släppte dock efter ett uppmuntrande samtal med mamma, som genast började berätta om alla galna, våldsamma AD/HD-ungar med raseriutbrott som går i den klassen. Så nu ska jag alltså hoppa över morgondagens föreläsning och istället undervisa en 6-7:a i svenska, svensk-engelska och SO. Åtta till två ska jag jobba. Kan väl inte vara så svårt? Men jag måste nog klippa mig ikväll, annars ser jag mer flummig än respektingivande ut.

Idag har jag även sökt in till vårens studier, som ser ut att bestå av 20 poäng statsvetenskap. Fortsättningskursen i Freds- och konfliktvetenskap gick tydligen bara på hösten. En konspiration. Har även sökt studiemedel. Och undersökt möjligheterna att läsa upp franskan på Komvux, så att jag kan plugga det i Lund sen och bli diplomat.

Siddharta

Nu har jag beställt kurslitteratur på Adlibris till min nya delkurs. 580 riksdaler gick det lös på. Plus att jag tidigare idag köpte "Att förstå internationella konflikter" på Akademibokhandeln i Lund för 330 spänn. Tur att man har ett visst studiestöd, och att föräldrarna sponsrar tågkortet... Usch vad bortskämd jag är, usch.

Var alltså i Lund idag för första gången på nästan två veckor. Det mesta var sig likt. Lite höstigare bara. Vi fick en introduktion till den nya delkursen av våra nya lärare, och en av dem visade sig vara en riktig manskvinna. Jag var rädd. Annars verkar det bli lite svårare nu den närmsta tiden, men det gör mig säkert bara gott. Första boken på engelska ska plöjas. "Contemporary conflict resolution", tjock utav helvete. Och så har jag fått reda på att en man i min klass heter... Povel. Makalöst. Han ser dessutom totalt efterbliven ut och är minst 45 år gammal.

Helgen ser lite oviss ut.

Läs mellan raderna

Yes yes, första passet på 24/7 idag. Först funkade inte mitt kort, men receptionstjejen släppte in mig och en enorm turk släppte ut mig. Detta ledde till ett ganska ofullständigt och kort pass, men likväl ett pass och det kändes väldigt bra. Har lite ont i nacken men det beror nog mest på allt datorsittande.

Har nu förfärdigat två av tre tentauppgifter. Dagen har således ägnats åt lite siande om "den demokratiska freden". Bland annat rådissar jag världens mest framstående krigshistorier. Eller, rättare sagt: jag låter antyda att han eventuellt har vissa kulturimperialistiska tendenser. Men i den akademiska världen är vi lite mer subtila av oss. Passar mig utmärkt. Lyssnade på Aaliyah och drack kaffe och skrev skrev skrev så fingetopparna nästan lossnade.

Landskamp på lördag. Inga bra vibes inför den. Tror vi förlorar med 0-2: Pablo nickar in en hörna och Villa springer ifrån Edman. Usch.

Mamma har skrivit upp mig på vikarielistan i Tyringe och sagt att de enda ämnena jag inte kan undervisa i är tyska, syslöjd och musik. Så vill det sig illa kan det innebära att jag får ha nior i franska. Känns kanske inte riktigt som att jag behärskar det, men skit samma. Hade varit kul att få dela med sig av sin livserfarenhet och tuta lite vett i de små liven. Ska nog göra slag i saken och skriva upp mig på skolorna här i stan också. Inbillar mig att jag är omtyckt på Läreda i alla fall...

Absurt bra Seinfeldavsnitt igår: både "The Hamptons" (med den fula bebisen och Georges flickväns toplessolande) och "The Opposite" (när George bestämmer sig för att göra precis tvärt emot vad hans första impuls är, och allt plötsligt går hans väg). Särskilt det sistnämnda är sjukt kul, säkert topp tio. "Know who I am? I'm Even Steven!"

Sista valsen

Som framgår av min bilddagbok har det varit en lugn dag. Ok, det där var årets understatement; lobotomerad är en rättvisare beskrivning. Jag har visserligen varit och späkt mig i Joels garage (överansträngde axlarna pga för många pressövningar, har ont) men tiden har annars gått otroligt långsamt och mitt huvud har känts så makalöst tungt hela dagen. Inget hjälpte, inte ens en total kaffeöverdos i eftermiddags eller det efterföljande sjukhusbesöket. Och nu vill jag bara sova.

Fest imorgon! Känns nödvändigt. Med tanke på att jag missade förra sammankomsten i Lottis mytomspunna stuga är det dags för revansch. Och alla vet ju hur det brukar sluta när man är liiite för festsugen. I rännstenen. Om man har tur.

Och så ska jag, efter viss övertalning, sälja skor imorgon. Så alla som vill få sig ett gott skratt kan ta en vända ner på stan. Jag ämnar befolka ståndet utanför Bra Skor 10.00-14.00, med visst uppehåll för lunch. Pengar är pengar är pengar, men sälja skor är fan inte kul. "Har ni de här i några andra storlekar?" Ja! Vänta, jag har nog ett par här i fickan. Vad fan ser det ut som?

Ni kanske tycker att jag överdriver. Det gör jag också. Det beror på att jag är bortskämd och fåfäng.

Just nu är vissa grejer lite bättre än andra:

¤ Kristina
¤ "None but the brave" med Bruce
¤ Mamma (som gav mig polsk vodka)
¤ Kolla fotboll med Simon
¤ Alla fina pengar på mitt konto

Transmission

Simon var här igår. Vi kollade på Inter-Bayern, åt polska nötter och drack cider. Förbannat onödigt av Zlatan att bli utvisad.

Min kära syster fyller 16 år idag, och jag var därför tvungen att gå upp 06.15 och sjunga för henne när jag egentligen hade kunnat sova hela förmiddagen. Inte för att jag någonsin sover längre än till nio i alla fall, men det känns lite tungt. Ikväll kommer jag att vara helt död. Om en halvtimme drar jag ut och promenerar, sen ska jag och Simon gå en vända till Överskottsbolaget och se vad det rör sig om. Och så blir det väl lite plugg i eftermiddag.

Höll på att ta livet av mig i Åkerbergs garage igår. Fick hybris i bänkpressen, tänkte "ah vafan, en till klarar jag!" och påbörjade en tredje repetition. Icke sa nicke. Högra sidan fick jag upp med nöd och näppe, men i vänstran försvann all ork och om inte vikterna hade slagit i golvet så tidigt som de gjorde hade min näsa varit ett minne blott. Nu är den bara lite öm. Nästa gång jag får för mig att lasta på lite ska jag nog kalla ut Joel först.

Till min syster gav jag två böcker. En spansk ordbok och oumbärliga "Konsten att strula - singeltjejernas handbok till att leva livet". Förkastlig, omoralisk och depraverad på alla vis.

(You don't know) how glad I am

Ok, jag hittade lite till.

25/10 2004
"Det har varit en stor dag idag, för jag har klippt mig. Frisören var snygg och gillade mitt hår. Det tog ungefär en timme allt som allt."

19/11
"Klockan är nu 04.03, resultatet av Xbox-kväll hemma hos Daniel. Rolf och Eva är på Tenerifa. Erik var med. Han har tovigt dreadsaktigt hår nu och röker ditt och datt. Annars flöt kvällen på som vanligt ungefär (jag får storstryk i Halo, Jocke blir bullemobbad och vi ringer på Bergbys dörr). Vintern verkar ha vunnit och mjukstartar med några dagars sporadiskt snöfall och 276 minusgrader. Och halka, givetvis."

20/12
"Ju mer jag tänker på det, desto mer övertygad blir jag om att det gångna året varit a complete waste of time. Inte något vettigt har jag gjort."

16/1 2005 (på Gran Canaria)
"Vi gick alltså runt i staden här idag och beundrade dekadensen. Den är verkligen fulländad."

19/1 (på Gran Canaria)
"Tror aldrig att jag har sett så fantastiskt många fula människor på en gång tidigare, och nästan alla var naturligtvis tyskar; det måste vara luften från kolkraftverken. Vi köpte även lite nötter."

3/3
"Allt jag skrivit hittills har varit utan värde."

Som sagt, så många skandaler delar jag inte med mig av. Men en del var ändå ganska kul.

Ein Sinn- und Zweckloses Ding

För en tid sedan tog jag fram en dagbok jag skrev i under hösten i tvåan och läste den från början till slut. Det var faktiskt en hel del sidor. Nu hade jag tänkt dela med mig av några guldkorn, men de saftiga bitarna håller jag nog för mig själv. Säkrast så.

17/8 2004
"Samhällslektionerna kommer att bli en definitiv plåga med honom (Linus Bengtsson) och Simon "Runan" Rosenqvist i klassen."

20/8
"Albin har visat sig vara en trevlig pöjk, den mörka rösten till trots."

23/8
"Linus Bengtsson har bytt till europaprofilen. Det finns en gud. Eller två."

27/8
"Vilken smärta. Jag jagade Chiffe, snubblade på hans häl och tumlade hjälplöst runt på asfalten. Fina skrapsår på ryggen och armbågen + en del småsten som trängt in i huden på ett sätt jag bara älskar. Simon höll på att skratta käken ur led."

9/9
"Men varje vettig människa förstår ju att jag måste göra något, frågan är bara vad. Klippa mig?"

18/9
"Jag är dock fortfarande världens minst handlingskraftiga man."

30/9
"Lägesrapport:
Namn: Oscar Rauer
Ålder: 17
Hår: Långt och hatat
Hatar av hela mitt hjärta: Matematik"

3/10
"Stannade hos Kristina till nästan två i fredags, det var lika trevligt som välbehövligt."

En lök med många skal

Igår kväll var jag ute och promenerade. Mötte både Kalle och Bert. Lyssnade på Cassie (låter en smula Aaliyah, ladda ner "Long way 2 go" nu!) och höll ett jäkla tempo. Men det är ändå väldigt frustrerande att inte kunna springa. Cykla funkar men är också ganska tråkigt.

Gårdagen inleddes med ett par lättsamma timmar i Lund, där vi diskuterade "den liberala freden". Bara uttrycket är ju olycksbådande. Men ändå: global ekonomisk interdependens! Transnationella eliters inverkan på demokratiseringsprocessen! Jag kom i vanlig ordning med en del löjligt insiktsfulla kommentarer och satt sen nöjd, tillbakalutad. Vi fick ut tentan. Verkar överkomlig.

Jag tog sen tåget till Malmö, mötte Danielskij och Abbe och åt lite dillkebab på Saluhallen (Albins smakade mest dill). Lönen hade ju kommit för alla knegare, och meningen var att jag skulle köpa vinterjacka. Men det var för varmt och jag var inte på humör. Tjackade ett par rutiga pyjamasbyxor på HM. När jag kom hem letade jag runt lite på Adlibris och beställde till slut fem böcker:

¤ "En tid i helvetet" av Arthur Rimbaud
¤ "Pesten" av Albert Camus
¤ "Doktor Glas" av Hjalmar Söderberg
¤ "Äcklet" av Jean-Paul Sartre
¤ "Snows of Kilimanjaro" av Ernest Hemingway

Tre fransmän, en svensk och en amerikan. Tre romaner, en novellsamling och så lite poesi. Inte en enda kvinna, och inte en enda bok som är mindre än femtio år gammal. Så det ska vara.

Inflyttningsfest i Göteborg, det lär bli något i hästväg.

Måste säga att jag är gruvligt avundsjuk på Albins lärarvikarierande. Tänker tjata lite på mor min så att hon fixar in mig i Tyringe. Jag är ju en jävel på slaget om Stalingrad, om inte annat. Hade gärna undervisat lite i amerikansk litteraturhistoria (tvinga ungarna att läsa nåt asjobbigt av Kerouac eller Faulkner) eller religion (de kristologiska striderna i 300-talets Alexandria, tex) eller möjligtvis engelska (köra Örjan-style). Kan bli hur kul som helst.

Jag vill inte prata om det

Frukost är skiten. Dagens: 1,5 portioner havregrynsgröt med skivad banan (ingen mjölk eller annat tjafs), två knäckemackor med leverpastej, två koppar kaffe (staaarkt) och tre glas mjölk. Jag älskar att äta. Börjar även få lite bättre koll på vad jag stoppar i mig, känns det som, och försöker sluta knapra så förbannat många digestivekex. I förrgår bakade jag som sagt ett makalöst gott bröd. Russin, nötter, 328 olika sorters frön och gryn och gud vet vad; det blev brutalt. Man kan slå ihjäl folk med limpan. Den väger kilon.

Idag ska jag in till Lund om en timme ungefär och lyssna på nån filosof som ska prata om Libanon. Kan bli småtrevligt. Tar med mig lunchlåda, på tal om att äta. Sen i eftermiddag blir det ett monumentalt gympass hos Åkerberg. Målet är att inte kunna gå hem, så det lär bli en del knäböj.

Pratade med Göteborg igår. Folk får skärpa sig däruppe och sluta spränga bilar, man blir ju orolig.

Mer eller mindre

Idag på föreläsningen (som var delkursens sista) satt jag bredvid en lång, smal kille som hade en del underligheter för sig. Först verkade han helt lugn och sansad och satt tyst när Lina pratade om människans destruktiva natur och det oundvikliga kriget. Sen var det dags för kaffepaus, och snubben går ner till entrén och tar sig ett ex av dagens Herald Tribune, som han helt ogenerat breder ut över halva bordet (som är byggt för fyra). Den närmsta kvarten ägnar han sedan åt att lusläsa tidningen, och vid varje uppseendeväckande ord han stöter på gav han ifrån sig små läten. Det var förnöjda små utblås genom näsan, uppgivna, teatraliska suckar, ljudliga hummanden med förvånade undertoner osv, osv. Fantastiskt enerverande.

Och på tåget hem blev jag störd i mitt läsande av tre lika högljudda som pratglada amerikanskor. Håller sedan igår på med "Candide" av Voltaire, vilket egentligen aldrig var meningen. Jag skulle ju läsa Narnia. Men det är lite nervöst att gå bort till Kristinas hus och låna böcker, med tanke på att den enda som förmodligen kommer vara där är hennes mormor. Och hon är ju Samara i "The Ring". "Candide" är i alla fall underhållande och småputtrig, men känns ändå som lite slöseri med min dyrbara lästid.

Mycket fotboll ikväll. Roma-Inter på Canal+ får nog mest uppmärksamhet, men efter 22.00 sänder de även andra halvlek av Liverpool-Newcastle och den kan ju bli intressant. Tidigare på kvällen är det dessutom Stockholmsderby. Och så måste jag klämma in ett behovsprövat telefonsamtal med Göteborg också. Fem bra saker just nu:

1. Kristina
2. Mitt bröd, som jag bakade igår
3. "Caravan" med Van Morrison
4. Hösten (med vissa reservationer)
5. Lön på måndag

Imperialistiska intrång

På väg hem från Lund idag läste jag i Aftonbladet att Lars Leijonborg siktar på posten som utrikesminister. Ska den (ursäkta uttrycket) jävla tomten vara vårt ansikte utåt? Skammen hade överlevt mig. Men ett folk har ju sällan bättre ledare än det förtjänar.

Nu har jag bokat tågbiljetter för nästa Göteborgsbesök (13-15/10). Blev mycket riktigt betydligt billigare den här gången. Nu är det bara till att fördjupa sig i den stundande hemtentan och hoppas att tiden går snabbt även när man har lite tråkigare. Känns som att jag har haft konstant huvudvärk i en vecka. Måste bero på den borgerliga valsegern.

Läste i Linas blogg (som alla borde låna ett öga då och då) att Ingeman ligger på sjukhus. Sänder honom en tanke.

Things fall apart

Känner mig lätt apatisk. Igår var familjen Jonsson här och lagade mat. Sen åt vi och drack vin, och sist av alla i hela Hässleholm gick vi och röstade.

Det enda vi kan hoppas på nu är väl att Margot tar sitt förnuft till fånga, lämnar Bryssel och tar sitt ansvar. Tror att hon hade kunnat ge partiet en liten nytändning. Moderaterna stod onekligen för en ganska spektakulär upphämtning. Men jag säger som min gode vän Jan Eliasson; jag tycker synd om den moderate utrikesminister som ska åka ner till Genève (eller FN, etc) och berätta att Sverige tänker halvera sitt bistånd. Way to go! Rasera gärna vårt goda rykte. Vi lider ju så här uppe i norr, fyra miljarder extra så att vi kan finansiera en sänkning av förmögenhetsskatten känns som en rimlig lösning när folk dör i Darfur. Jag vet att de förmodligen inte får igenom en sån sänkning, men att de bara tänker tanken tycker jag säger allt.

Positivt är i alla fall att Folkpartiet gick tillbaka rejält.

Idag ska jag ha en politisk dag och lyssna på artister med hjärtat på rätt ställe. Dead Prez, Bruce Springsteen, och Dylan såklart:

Let me ask you one question
is your money that good?
Will it buy you forgiveness
do you think that it could?
I think you will find
when your death takes its toll
All the money you made
will never buy back your soul

All I want is what you want

Idag reste jag ensam till Malmö och köpte skolväska och en svart t-shirt. Nöjd. Jag var lite bakfull och svettades ganska mycket hela tiden, särskilt inne på Carlings där de av någon anledning inte verkar ha förstått värdet av luftkonditionering. Åt pyttipanna på Triangeln och misslyckades återigen med att hitta en vettig vinterjacka. Överallt stod folk från olika partier och skrek i mikrofoner och delade ut informationsblad och ballonger och annat krimskrams. Värst var moderaterna, som tydligen hade mobiliserat folk ända uppifrån norra Skåne; Jonte "jag-ser-ut-som-Billy-Zane-och-dödar-barn" stod på Gustav Adolfs torg och såg väldigt engagerad ut. Man blir ju rädd.

Sa jag bakfull? Daniel var här igår kväll. Vi drack vin, kollade på "Annie Hall", drack ljummen citronlikör ur flaskan och pratade om De Djupa Tingen. Politik, framtiden, mitt civiltillstånd (som får betraktas som utrett vid det här laget) och andra väsentligheter. Michael Jackson. Sen åt vi glass och gick en runda. Vid tvåtiden stod jag någonstans vid Läredaskolans matsal och författade innerliga sms till höger och vänster, när jag plötsligt fick ett av Simon. Gick bort till honom och kollade på roliga klipp på YouTube. Sov.

Val imorgon! Jag sitter i mörkret på mitt rum och lyssnar på gammal soul ("Dave Godin's Deep Soul Treasures Vol. 1") och försöker bilda mig en uppfattning. Tänk om bara socialdemokraterna kunde sluta vara så mycket Maud Olofsson och bli mer... Palme, eller nåt. Solidaritet för helvete. Om möjlighet ges ska jag i alla fall kryssa för Jens mamma, det är en sak som är säker. Oooohhh, nu är det "Showdown" med Kenny Carter. Lidelsen! Mörkret! Smärtan! Jag blir till mig i trasorna, som man säger.

Idag på tåget läste jag ut "Den allvarsamma leken". Spektakulärt bra bok. Så otroligt "spot on" vad gäller känslor och personporträtt, hela tiden trovärdig och aldrig konstlad. Inte ett dugg daterad, trots att den utspelar sig under förra århundradets första decennium. Och som de super! Nu får det nog bli nästa del i Narniaserien, och efter den vet jag inte riktigt. Allt detta tågresande medför ett groteskt bokslukande, minst två i veckan. Fyra den gångna.

Imorgon är det Chelsea-Liverpool OCH Man U-Arsenal! På en gång!

Jag har en förmåga att hela tiden snöa in på nya Pet Shop Boys-låtar, en i taget. Lyssnar för tillfället som besatt på "A red letter day". Den är jättefin.

But for all of those who don't fit in
who follow their instincts and are told they sin
this is a prayer for a different way
all I want is what you want

Abnorma anföranden

Ringde nyss till Poståkeriet och fick äntligen prata med Jonas, som förklarade att jag inte kommer att få någon lön förrän den 25/9. Kul. Det blir förvisso en hel del pengar då, men ändå. Två veckor till.

Lyssnar på Winterland-spelningen från julen -78 med Bruce (för första gången på ganska länge), och finner inte ord för hur förkrossande bra den är. Över tre timmar ren extas. Särskilt mot slutet, när allt bara kollapsar och man tror att det är slut, och Bruce tar mikrofonen och kvider fram ett "Ahh, I think I'm gonna throw up... a one, two, three, four!", och så bara kör de vidare, ännu högre och fortare och bättre tills man är helt mör. Gud bevare internet, som gör det möjligt att ta del av såna epokgörande händelser.

På torsdag ska jag förresten lyssna på Jan Eliasson i AF-borgen i Lund. Utrikesminstern! Me so happy. Ja, Lina, han är sosse.

Tar det tillbaka till gatan

Visst ja, jag skulle ju berätta lite om vad jag gjorde i Göteborg. Således...

Fredag: Anländer i rikets andra stad omkring åtta och möts av Kristina på stationen. Tar bussen ut på Hisingen och tillbringar kvällen i stillhet på Gåsagången.

Lördag: Möter upp med Anna och Maria, två andra spirituella flickor som också är volontärer i området, och går på en liten shoppingrunda i centrum. I egenskap av ensam man får jag finna mig i att mest "sit back and observe", så det blev en billig dag. Lunch på sympatiskt ställe (pasta med örtsås och kyckling) och sedan buss hem till suburbia igen. Hyra film på Marias Video. Mysig hemmakväll.

Söndag: Går upp i ottan och tar bussen till Kristinas kyrka för lite Guds ord, som min mamma alltid säger ska göra mig så gott. Deltar med liv och lusta i gudstjänsten och dricker sedan kyrkkaffe med en mustachprydd gumma som hela tiden skrattar hysteriskt. Promenerar till lägenheten, köper mjölk, misslyckas med att utnyttja K:s tvättid, chillar och tar bussen till centrum vid fem. Går en vända i det fina vädret, säger adjö och sätter mig på tåget. Hemma nio. Sopranos.

Mer än så blir det inte.

It's like mixin' vodka and milk

Idag var en bra dag, även om jag såklart saknar Kristina nåt makalöst och inser att det kommer att bli ganska jobbigt att ha henne så hemskt långt bort nästan hela tiden. Men jag har ju mest mig själv att skylla, och nu är det så här verkligheten ser ut... I alla fall så har jag fått en hel del uträttat idag. Först föreläsning om folkmord (tråkigast hittills) och sen hittade jag ett billigt och mättande lunchalternativ (absurt stor baguette för 30 spänn på Widerbergs Chark). Vidare skrev jag in mig på Sydskånska Nationen och blev medlem i Utrikespolitiska Föreningen. Puh.

Och så var jag på Göingekliniken och fick röntgentid för mina knän. Doktorn sa att jag gott kunde fortsätta springa om jag ville det, så innan kvällsmaten tog jag min första runda på säkert en månad. Gick över förväntan och var fantastiskt skönt.

¤ Pet Shop Boys - Always on my mind
¤ Dolly Parton - I will always love you
¤ The Shirelles - Will you still love me tomorrow?

Sentimentalt dravel.

På tåget upp till Göteborg läste jag ut "Vad jag älskade" av Siri Hustvedt och fick genast lite beslutsångest gällande vad jag skulle läsa härnäst. Jag hade med mig "De vilda palmerna" av William Faulkner och försökte med den på hemvägen, men den var omständig och tråkade ut mig. Hade dessutom lite ont i huvudet. Så idag tog jag helt enkelt den tunnaste boken jag hade på min hög på golvet. Det blev "Främlingen" av Albert Camus, och på dagens tågresor har jag läst mer än hälften. Verkar bra.

På tal om att ta sig vatten över huvudet

Den här helgen kommer jag att spendera med Kristina (det kristna organisatoriska undret) i Göteborg. I yttersta nödfall har jag kanske, eventuellt, mobilen med mig. Hemma igen söndag kväll klockan 21.20. Knapphändig och ofullständig rapport utlovas!

Ambivalenta anfall

Först och främst några rader om gårdagens match. Eller, vid närmare eftertanke så lämnar vi den till sitt öde. Spanien fick ju som bekant stryk av Nordirland, som i sin tur fick spö av Island i lördags. Och Island slog vi med 4-1 förra gången. Summan av kardemumman: vi kommer att slå Spanien med ungefär 10-4. Inga problem så länge Allbäck tränar lite avslut. Och så börjar jag gilla Micke Nilsson; kan se mer än lovligt vilse ut emellanåt men springer och vill åtminstone mycket. Lite som jag själv.

För att spinna vidare på Jens tankar om valet, så kan jag erkänna att även jag går med fula sossetankar i min lilla hjärna. Resonerar som följer: jag röstar inte på Alliansen. Punkt. Är det då inte bäst att göra Socialdemokraterna så starka som möjligt, i fall det nu skulle bli en seger för vänsterblocket? Måste dessvärre medge att det ser ganska dystert ut. Ovanpå detta ligger dessutom det faktum att jag faktiskt gillar Göran. Han må vara bufflig, maktlysten och ta sig själv på liiite för stort allvar, men jag tycker att han är så sjukt rolig att kolla på i debatter. Han har pondus, han är statsmannamässig och duktig retoriskt. Jag går igång på såna enkla knep. Och när han drar ner glasögonen , lägger sig till med sin mest beskymmrade men samtidigt överlägsna röst och lugnt lägger fram sitt "Fredrik Reinfeldt, jag är rädd för...", kan man annat än smälta?

Å andra sidan ligger nog mina sympatier ännu längre vänsterut. Får se. Miljöpartiet går i alla fall fetbort. Då kan man ju lika gärna rösta på Piratpartiet eller Junilistan eller nåt annat skämtparti. Miljö... pyttsan. Miljön, glesbygden och äldreomsorgen. Sjukt överskattat.

Loggade precis in på min internetbank och såg till min odelade glädje att jag har fått mitt första studiestöd! Över tre lakan! Hurra! Smolket i den berömda bägaren är ju fortfarande att jag inte fått nån lön från Poståkeriet. Om ingen lapp ligger i brevlådan idag heller ska jag baske mig ringa dit och fråga vad tomtarna håller på med. Jonas, Magnus och allt vad de heter. Eller har jag missuppfattat alltihop? Var picknickväskan all ersättning efter två månaders psykisk nedbrytning?

Jag har planterat en kaktus på marken

Fortsatt förkyld. Inte kul.

Eftermiddagen har ägnats åt koncentrerad fördjupning i "Europas krig" av Alf W Johansson. Satt först på biblan, i det isolerade läsrummet på övre våningen. Boken är faktiskt riktigt klurig (men absolut inte omöjlig) och innehåller många ganska invecklade filosofiska resonemang. Språket är inte helt lättsmält. Dock belönas man emellanåt med fina poetiska citat från tex den berömde krigsteoretikern Clausewitz:

De militära dygdernas frö växer endast ur den ständiga verksamhetens och ansträngningens jord, men det måste också befruktas av segerns solljus.

Vackert. De kapitlen jag läst idag har mest handlat om Clausewitz och dennes olika teorier; skillnaden mellan taktik och strategi, vikten av att se krig i ett större sammanhang (dvs, att krig aldrig kan föras för krigandets skull utan alltid är ett medel för att nå ett mål, en slags förlängning på politiken), faran i att stirra sig blind på historien när man studerar krigsteori. Låter det kul? Tänkte väl det.

Det jag egentligen vill komma till är dock: när jag satt inne på Nyfiket och tog mig en fralla och en kopp kaffe (fortfarande idogt läsande), råkade jag hamna precis intill ett par gamla tanter som inte verkade kunna sluta prata. Högljudda var de dessutom. Jag kunde alltså inte undgå att höra vad de pratade om, och det var ingen munter lyssning... I korthet handlade det om det vanliga "det var bättre förr"-dravlet: skenande brottslighet, den perversa prisökningen på dagstidningar och bristen på diciplin i skolorna. Men just som man trodde att de gamla damerna skulle hänfalla åt ren slentriandiss av dagens degenererade samhälle, tog samtalet en ny och spännande vändning. De började prata om (håll i er nu)... fisk!

Visserligen var det återigen tillgången på fisk ur ett historiskt perspektiv, men det kändes ändå som ett ganska fräscht grepp. Den ena, som verkade lite äldre och bittrare än den andra, ojade sig väldigt över att folk nu, som hon uttryckte det, "våldförde sig på torsken". Den yngre av de två nickade och beklagade sig; om den nuvarande utvecklingen fick fortsätta, skulle vi snart inte ha någon fisk alls att tillgå. Dystert! De avrundade konversationen med att konstatera att precis ALLT hade blivit sämre, och att den nuvarande generationen (slår vad om att de tittade på mig, men jag fixerade blicken i boken och koncentrerade mig på kaffet) helt enkelt måste "ta sig samman".

Gamla människor saknar tydligen inte bara smak. Påfallande många är också väldigt dumma.